Om det är någon som medvetet placerat en spetsad pinne där folk badar är inte klarlagt. Men om någon verkligen gjort det kan ju man fundera på hur en sådan människa mår? Hur mycket konstigt har i så fall en sådan människa fått uppleva, hur mycket upplevd orättvisa, hur många påstådda misslyckanden, hur många pikar, hot, slag och kränkningar har i så fall denna människa fått? Vad har skapat en sådan människa som vill andra så mycket illa? Har en sådan människa något samvete, kan en sådan människa sova om nätterna?
Om det nu är någon som gjort detta medvetet skulle en sådan människa behövt träffa och umgås med min morfar. Jag älskar min underbara fantastiska bortgångne ”guldmorfar” - Oskar ”Snälle-Oskar” Karlsson. Han var inte bara snäll mot mig, han var varm och kärvänlig mot allt och alla han mötte. 1988 skickade jag ett brev till honom från Oslo. ”Snälle-Oskar, Strömstad, Sverige” skrev jag på kuvertet och när brevet kom fram kunde morfar läsa i mitt brev att det nu var, av dåvarande Postverket som ju då var ett statligt affärsverk, ”myndighets-bekräftat” att han var snäll. Det där skrattade vi gott åt och vi utvecklade det med att även en kunglig hovleverantör bekräftade hans snällhet. För Postverket delade ju ut post till Kungahuset.
På kvällarna under sommarmånaderna efter mina sommarjobb brukade vi, innan sovdags i våra bäddsoffor, prata om allt möjligt. Även om morfar var rejält trött var han ändå alltid redo att prata med mig, han lyssnade noggrant på allt jag berättade och avbröt aldrig. Han frågade, flikade in sånt som var viktigt och när jag var klar förklarade och försvarade han alltid andra som fått mig irriterad eller arg, men oftast tröstade han mitt dåliga samvete för något jag själv sagt eller gjort. Den där medmänskligheten som morfar hela tiden förmedlade var så självklar för honom, han hade en slags kärleksmedvetenhet inbyggd i ryggmärgen. Han behövde inte tänka gott - det kände, gjorde och sa han automatiskt.
Han brukade säga till mig. ”Du ska va snäll mot fölk Jonte, för då somnar du lättare, somnar du lättare så söver du bättre och när du sövit gott blir du utvilad och då är det lättare att va snäll mot fölk, vet du Jonte”.
Vi lever i ett tufft samhälle idag, vi har blivit så effektiviserade så vi inte längre har tid att göra rätt. Vi lindrar symptomen och vill glömma orsaken. Vi upplever att det dagligen pågår ett rofferi mot personer, samhällen och länder. De som gör mest för samhället får minst och de som gör minst tar mest. Det är allas krig mot alla. Och det här kriget leder till att många blir stressade, många upplever orättvisor, många misslyckas och många har svårt att sova. En del avreagerar sig med pikar, hot och kränkningar mot andra. Vissa till och med kanske anlägger dödsfällor som kan skada och döda.
Morfar var, menar jag, före sin tid. Han såg det goda i alla människor och han försökte lära mig göra detsamma. Han påverkade många med sitt sätt och att få somna in på kvällarna med hans kärleksfulla visdom var det allra bästa för en energifull och ibland lite kaxig tonåring som mig. Jag vet att alla skulle må bra av att få ha en sådan morfar, vissa skulle behöva en sådan morfar mer än något annat. En morfar som skulle hjälpa dem att lära sig hantera andras pikar, hot, slag och kränkningar och förklara livets alla upplevda orättvisor och påstådda misslyckanden. Och med kärleksfull visdom få dem att mjukt somna in så de kan få sova gott.
