KRÖNIKA • Sverigedemokraterna betraktas numera som ett parti bland andra. När partiet kom in i Riksdagen 2010, vägrade de övriga partierna att samverka med dem. Sedan dess har Sverigedemokraterna undan för släppts in i värmen. Idag utgör de stöd åt regeringen – ett samarbete som manifesteras i det så kallade Tidöavtalet.
Samarbetet motiveras med att Sverigedemokraterna inte längre är ett rasistiskt parti. Övertonerna har förvisso nyanserats och företrädarna blivit alltmer välkammade. Men det räcker med att gå in på partiets hemsida för att få klart för sig att deras politik har en främlingsfientlig klangbotten. Vi möts av formuleringar som ”invandringen har inte varit bra för Sverige”, ”Det måste bli enklare att utvisa”.
Det står svart på vitt att: ”För att återställa Sverige till vad det en gång var behövs både att invandringen minskar och att återvandringen ökar. De som är här lagligt, men inte kommit in i samhället på ett bra sätt ska uppmuntras att återvandra. Särskilda insatser ska införas så att det blir så lätt och smidigt som möjligt att åka hem.” Den dominerande logiken och retoriken är att integrationen inte fungerat och därför ska människor med invandrarbakgrund på olika sätt tvingas ut ur landet.
Det är denna politik som Sverigedemokraterna börjar få gehör för. I Ale kommun, där Sverigedemokraterna samverkar med Moderaterna, Kristdemokraterna och Framtid i Ale ges ett exempel på hur det kan gå till: Där ska politikerna räkna ut vad invandringen kostar och sedan bedriva kampanj för att fler ska återvända till sina hemländer (Se GP 2023-05-02). I Ale ska nu förslaget som alltså riktar sig mot enskilda invånare och deras familjer verkställas. Samma förslag har tidigare lagts i Olofström, Gävle och Göteborg – dock utan att få tillräckligt stöd.
Sverigedemokraternas förslag utgår från att samhällsutvecklingen ska vridas tillbaka till en nostalgisk bild av ”vad Sverige en gång var”. Var och en kan då göra sin egen bild av någon fin tid i livet. Vanligen en fjärran tid, som bäddas in i ett nostalgiskt skimmer.
Det förflutna finns inte längre kvar och det har ingenting att göra med oss längre
Sverigedemokraterna avstår nogsamt från att beskriva hur det egentligen stod till i vårt land för några decennier sedan eftersom alla tider förr hade sina problem. Vid förra sekelskiftet led Sverige av svår utvandring och man fruktade total utarmning av återväxt och framtidstron var svag. Den tidens politiska debatter handlade om hur få folk att stanna kvar. Politikerna beklagade att det var de mest handlingskraftiga personerna som lämnade landet. Efter andra världskriget behövdes mycket folk till den växande industrin som krävdes för att bygga upp Europa efter bombningarna, varför det pågick en stor värvningskampanj för att få folk från Sydeuropa att flytta hit.
1950-talet som brukar beskrivas som ett gyllene årtionde av sverigedemokrater, kännetecknades av hemmafruar, abortförbud och kallt krig.
Den tid som flytt går inte heller att återskapa. Det förflutna finns inte längre kvar och det har ingenting att göra med oss längre. Men gemensamt för dåtiden som ligger bortåt trettio år bakåt är att det var färre invandrare då.
Den främlingsfientliga retoriken sockras ofta med påståenden om att de invandrare som sköter sig och har jobb inte behöver oroa sig. Det är inte dem man menar när man ska kampanja för att invandrare bör lämna Sverige. Tro det den som vill. Den sockrade retoriken hjälper inte den som ändå känner sig utpekad. Din granne kan ju inte veta om du är här utan uppehållstillstånd eller om du har det?
Vi har den senaste tiden kunnat följa det rasistiska påhoppet på en ung pojke som sålde majblommor. Allt tal om att integration är viktigt är bara en läpparnas bekännelse. Det spelar ingen som helst roll för den som inte vill se invandrare i Sverige, om så denne säljer majblommor, går i luciatåget eller firar nationaldagen.
Nu har känslan av otrygghet och fientlighet presenterat sig för invånarna i Ale. Långsamt smyger den sig på. Och vem vet när det knackar på din dörr? Då kanske du måste bevisa att du är svensk. Det är dags att sätta ner foten nu mot Sverigedemokraterna.
Nu, innan det är för sent.
