Solen skiner, fåglarna kvittrar och på trottoaren står en container full av platsbyggda 40-talskök som hårdhänt bänts loss och kastats iväg som sopor. Lite längre ned på gatan håller en fastighetsägare på att byta ut smäckra originalfönster mot klumpiga aluminiumbågar som både förfular och förmörkar. Våren känns plötsligt lite mindre härlig.
Trots att hållbarhet är tidens melodi pågår denna miljöförstöring i fastighetsbranschen med oförminskad kraft. Det finns knappast ett fastighetsbolag - vare sig kommunalt eller privat - som inte stoltserar med sina klimatanpassningar och branschorganisationen Fastighetsägarna skriver på sin hemsida spaltmeter om hållbarhet och har dessutom inrättat en klimatplattform för att hjälpa sina medlemmar att göra kloka medvetna val.
Ändå verkar det vara i det närmaste omöjligt att ge upp den slit- och slängkultur som varit rådande under de senaste decennierna. Troligtvis för att dagens regelverk bygger på grundförutsättningen att nytt alltid är bättre än gammalt. Om en fastighetsägare genomför så kallade standardhöjande åtgärder, har denne enligt lag rätt att höja hyran.
Som standardhöjande åtgärd räknas till exempel att byta ut kök i lägenheter i äldre fastigheter. Det gäller även om det som tas bort är platsbyggda originalkök av gediget trä från början eller mitten av förra seklet, och det som sätts in är billiga kök med MDF-luckor som blir fula efter relativt kort användning och snart måste bytas igen.
En annan “standardhöjande åtgärd” är att riva ut originalfönster och ersätta med engångsfönster (det går inte att renovera aluminiumfönster, de måste bytas ut efter cirka 40 år till skillnad från träfönster). Eller att lägga in ett billigt klickgolv.
Väljer fastighetsägare istället att genomföra varsamma renoveringar och behålla äldre kök och badrum men uppdatera dessa till moderna tiders krav och behov, till exempel genom att höja bänkar, räknas det som underhåll och ger det inte samma rätt att höja hyran. Likadant om hyresvärden anlitar en kunnig fönsterrrenoverarfirma som slipar och målar äldre träfönsterbågar istället för att byta till moderna lättmetallfönster.
Eftersom det ofta kostar ungefär lika mycket att underhålla äldre interiörer som att ersätta med modernt och billigt faller valet av naturliga skäl på det senare. Att äga hyresfastigheter är inget välgörenhetsarbete och fastighetsägarna vill tjäna pengar. Det är knappast något att hyckla om. Men eftersom det är ett faktum borde dagens otidsenliga lagar skrivas om för att bättre gå i linje med den nya tidens hållbarhetsideal.
Den fastighetsägare som värnar klimatet genom att ta väl hand om sitt bestånd och förstår värdet i att renovera och återanvända istället för att slänga bör ges betydligt bättre möjligheter att höja hyror än slit- och slänggänget. Inte minst eftersom lägenheter med originaldetaljer är betydligt attraktivare och mer eftersökta på bostadsmarknaden.
Och de bostadsbolag som rutinmässigt fyller containrar med fullt fungerande kök, dörrar, fönster trots att dessa med lite omsorg skulle hålla i minst 100 år till borde tvärtom beläggas med böter. En hållbar framtid kräver att vi alla tar ansvar. Det gäller även fastighetsbolag.
