Det står en liten flicka vid ett hus
hon är ledsen och hon gråter
Hennes docka har blivit till grus
hon kommer aldrig få den åter
Hon är ung och helt oskuldsfull
men livets start är en mardröm
Hon får sona för vuxnas skull
där bomber faller i en enda ström
Hon saknar trygghet hon saknar allt
för hennes hem är bombat till ruiner
Hennes liv blir nu nästan känslokallt
kan inte glädjas än om solen skiner
Hon växer upp med missilers ljud
med bomber och med maskingevär
Mot barns lidande borde finnas förbud
då inga barn skall behöva leva i misär
Hon borde ha det bra men lider av svält
vattnet är förorenat och kan inte drickas
Det vuxna gör mot dessa barn är kriminellt
på uppfostringsanstalt dom borde skickas
Det står en liten flicka vid ett hus
hon är ledsen och hon gråter
Hennes docka har blivit till grus
hon kommer aldrig få den åter
Kenth Thuresson