LÄS OCKSÅ: Nej till krig! Nej till USA-baser i Sverige
Skribenternas huvudbudskap är att vi måste anstränga oss mer för att förstå varandras olikheter, samt att USA i utgångsläget är skyldiga till det mesta som är krigsrelaterat.
Frånsett motsägelsen i denna syn – och dess uppenbara likheter med de narrativ som sprids på ryska statliga Kanal 1 – innehåller inlägget ett antal grova missuppfattningar som inte bör lämnas oemotsagda. För enkelhetens skull väljer jag att fokusera på dem som handlar om skribenternas haltande förståelse av krig.
1. Skribenterna menar att det saknas politiska partier ”som tänker i fred och samarbete och som använder något av det vi vet förebygger våld och upptrappning av konflikt”. Några exempel ges inte, och det är inte någon slump, för några relevanta exempel lär knappast finnas heller. Det som saknas är politiska partier som är lika naiva som Kvinnor för Fred, och det är tur det.
2. Jarlöv med flera menar dessutom att vi bör skapa förståelse och tillit i stället för att skapa fiender. Med tillägget “undersök konflikter!” Mellan raderna finns anklagelsen om att bland annat Rysslands krig mot Ukraina inte undersökts tillräckligt, och att dess rötter skulle vara okända eller oklara. Det kan man lätt tro om man väljer att fullständigt ignorera den mycket omfattande forskningen i ämnet.
3. Vidare ska vi “lyssna på den andra sidan,” försöka förstå deras rädslor, känslor, och så vidare. “Det är dags att tänka nytt!” förkunnar de tappra fredsaktivisterna. Något nytänkande erbjuds inte, utan snarare samma gamla floskler som pseudopacifister använt sig av under många decennier.
4. Skribenterna påstår att USA aldrig berättar “om de tar med kärnvapen.” Det är osant, vilket följaktligen innebär att även påståendet om att “detta ökar skräcken hos den vi utsett till fiende” är falskt. Dubbelfalskt, faktiskt, då det var länge sedan Sverige “utsett” några fiender.
5. På samma sätt är det grundlöst att påstå att ”vi har utsett Ryssland till fiende.” Det är ju precis tvärtom: både socialdemokratiskt och borgerligt ledda regeringar har historiskt varit måna om att understryka att landet inte utgör något hot – mot bättre vetande.
6. Jarlöv med flera menar dessutom att ”avskräckning fungerar inte.” Det finns ingen forskning som stödjer en sådan slutsats, och mycket forskning som tyder på motsatsen. Det som däremot stämmer är att det finns ett säkerhetsdilemma: när ena sidan rustar, så rustar oftast även den andra, och det kan leda till en upptrappning. Problemet är att det är Ryssland som ensidigt rustat under 2000-talet, samtidigt som både Sverige och de flesta NATO-länderna rustad ned. Rysslands angrepp mot Ukraina visar vad som kan ske när man inte svarar på en kraftig upprustning hos en imperialistiskt sinnad granne. Hade Ukraina haft en större avskräckningsförmåga, till exempel genom att ha varit med i NATO-alliansen, hade sannolikheten för krig varit otroligt mycket lägre. Gemensamt för samtliga grannländer som blivit föremål för Rysslands aggression sedan 1991 är att de saknat avskräckningsförmåga.
Kvinnor för Fred har under senaste året lagt ut en bombmatta av liknande debattinlägg i olika lokala medier. Organisationen har konsekvent yttrat åsikter som gagnar Ryssland samtidigt som den systematiskt ignorerat landets mycket omfattande brott mot folkrätten. Jarlöv med andra vill säkert ha fred, men det slags fred som de föreställer sig är på Rysslands villkor.
Vi får hoppas på att de åtminstone skriver i god tro.
Michael Gentile, professor i kulturgeografi vid Universitetet i Oslo.
