Tre, fyra havsbaserade vindkraftparker utreds och planeras för Bohuskusten just nu. Jag hyser stark sympati för den oro som fiskets representanter uttrycker. Samtidigt vill jag – som majoriteten av svenska folket – att vårt land de kommande årtiondena fördubblar sin elproduktion. Det är en huvudstrategi för att uppnå klimatmålen, Sveriges bidrag till att hejda uppvärmningen av planeten. För att detta ska lyckas måste alla kraftslag nyttjas, inte minst vindkraft långt ute till havs.
Det kommer generellt att gynna räkbeståndens tillväxt
Med en klok planering kan och måste fiske och energiproduktion samsas där. Fisket kan då rentav gynnas. Så här:
1. Vindkraftparkerna innebär att trålning i vissa områden begränsas. Det kommer generellt att gynna räkbeståndens tillväxt – vilket i sin tur betyder större fångst per ansträngning (”hal”) där man fortsatt får tråla.
2. Flytande kraftverk skapar problem för fisket. Men fasta vindkraftfundament fungerar som konstgjorda rev för många marina organismer. Det betyder dukat bord för fisken som kan växa till sig där och få skydd mot hungriga sälar. Alltså: Minskade arealer för räktrålning skulle kunna leda till ökad produktion av bland annat torskfiskar och därmed på sikt en ny renässans för det ”klassiska” fisket. Vilket dock i sig skulle kunna innebära att konsumtionsräkan minskar något eftersom fisk även äter småräkor!
3. Komplexiteten i sambanden vindkraft-räka-fisk och dess långsiktiga effekter på det bohuslänska yrkesfisket är således betydligt större än man kan tro. Fler aspekter behöver belysas än det som kom fram i går här i tidningen. Oro, absolut – men är det verkligen läge att räkna ut vårt framtida kustfiske? Jag tror det inte.
4. Det är också lätt att glömma att bohuslänskt räkfiske inte endast handlar om de stora båtarna som trålar längst ut i Skagerack, 2–3 mil från kusten där vindkraftparkerna planeras. Nej, för det ju finns ju ett småskaligt fjordfiske av räka som betyder ännu mer för kustens fiskerikultur!
Frågan om havsvindkraften har förvisso många viktiga aspekter, inte minst estetiska
Jag tänker på de 15–20 båtar som fiskar i bland annat Koster-Väderöfjorden. De har lätta trålar med dubbel så kallad rist som gör att bifångsten av fisk är i princip noll. De fiskar bara tre dagar i veckan. Tio särskilt känsliga områden är helt undantagna. Fisket är MSC-certifierat (Marine Stewardship Council, världens största miljömärkning), och baserat på en så kallad ekosystembaserad samförvaltning. 2002 fick dessa räkfiskare ur kronprinsessans hand motta det internationella priset Kungsfenan, för hållbart fiske.
Frågan om havsvindkraften har förvisso många viktiga aspekter, inte minst estetiska. Men A och O är att den utformas och lokaliseras så att den inte motverkar utan tvärtom främjar ett än mer hållbart fiske än det vi har dag i yttre Skagerack.
