Hans Arén, arkitekt och samhällsutvecklare på Koster (arkivbild).
Hans Arén, arkitekt och samhällsutvecklare på Koster (arkivbild). Bild: Marita Adamsson

Så kan Kosterborna själva få ansvaret för öarnas utveckling

Hans Arén, Koster: Strömstads kommun har nu en stor möjlighet att bredda det demokratiska arbetet i ett av kommunens mest utsatta områden.

ANNONS
LocationKoster||

För mig är en Fördjupad översiktsplan (Föp) ett sätt att stärka de vanliga människornas demokratiska inflytandet i planering. Här kan meningsmotsättningar klarläggas om hur den byggda miljön och områdets mark- och vattenområden långsiktigt skall användas. För att visa hur olika politiska partier ser på en plats utveckling kan flera alternativ tas fram relaterade till olika politiska synsätt. Ett sådant sätt att använda de olika planeringsnivåerna i en kommun stärker innehållet i en demokrati. Fördjupad översiktlig planering är i många sammanhang den nivå kring vilket det är lätt utveckla en dialog, ett samtal mellan allmänheten och en kommuns politiker.

För att just förstå den demokratiska avsikten med översiktsplanering måste man emellertid förstå den historiska situation den uppkommit i. Den starka centralisering som skett av den politiska strukturen i Sverige efter andra världskriget, har minskat de vanliga människornas möjligheter att påverka utvecklingen på den plats där de bor. Kommunsammanslagningarna innebär att ca 90% av alla mindre samhällen förlorat sina lokala, politiska mötesplatser och politiska företrädare. Folkliga organisationer som Hela Sverige ska leva, med närmare 5 000 lokala samhällsföreningar som medlemmar, liksom Skärgårdarnas Riksförbund är demokratiska uttryck för att centraliseringen inte tillgodoser människors demokratiska behov av att få sina synpunkter beaktade i den kommunala politiken.

ANNONS

För Koster fanns inget politiskt program för hur kommunen skulle agera för att vända tillbakagång till det vi idag kallar en hållbar utveckling

Mot denna politiskt styrda utveckling väcktes starka reaktioner i kustsamhällena. I slutet på 70-talet bildades Bohusläns Skärgårdsråd, med uppgiften att samordna de lokala samhällsföreningarnas intressen gentemot staten. Detta ledde bl.a. till att länsstyrelsen tillsatte en politisk sammansatt skärgårdsutredning. I den skulle man klarlägga kustsamhällenas behov samt föreslå olika typer av åtgärder. På nationell nivå fick det statliga Glesbygdsverket i uppdrag, att utöver ansvaret att ta fram riktlinjer för glesbygdens och samernas områden, också inkludera hela det svenska kust- och skärgårdsområdet.

För Koster fanns inget politiskt program för hur kommunen skulle agera för att vända tillbakagång till det vi idag kallar en hållbar utveckling. Med ett undantag; OPL Kosteröarna. Den hade tillkommit som en ”panikartad åtgärd” när länsstyrelsen förstod att Strömstad kommun, i samarbete med privata markexploatörer, var i full färd med att förvandla stora f.d. jordbruksområden på Koster till fritidsbebyggelse.

Men OPL Kosteröarna var inte mycket till utvecklingsplan. Den visade bara vilken mark som föreslogs bli naturreservat. Inget ytterligare detaljering. Samhällsföreningens ordförande karaktäriserade den ” som ett uttryck för hur staten genom planering vill säkra stadsbornas behov av orörda rekreationsområden i skärgården”. I motsättning till den tog nu samhällsföreningen initiativ till en plan som utifrån ett lokalt perspektiv skulle beskriva hur den bofasta befolkningen själva såg på hembygdens problem och utvecklingsmöjligheter.

ANNONS

Göran Larsson ledde detta arbete under fyra ”vintrar”, jag var studiecirkelns sekreterare. Resultatet kunde karaktäriseras som en lokalt förankrad beskrivning av hur en majoritet av öarnas bofasta befolkning såg på Kosters problem och utvecklingsmöjligheter. Samhällsföreningens förslag att denna beskrivning skulle få formen av en fördjupad områdesplan, avslogs emellertid av kommunen. Man behövde ingen ytterligare kunskap om Koster än den man hade, OPL Kosteröarna räckte. På länsstyrelsens anmodan genomförde emellertid kommunen samhällsföreningens plan som en Föp Kosteröarna, som antogs av fullmäktige 1995. Den betydde att Kosters befolkning fick ”en tross i land” och blev ett visst stöd för tillkomsten av linfärjan, att det tillkom 12 hyreslägenheter vid Torget och tillkomsten av äldreboendet på Nordkoster.

När kommunen efterhand kom med i den lokala planeringen av nationalparken, tog länsstyrelsen initiativ till en revidering och utveckling av Föp Kosteröarna 1995. Den för ändamålet anlitade konsulten byggde vidare på den sociala, ekologiska och ekonomiska inriktning som fanns i den gällande planen, nu också med ett fokus på etablering av nationalparken. Planarbetet genomfördes med kommunen som huvudansvarig mottagare men som en del av detta, också i samarbete med Kosternämnden.

Att bo på Koster innebär att man måste acceptera delvis andra levnadsvillkor än dem som erbjuds i tätorten

Att denna, som moderatgruppen skriver i STNB, blev ett ”skräckexempel i fråga om förslag och förutsättningar som inte infriats” skall väl då i första hand inte uppfattas som brister i planen utan som ett uttryck för den inkompetens och ovilja som kommunens politiker visat efter dess antagande?

ANNONS

Vilken förklaring skulle annars finnas? Det kan väl inte vara fel att påtala vad som måste göras?

Att bo på Koster innebär att man måste acceptera delvis andra levnadsvillkor än dem som erbjuds i tätorten. Det är kring hur dessa olikheter ser ut och hur de skall kunna tillgodoses inom en gemensam, politisk organisation, en fördjupad översiktsplan ger möjligheter till en nödvändig dialog. Den situation, som nu karaktäriserar förhållandena i Kosters utveckling hade kunnat förutses och åtgärdats - om man läst planen från 2009 och i ett samförstånd vidtagit de åtgärder som krävts! Det är alltså ingen brist i planen utan brist på ”gensvar” som är problemet.

Om kommunens politiker verkligen vill kompensera orsakerna till det demokratiska underskott som existerar mellan representanterna för den bofasta befolkningen på Koster och kommunens ansvariga politiker, finns nu ett gyllene tillfälle. Man kan anamma den principlösning bl.a. Sören Eriksson gett uttryck för i bostadsfrågan; att på prov lämna över ansvaret för Kosters framtid till Kosterborna själva.

LÄS MER:Samförstånds­lösningar – om viljan finns

Större kommuner är ett hot mot demokratin, men kan motverkas genom att kommunen decentraliserar vissa uppgifter till en ny lokal nivå

I den avslutade kommunutredningens förslag "Starkare kommuner", föreslås ytterligare kommunsammanslagningar. För att stärka kommunernas välfärdsuppdrag öppnar utredningen möjligheten för de kommuner, som vill genomföra experiment. Större kommuner är ett hot mot demokratin, men kan motverkas genom att kommunen decentraliserar vissa uppgifter till en ny lokal nivå, den första samhällsnivån. Det framgångsrika arbetet i kommundelen Svågadalen i Hudiksvalls kommun finns med som exempel. Det finns bl.a. beskriven i en skrift om lokal demokrati, ”Den första samhällsnivån”, utgiven av Hela Sverige. Där beskriver kulturgeografen Ulla Herlitz, Styrsö, och undertecknad, nya former för lokal organisering och samarbete byggd på lokal demokrati, fördjupad översiktsplanering och lokal ekonomi.

ANNONS

Strömstads kommun har nu en stor möjlighet att i ett fruktbart och ömsesidigt givande samarbete med Kosterborna och deras politiska representation i Kosternämnden, bredda det demokratiska arbetet i ett av kommunens mest utsatta områden. I ett sådant arbete kan den gällande, fördjupade översiktsplanen bli en bra start för samtal.

Hans Arén

Koster

LÄS MER:Tänk utanför boxen och ta tillvara idéellt engagemang

LÄS MER:Det finns fler ­arbetsplatser än bofasta på Koster

LÄS MER:Debatt om Filjestad: "För Koster är det en ödesfråga"

LÄS MER:Levande Koster

ANNONS