KRÖNIKA ► Visst ska man sträva efter att motverka slöseri, men det verkar som om vården och omsorgen om framförallt våra äldre fått lite för mycket av den varan. Det stod med all tydlighet klart när pandemin drabbade med full kraft förra våren. Man hade sparat på både det ena och andra, visade det sig. Det fanns inte tillräckligt med skyddsutrustning för personal, det visade sig att utbildningarna varit otillräckliga. I just detta avseende var Strömstad ett föredöme, där kommunen snabbt satte in extra utbildningar i grundläggande bashygien och skyddsutrustning var det inte så mycket att göra åt på lokal nivå.
LÄS MER:Undersköterskor: "Det har aldrig varit så här illa"
Man vad har hänt sedan dess? Trots den höga arbetslösheten i Strömstad har det inte varit lätt att få in vikarier till hemtjänsten. Personalen har i insändare och i reportage berättat om situationen, som riskerar att förvärras, som en ond spiral. Ju tuffare jobbet blir, ju större risk att folk blir sjuka, inte för att det maskas, men för att risken att insjukna ökar ju mer stressen på en arbetsplats ökar.
Är det svårt att få in vikarier, blir ju lasset tyngre att dra för dem som är friska och resultatet blir otrivsel på jobbet
Låg sjukskrivningsgrad är vanligen ett mått på att företaget har en bra arbetsmiljö. Men är det svårt att få in vikarier, blir ju lasset tyngre att dra för dem som är friska och resultatet blir otrivsel på jobbet. I Strömstad har man dessutom satsat på så kallade ”resurspass”, vilket innebär att man placeras på omväxlande boende och hemma hos vårdtagare. Personalen upplever att det blir dålig kontinuitet, de blir osäkra på uppgifterna och dessutom blir vårdtagarna många gånger ledsna och oroliga när det hela tiden kommer personal som de inte känner. Lätt att förstå.
Tanken med resurspassen var utan tvekan god. I Strömstads Tidning berättar Jennie Persson, verksamhetschef för insatser i hemmet, att kommunen tänkte sig att bli mindre beroende av vikarier, eftersom de ordinarie hjälps åt, och att dessa ska se en helhet i hemtjänsten. Men idén föll som ett korthus på grund av den ökade sjukskrivningstakten (både lång- och korttidssjukskrivningar) samtidigt som bristen på vikarier ökade.
Då får man backa och tänka om. Vi behöver se över vården på alla nivåer. Lagerhållningen på riksnivå måste så klart säkerställas – att beställa ”just in time” när man väl behöver utrustningen fungerade inte när det väl gällde. Och arbetsplatserna måste göras mer attraktiva – här har kommunerna, i detta fall Strömstads kommun, det tunga ansvaret. Det kanske är tur att det snart är valår, så politikerna får anledning att fördela om resurserna i jakt på röster?
