Kära Tanums kommun, förvaltning och politiker.
Är det inte dags att Tanums kommun förknippas med något mer än dyr VA-avgift, Läckbergs Fjällbacka och hällristningar? Varför lägger inte Tanums förvaltning och ni politiker i kommunen och regionen mer engagemang på vår framtid. Barnen!
För varje år som går så ökar siffrorna för ungas psykiska hälsa. Ångest, depressioner, neuropsykiatriska tillstånd osv, listan kan tyvärr göras lång. När vi föräldrar ‘larmar’ skolan om vår oro så är det lite som att singla slant om vi blir lyssnade på gällande vår oro kring våra barn. När vi flaggar för skolan så får vi oftast svar att – nej här i skolan märker vi ingenting, det går så bra. Samtidigt som vi varje dag tar emot våra förlista skepp i ytterdörren.
Det tysta barnet i klassrummet som verkar som alla andra, men som ständigt bekämpar ett pågående världskrig i huvudet
Något som är vanligt vid en neuropsykiatrisk diagnos är att den kanske inte alltid syns. När dessa barn kommer hem tar de av sig “masken” som vi med NPF tar på oss för att kunna hålla ihop, för att vår omgivning inte ska se våra svårigheter. Det tysta barnet i klassrummet som verkar som alla andra, men som ständigt bekämpar ett pågående världskrig i huvudet.
Dessa barn behöver skolan bli bättre på att upptäcka, för de glöms bort. För det är det samhället har lärt sig. Syns det, då finns det. Syns det inte, då finns det inte. Våra flickor glöms bort pga att all forskning kring dessa diagnoser i regel gjorts på pojkar.
Det här är ingen känga till skolpersonalen eller vården. Det är en känga till er politiker som stramar åt budgeten så mycket så det blir helt orimligt för rektorerna att kunna hålla den! Så som att tillsätta resurser som behövs, utbildning till personal osv.
Att vara förälder till ett barn med NPF-problematik är allt annat än lätt
Är det rimligt att skolan ska ha så lite kunskap om dessa diagnoser så våra barns hälsa blir lidande och de ska få vänta år efter år innan de får hjälp? Men att säga att det inte är problem i skolan, samtidigt som lärare varje vecka uppmanar oss föräldrar att prata med våra barn om hur viktigt det är att komma till skolan, när barnen uteblir. Var är logiken i det?
Att vara förälder till ett barn med NPF-problematik är allt annat än lätt. Vi får agera advokater, lärare, assistenter och samordnare för våra barn. Ofta när vi själva kämpar med en neuropsykiatrisk diagnos, pga av den höga ärftligheten!
Jag har personligen fått höra lärare som svär på sina egna liv att mitt barn har ingen NPF-diagnos när jag uttrycker min oro. Psykologer som påstår att mitt barn inte rev hens kontor, inte klättrade på väggarna och är dessutom alldeles för smart för att kunna ha en NPF-diagnos. Var finns kunskapen hos personalen då om dessa diagnoser i kommunen undrar jag då? Utbildad personal som påstår att en NPF-diagnos har något med intelligens att göra!
Tidiga insatser är helt avgörande för dessa barns välbefinnande. Ge personalen en kunskapsbas, en grund att stå på. Så lärarna får en chans att lyckas med sitt uppdrag! För lärare och rektorer i kommunen vill att barnen ska lyckas.
Vi är trötta nu. Trötta på att ingen hör vår röst
Vi föräldrar får ofta lämna våra arbeten och hämta våra barn av olika anledningar. Vi får alltså lämna våra arbeten för att situationen i skolan inte fungerar för dessa barn. Att det inte ges stöd och snabba insatser direkt drabbar inte bara barnet och dess föräldrar. Det drabbar även lärare, klasskamrater och i det långa loppet samhället. Där har ni resultatet av era besparingar.
Vi är ofantligt många föräldrar i kommunen med barn som har NPF eller lider av psykisk ohälsa. Jag vet att jag inte talar bara för mig, jag talar för oss alla. Vi är trötta nu. Trötta på att ingen hör vår röst. Att kunskapen inte finns. Att resurser tas bort. Att vi kämpar så hårt för våra barn så vi själva bränner ut oss. Lärare och rektorer som kämpar och vill hjälpa. Men inte kan, för att ni fördelar budgeten helt skevt.
Det enda vi begär är förståelse, öron som lyssnar, kunskap, en skola där alla har rätt till en utbildning och en vård där våra barn tas på allvar och vi föräldrar tas på allvar.
Så ni kanske ska ta ett varv extra i tanken under planeringen av budgeten!
För barnen är vår framtid, och alla har rätt till en utbildning.
Ge dem en skola som är till för alla.
Malin Alfredsson
