Rapparen Jireel släppte i januari albumet ”1953” där den nu häktade Yasin medverkar på låten ”Mexico”.
Rapparen Jireel släppte i januari albumet ”1953” där den nu häktade Yasin medverkar på låten ”Mexico”. Bild: Jessica Gow/TT

Okunnighet präglar debatten om gangsterrap

Såhär svepande skulle aldrig en roman eller en diktsamling bemötas, menar Jenny Högström, i sin slutreplik till Inti Chavez Perez i GP Kultur och Sven Anders Johansson samt Rasmus Landström i Aftonbladet Kultur i debatten om gangsterrappen som vår tids arbetarlitteratur.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

"Diskussionen om gangsterrap behöver bli mer nyanserad", säger musikjournalisten Petter Hallén i en intervju i DN (10/1). Jag kan inte annat än att hålla med.

Med tanke på hur stor genren är i dag så vore det trevligt att diskutera med någon som faktiskt bryr sig och kan något om musiken. Istället får jag först Inti Chavez Perez på halsen som rycker ut till Moa Martinsons försvar (GP, 18/1). Hon skulle minsann aldrig, likt Yasin, skrivit en raplåt om att lägga en hel lön på ett par sandaler, om jag förstår Chavez Perez rätt.

Men min liknelse mellan gangsterrap och arbetarlitteratur var menad som ett tankeexperiment. Vad händer om man tänker ihop två till synes olika företeelser?

ANNONS

LÄS MER:Yasins musik är nihilism – inte arbetarlitteratur

Det kunde kanske säga något om hur arbete och arbetsmarknad ser ut i dag, och om de människor som aldrig släpps in, och som då i stället till exempel blir kriminella. Det kunde säga något om det fula och förkastade, om våld, rasism och segregering, kanske också något om estetik och språkbruk. Om en värld där solidaritet gjorts omöjlig, och enda vägen ur misären är den egna framgången.

Det var också en blinkning till den alternativa arbetsmarknad som Guleed syftar på när han i låten "Näringskedjan" sjunger "Klart vi knegar", eller när Jireel rappar "Jobbar som i Mexico", och så vidare.

Och jag tycker absolut att det finns en jämförelse att göra mellan äkthetskravet på arbetarförfattaren och på gangsterrapparen.

Men om jag förstår Rasmus Landström i Aftonbladet (22/1) rätt ska rappare helst ha ett tydligt budskap, jamen, kanske även delta i valrörelsen. Vilken underbar och nyanserad konstuppfattning.

LÄS MER:Arbetarlitteraturen har alltid provocerat

För mig har arbetarlitteraturen många ansikten, och är inte nödvändigtvis en uppbygglig genre, vilket Magnus Nilsson intygar med råge här i GP (22/1). Det är inte rappen heller, det ska gudarna veta. Som (återigen) Petter Hallén påpekar i Kulturnytt i P1 (19/1) karakteriseras gangsterrap inte av ett enhetligt sound utan av innehåll. Jag menar att den talar om en verklighet som är i akut behov av alla typer av krönikörer och rapportörer.

ANNONS

hur kan vi klandra Yasin och andra rappare för att de i sina låttexter idealiserar ett liv i rikedom, när det är en dröm som dröms av hela det kapitalistiska samhället?

Men Inti Chavez Perez hävdar, med exempel ur en enda låt, fjolårets hit "Young & heartless", att Yasins musik endast är till för underhållning, att han bara rappar om hämnd och att tjäna pengar. Landström hakar på i Aftonbladet. Som svar på deras slappa avfärdande skulle jag vilja citera hela texten till Yasins otroligt starka, nysläppta låt "Mitt Notre Dame", men nöjer mig med några rader:

LÄS MER:Gangsterrap är vår tids arbetarlitteratur

"Upplopp och brända bilar har blivit vårt enda språk i dag". Och: "Det går inte att släcka bränderna i mitt Notre Dame. Det känns som de alltid drar oss alla över en kam. Nedförsbacken som vi lever i, den är för brant. Vi har sprungit ett tag utan att komma nånvart".

När du skriver så arbetar du inte, och när du arbetar så skriver du inte. Därför måste målet för arbetaren vara att ta sig ifrån arbetet, menade litteraturvetaren Ulf Olsson.

För gangsterrapparen verkar det istället handla om att lämna livet på gatan – via musiken. Så hur kan vi klandra Yasin och andra rappare för att de i sina låttexter idealiserar ett liv i rikedom, när det är en dröm som dröms av hela det kapitalistiska samhället?

Detta tycks även vara slutpoängen i Sven Anders Johanssons artikel i Aftonbladet(19/1). Samtidigt ifrågasätter han om Yasins nya EP skulle ha blivit så uppmärksammad om artisten inte suttit häktad under spektakulära former. Jag tror inte han vet hur vi andra har räknat ner minuterna inför Yasins samtliga skivsläpp de senaste åren. Johansson lyckas dessutom bara citera ur en enda låt av Yasin. Han skulle aldrig vara lika svepande och vårdslös om det gällde en roman eller en diktsamling.

ANNONS

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS