KRÖNIKA ∎ I onsdags, efter att vår film om Bohuskusten visats i Riksdagen, strök jag förbi porten till Miljödepartementet.
Däruppe på sjätte våningen sitter Romina Pourmokhtari. Den unga begåvade kvinna som före valet 2022 agiterade mot varje form av samarbete med Sverigedemokraterna. Men som idag genomför SD:s klimatpolitik: tio procent ökade utsläpp till 2030. ”Världens bästa klimatminister” enligy hennes chef Ulf Kristersson. ”Sveriges sämsta”, skulle nog de flesta forskare och industriledare påstå.
Jag stannar upp och minns Sveriges bästa miljöministrar: Birgitta Dahl (S), Anna Lindh (S), Olof Johansson (C), Andreas Carlgren (C). Pålästa, kunniga, ärliga. Och så Kjell Larsson förstås, som jag själv fick ynnesten att jobba med som politisk sakkunnig under några år. Snickarsonen från Hisingen som blev en av ”Palmes pojkar”, intellektuell, nyfiken, lyhörd. Nybörjare på miljö och klimat när han kom, men ivrig att lära sig allt som gick att veta. Och snart synnerligen respekterad, inte minst för sin mobilisering av EU när president George Bush – likt Donald Trump – hotade med att dra USA ut ur det globala klimatsamarbetet.
Jag minns hur Kjell också fick loss mycket pengar till vård av naturen: förverkligandet av Riksdagens miljömål, köp av mark för att skapa och sköta nya och gamla naturreservat.
Idag känns allt detta mycket avlägset. Romina däruppe på sjätte våningen struntar inte bara i sitt Klimatpolitiska råd av ärrade forskare, hon har också nästan halverat statens budget för naturvård – trots alla varningar från experterna på landets 21 länsstyrelser. I vårens tilläggsbudget kommer det visserligen lite nya slantar. Men 45 procent nedskärningar går inte att trolla bort. Länsstyrelserna redovisar nu effekterna:
• Inga nya friluftsanordningar i reservaten. Sämre tillsyn och skötsel av vandringsleder, toaletter, grillplatser, informationstavlor med mera.
• Hot mot biologisk mångfald; risk för igenväxning av örtrik betesmark, ökad avverkning av skyddsvärda skogar, sämre hantering av till exempel den grasserande almsjukan.
• Inga större köp av områden för att skydda mer gammelskog eller känsliga marina områden.
• Kraftiga minskningar av personal; ett rikt kapital av kunskap och erfarenhet som nu riskerar att förödas.
Många tänker kanske att ”naturvård” är att skydda blommor och skalbaggar. Jo, det är viktigt. Men som helhet är vården av ekosystem och biologisk mångfald ett led i att säkra vår materiella välfärd, ekonomin, jobben: dricksvatten, livsmedelsproduktion, skogsråvara, hyfsat klimat. Och att minska riskerna för naturkatastrofer, för ohälsa genom skadeinsekter, fästingar med borrelia och TBE med mera.
Naturvård är också viktig för vårt mående: friskvård, skönhet, fantasi, kultur, existentiella behov, andlighet.
Kort sagt: Naturvårdspolitik är djupast sett en säkerhetspolitik, lika angelägen som det militära försvaret.
Har regeringen hajat detta? Kristersson öser miljarder över ÖB. Men uppdrar åt Romina Pourmokhtari att halvera den redan ynkliga budgeten för att skydda livets bas. Naturen.
