Syftet med brevet är en önskan om miljökonsekvensutredning som ska belysa effekten av vad en hyvling av trösklarna i Idefjordens mynning skulle innebära.
Patetiskt är ordet för det krystade försvaret av kommunalrådets odemokratiska agerande i en för oss invånare i Strömstad mycket väsentlig fråga.
Som boende nära Idefjordens strand sedan 1958 har jag sett fjorden blivit förorenad av Norges miljöförstörande utsläpp under lång tid. Till slut resulterade det i ett badförbud på grund av hälsovådlig vattenkvalitet.
Jag har också tacksamt upplevt den stora förbättring av ytvattnet då utsläppen upphörde och norrmännen byggde ut sin reningskapacitet.
Notera att jag skrev ytvattnet, för på botten av Idefjorden finns föroreningar kvar under överskådlig tid.
Vid ett möte jag deltog i på 1970-talet med den mycket kunniga och aktade chefen för Tjärnö Marinbiologiska, Lars Afzelius, svarade han på fråga hur Idefjorden kunde räddas att fjorden aldrig skulle bli helt frisk.
Det vi enligt honom skulle hoppas på då, var att utsläppen skulle upphöra och att de förorenade sedimenten med tiden skull täckas av nya rena sediment.
Med andra ord, det behöver inte bevisas en gång till att fjorden ska lämnas ifred, det finns redan så mycket dokumentation och utredningar om detta.
Nu säger kommunalrådet att de 106 miljonerna som norska staten har avsatt enbart ska användas till en miljökonsekvensutredning. Det var mycket pengar för, enligt min mening, ingenting. Bildligt talat är det att ”kasta pengarna i sjön”
När Magnus Huss ”Vildhussen” gjorde sitt fullskaliga projekt med att skapa en ny flottningsled gick det som bekant inte så bra, det resulterade i ”Döda fallet”.
Får norrmännen sin vilja igenom är risken att vi istället får ”Döda havet”.
Låt då inte ett fullskaligt oåterkalleligt experiment med hyvling av Idefjordens trösklar bli verklighet.
Rör inte Idefjorden, låt de historiska föroreningarna på botten vila i frid för framtida generationens bästa.
Curt Carlsson
Med en här debattartikeln sätter vi punkt för debatten i frågan på våra insändarsidor, för tillfället. Om det inte är så att någon begär att få svara på just detta inlägg. Mikael Andersson, ansvarig utgivare.
Vildhussen och Döda fallet
I slutet av 1700 fick Magnus Huss uppdraget att bygga en flottled från Ragundasjön förbi Storforsen i Indalsälven.
Men en ovanligt kraftig vårflod fick vattnet att bryta en ny fåra, genom flottleden, och Storforsen tömdes på vatten.
I dag kallas den istället Döda fallet och är en turistattraktion i Ragunda i Jämtland.
Källa: dodafallet.se
