I kommun efter kommun har det blivit politiskt bråk om det brev som regeringens samordnare för frivillig återvandring, Teresa Zetterblad, skickat ut till landets kommuner. Många kommuner har tackat nej till inbjudan om ett möte med företrädare för staten om regeringens återvandringsbidrag som höjs kraftigt vid årsskiftet.
Föga förvånande har svaren från kommunerna följt vilket politiskt styre som kommunen har. Uddevalla och Munkedal som leds av SD-kommunalråd har redan tackat ja till möten. Det gjorde även kommunalrådet Peter Eriksson (M) i Trollhättan. Men Centerpartiets gruppledare Louise Brodd (C) tänker rösta på ett socialdemokratiskt förslag om att tacka nej till ett möte.
Tanum tackar nej till möte om återvandring
I Tanum och Lilla Edet finns det dock moderater som också tackar nej. Kommunalrådet Liselott Fröjd (M) i Tanum menar att kommunen saknar utanförskapsområden, har låg arbetslöshet och ser inget behov av ett möte. I det blocköverskridande samarbetet i Lilla Edet har Zara Blidevik (M) tillsammans med C, S och V svarat att frågan om återvandring är ett statligt ansvar och att kommunens fokus ligger på att kommunen ska växa.
Det är uppenbart att vänsterstyrda kommuner har sett en chans att skapa vad Peter Eriksson kallar politisk teater genom att ta upp ärendet till kommunstyrelsen och göra det till en politisk fråga. Lilla Edets kommunalråd Julia Färjhage (C) hade inte ens tänkt att svara först, eftersom hon uppfattade att det bara var tjänstepersoner som skulle träffas.
De flesta kommuner vill växa
Men det finns både politiska och rationella förklaringar till många kommuners negativa attityd. De flesta av landets kommuner har inte problem med att för många flyttar till kommunen, snarare tvärtom. Höjningen av återvandringsbidraget löser inte de problem som kommunerna ställs inför.
Statens egna utredare av frågan, Joakim Ruist, tror inte att höjningen kommer att få mer än en marginell effekt. Det är inte storleken på bidraget som avgör om man väljer att flytta tillbaka, utan utsikterna för att få ett bättre liv i sitt gamla hemland.
Bidraget är tänkt att användas av de som inte har svenskt medborgarskap och som inte kommit in på svensk arbetsmarknad. Men lever man på marginalen i Sverige är det långtifrån säkert att man ser en bättre framtid i landet man kom ifrån. Snarare är det kanske de väletablerade invandrarna som ser att bidraget kan vara en bra hjälp till en flytt som man ändå hade tänkt att göra.
Kritik mot förslaget om höjt återvandringsbidrag
Kritiker har också pekat på bidraget kan utnyttjas. Med hjälp av identitetsstöld kan man ta bidraget och flytta utomlands och sedan flytta tillbaka till Sverige under annan identitet. Just på grund av att bidraget har höjts kraftigt, ökar också en eventuell brottsvinst.
Sverige har redan idag en utvandring till länder som Syrien, Irak, Somalia och till och med Iran. Alla inser att det som på riktigt skulle påverka återvandringen är att länder som Iran och Eritrea blir demokratier eller att det blir fred i Ukraina.
Kommunerna har inga skäl till att vara statens försäljningsorganisation för ett bidrag som både har liten effekt och som riskerar att slå snett. Kommunernas utgifter för försörjningsstöd löser man inte med höjt återvandringsbidrag, inte heller hjälper det små kommuner att växa.
Regeringen borde släppa symbolpolitiken och lyfta fram regeringens politik som faktiskt fungerar: satsning på yrkesutbildningar, bättre svenskundervisning, aktivering av de som har försörjningsstöd med mera. Det hjälper de 77 000 utrikesfödda som är arbetslösa och saknar utbildning – på riktigt.
