I Storbritannien infördes allmän värnplikt under första världskriget för att fylla på köttkvarnen i Flandern. Nästan hälften av de brittiska män, som var mellan 18 och 32 år när kriget bröt ut 1914, var sårade eller dödade när det var slut 1918. Totalt dödades 722 000 brittiska soldater (Adam Hochschild: Aldrig mera krig. Lojalitet och motstånd 1914-1918, Ordfront 2011)
I Sverige har värnplikten införts på nytt, först bara för motiverade ungdomar, nu förvarnas om att även omotiverade kan behövas. Och fosterlandet som det ska dös för är nu inte bara Sverige utan även USA och de andra Natoländerna, snart kanske även Ukraina och Taiwan, kanske Israel? Men inte alla länder – några måste vara fiender för att krigsmaskineriet ska hållas igång.
Då 1914-18 var Ryssland vän, nu är det fiende. Tyskland var fiende då, nu är det vän. Det kan växla, men med Nato och DCA-avtalet kan inte Sverige bestämma vem som är vår fiende eller vän, det är främst USA som kommer att avgöra det.
Den som inte vill döda oskyldiga människor av andra nationaliteter har få möjligheter att slippa under krigstider. I Storbritannien fängslades vapenvägrare under första världskriget, några avrättades. Mönstret är detsamma idag. I Ukraina måste du gå under jorden eller fly för att slippa gå ut i kriget om du inte ska bli åtalad. I Ryssland gäller samma sak.
"Världen är mitt land", skrev en brittisk krigsmotståndare och pacifist, Alice Wheeldon, från fängelset 1917. "Hela världen är vårt land"! Vore inte det ett bra valspråk? Som en ständig påminnelse om att idén om att dö för sitt fosterland lett till död och ofattbart lidande för miljontals människor till ingen nytta. Det är en destruktiv förljugen idé som aldrig har lett till varaktig fred någonstans.
Allting känns igen från tiden före utbrottet av världskrigen – retoriken, värnplikten, bildandet av allianser, åtstramningen av yttrandefriheten, mediernas ensidighet med demonisering av fienden och utmålande av hotbilder, misstänksamhet mot oliktänkande, uppoffringar av välfärden för militär upprustning och så vidare. Och vapenindustrin har gyllene tider.
Hur länge ska vi vanliga människor finna oss i detta cyniska spel om makt och pengar under skönmålning av demokrati, frihet och fosterlandskärlek? Nu är vi med i Nato, men det bilaterala försvarsavtalet med USA, DCA, Defence Cooperativ Agreement, måste beslutas av riksdagen innan det kan träda i kraft. Än finns det en chans att slippa amerikanska militärbaser i Sverige. Gör din röst hörd innan det är för sent!
Lena Jarlöv, arkitekt, Hamburgsund
