Verksamheten planeras övertagas av ett norskt rederi, ingen på Koster vet något mer om än att de erbjuder ett lägre anbud för att upprätthålla gods- och passagerartrafiken än Koster Marin.
Detta har kommit som en chock för oss bofasta: Var det verkligen så enkelt att värdera den samhällspolitiska och sociala roll det nuvarande rederiet haft för utvecklingen på Koster? Är det bara anbudens storlek Västtrafik behöver för att välja rederi för denna för vårt samhälles framtida överlevnad?
Koster är i en krissituation. Den trygghet vi upplevt i den nuvarande, lokale entreprenörens sätt att sköta trafiken har vi tagit som en självklar, stabil utgångspunkt, när samhället nu står inför stora prövningar vad gäller dess fortsatta existens. Den nedåtgående befolkningsutvecklingen måste brytas, fler bostäder byggas, grundskola och barnomsorg fås tillbaka - om inte riskerar vi att avfolkas som levande bygd.
Intresserar inte denna överlevnadsproblematik Västtrafik / Regionstyrelsen?
De flesta av oss som bor helår eller deltid på Koster, tar dessa perspektiv på största allvar. Vi ser hur kommunen lagt ner hela grundskolan och barntillsynen. Vi ser att kommunen inte genomfört den heltids bemanning av äldreboendet på Västrabo man lovade lokalbefolkningen. Nu verkar det som om kommunen också kommer acceptera att färjetrafiken byter entreprenör. Finns ingen vilja hos de tjänstemän som arbetar med utvecklingen i regionens skärgårdsområden, att vilja sätta sig i den problematik som en glesbygd lever med?
Antagligen därför att Koster Marin grundar sin uppgift i en stor ansvarskänsla för öarnas framtid, som de själva och deras familjer är en del av. Det är ett lokalt företag med stor ansvarskänsla för sitt samhälles vardag och framtid, vilket speglar den helhetssyn i den lokala samhälls- och företagskultur, som finns på Kosteröarna.
Den samhällskulturen kan vara svår för Västtrafik/regionstyrelsen att förstå, likaså de samhälleliga aspekterna av ett val kan vara svåra att förstå. Anbudsgivningen handlar ytterst om pengar. Vilka sociala effekter ett företag får för utvecklingen ingår förmodligen inte i villkoren för anbudsgivningen.
Regionstyrelsen / Västtrafik, som i olika sammanhang framställer sig som en myndighet med ansvar inte bara för tätorterna utan också för lands- och glesbygd, kan hämta stöd från sociologiska och etnologiska metoder. För att förstå en glesbygd som Koster, måste man se till ett samhälle präglat av egenföretagare, verksamma inom byggbranschen, inom fiske, inom lokala serviceverksamheter. Men också med många pendlare.
För regionens del borde de lokala organisationer som arbetar med samhälleliga och demokratiska frågor vara en mer viktig part att samarbeta med - om man vill ha en bättre bild än den som finns i olika offentliga upplysningar! Det finns en samhällsförening, flera vägföreningar, fem hamnföreningar, en mycket kreativ idrottsförening, en tillsammansodling, etc.
Utöver det finns en demokratiskt vald nämnd, Kosternämnden med uppgift att föra fram olika för lokalsamhällets gemensamma frågor gentemot kommunen och andra överordnade, demokratiska organisationer. Alltså en rikt utbud av representanter för samhället. Använd dem för att sätta verksamheten med båttrafiken i riktigt socialt, ekonomiskt och långsiktigt sammanhang.
Hans Arén, Sydkoster
