Den 3 maj är det Pressfrihetens dag. Det är lätt att tänka att det handlar om andra delar av världen – om journalister som tystas, hotas eller fängslas.
Men ett av de mest avgörande hoten ser jag också här hemma. Tystare. Nästan obemärkt. De unga lämnar nyheterna. Eller kanske snarare: vi når inte fram.
Flödena är fulla, tempot är högt och konkurrensen om uppmärksamheten är stenhård. Vi märker att många unga i dag får sina nyheter via sociala medier snarare än via nyhetssajter. Men det är inte där journalistiken styr.
I stället är det snabba klipp, starka åsikter och innehåll som sällan är granskat som dominerar. Och nästan hälften av unga säger själva att det är svårt att avgöra vad som är sant och falskt på nätet.
Det oroar mig.
För jag vet vad alternativet är.
I år fyller Strömstads Tidning 160 år. Det är lätt att säga – svårare att ta in. I 160 år har någon gjort jobbet: följt det som händer i Strömstad och norra Tanum, ställt frågorna, berättat det som annars inte blivit berättat.
Jag är en del av det arbetet i dag. Och jag vet hur mycket som aldrig skulle nå ut om vi inte gjorde det. Men det räcker inte att vi finns. Vi måste också bli lästa.
Forskning visar att unga som tar del av lokal journalistik är mer engagerade och mer benägna att rösta. Det är egentligen självklart. Den som vet vad som händer bryr sig också mer.
Men när färre följer – då vet också färre.
Och det är där jag tycker att vi måste vara ärliga: det här är inte bara ett problem för “unga”. Det är ett problem för oss alla. För samtidigt som nyhetsvanorna förändras, pressas redaktionerna. Färre reportrar ska göra mer. Och det som verkligen spelar roll riskerar att drunkna i bruset.
Pressfriheten i Sverige kommer inte att försvinna över en natt. Men den kan försvagas. Inte genom förbud – utan genom att det viktiga trängs undan av det snabba. Därför tror jag att vi måste göra mer än att bara konstatera utvecklingen. Vi måste agera.
Vi i medierna måste bli bättre på att nå fram – utan att tumma på det som gör journalistiken viktig. Skolan och samhället behöver ta källkritik på ännu större allvar. Och vi som redan följer nyheter behöver visa varför det spelar roll. Inte genom att säga det. Utan genom att använda det.
Det är glädjande att se att Strömstads Tidning växer, att det är fler som läser och följer oss. Och för mig blir Strömstads Tidnings 160 år inte bara ett jubileum. Det blir en påminnelse om ett ansvar. Att fortsätta berätta. Men också att hitta nya sätt att nå fram. För i slutändan handlar pressfrihet inte bara om vad som publiceras. Den handlar om vilka som tar del av det.
Där har vi fortsatt ett jobb att göra.
Vill du vara med oss? Eller känner du någon som behöver veta att vi finns?
Passa på i dag – häng med oss här!
