Brottsligheten och det grova gängvåldet kryper ned i åldrarna. Unga utnyttjas som allt ifrån springpojkar i knarkaffärer till rena torpeder. De allra yngsta utnyttjas inte bara som ett utlopp av att de är lätta att manipulera utan också för att de blir föremål för kortare och mindre ingripande straff. Det är mot den bakgrunden Tidöavtalet stadgar att en sänkt straffmyndighetsålder ska utredas.
Utifrån regeringspartiernas retorik i frågan är det emellertid lätt att få uppfattningen att det egentligen inte ska ske någon förutsättningslös utredning om fördelar och nackdelar med en sänkt straffmyndighetsålder. Ståndpunkten om att åldern ska sänkas verkar redan fastslagen. Från dagens 15 år till 12 år. Frågetecknen som återstår verkar egentligen bara röra sig om formaliteter och detaljer kring förslaget.
Det finns både reella och potentiella problem med en sänkt straffmyndighetsålder som regeringen tyvärr väljer att inte låtsas om
Att 14-åringar i dagsläget kan begå grova våldsbrott utan att ställas inför rätta och bli straffrättsligt ansvariga kan förstås framstå som provocerande. Man ska ha i åtanke att samhället i dessa fall knappast står handfallet. Skillnaden är att det i stället blir en fråga för socialtjänsten primärt, istället för polis och rättsväsende.
Det finns både reella och potentiella problem med en sänkt straffmyndighetsålder som regeringen tyvärr väljer att inte låtsas om i viljan att visa krafttag mot gängen. Ingen som följer den politiska debatten lär ha missat att den generella straffreduktionen för unga myndiga mellan 19 och 21 år ganska nyligen slopades. Numera ska rätten inte längre ta hänsyn till att en gärningsman var ung vid brottstillfället när påföljdsval och längd på straff ska avgöras, så länge myndig ålder har uppnåtts.
I stället för att 14-åringarna utnyttjas blir den nya måltavlan 11-åringar
Det huvudsakliga motivet med reformen var att förhindra att dessa unga personer används av gängen för de grövsta brotten eftersom de inte längre skulle få en lindrigare påföljd. Även om det är för tidigt att dra några säkra slutsatser finns det mycket som tyder på att reformen har fått avsedd effekt. Det lilla problemet är bara att gängen istället tycks använda 17- och 16-åringar istället, eftersom dessa fortsatt åtnjuter generell strafflindring.
Risken är uppenbar att en sänkt straffmyndighetsålder får samma effekt. I stället för att 14-åringarna utnyttjas blir den nya måltavlan 11-åringar. Det som är avsett som ett sätt att stävja rekryteringen ner i åldrarna skapar i stället incitament för att rekrytera bland ännu lägre ner i åldrarna.
En annan olycklig effekt av förslaget är att de databaser som gör affärer på att publicera uppgifter ur belastningsregistret nu också kan göra affärer på tolvåringars belastningar. Oaktat om det handlar om rena pojkstreck eller faktisk gängkriminalitet. Sänkt straffmyndighet slår mot alla.
Ordningen som den är i dag är måhända inte optimal. Mot bakgrund av att ansvaret för socialtjänsten i huvudsak ligger på kommunerna och kompetensen därmed är decentraliserad finns goda skäl att anta att beredskap inte finns överallt för att hantera det nya gängvåld som växer fram. Här finns uppenbara reformbehov. Låt oss ta tag i dem i stället för att sänka straffmyndighetsåldern.
