Pansarskott 86 är en svensk exportframgång som internationellt går under namnet AT4. Ett engångsvapen som kasseras när granaten avfyrats. Granaterna är optimerade för att slå ut pansar och har en räckvidd på några hundra meter. I regel behövs flera träffar för att slå ut moderna stridsvagnar.

Stridsbåt 90, JAS 39 Gripen och stridsvagn 122. Bläddra för att se fler fordon, flyg, båtar och vapen som används av den svenska Försvarsmakten.

Stridsvagn 122 utgör kärnan i pansarbataljonerna och är en modifierad version av den tyska stridsvagnen Leopard 2. Utrustad med en 120 mm kanon som kan vridas 360 grader, två 7,62 mm kulsprutor och åtta rökkastare. Väger drygt 60 ton och har en maxhastighet på 70 km/h. Kan bekämpa mål på upp till fyra kilometers avstånd.

Stridsfordon 90 finns i samtliga mekaniserade förband och används flitigt i utlandsinsatser. Utrustad med en 40 mm kanon som kan vridas 360 grader, en 7,62 mm kulspruta samt rökkastare. Kan användas för både strid och transport då det, utöver tremannabesättningen, finns plats för sju soldater. Maxhastighet 70 km/h.

Luftvärnskanonvagn 90 är i grunden stridsfordon 90, som optimerats för bekämpning av helikoptrar och attackflyg för att skydda förbanden mot luftangrepp. Utrustad med en 40 mm kanon, en 7,62 mm kulspruta, rökkastare samt avancerad elektronisk utrustning som exempelvis radar.

Terrängbil 16, mer känd som "Galten", är en terrängjeep som används flitigt inom de flesta markförbanden. Försedd med min- och splitterskydd och klarar av körning i tuff terräng, inklusive vattendjup upp till en knapp meter. Kan utrustas med en kulspruta på taket.

JAS Gripen C/D är det enda stridsflyget inom det svenska flygvapnet, som nu ska stärkas med nya plan av typen "E" (bilden). Kan utrustas med olika typer av robotar beroende på uppdrag och har förmåga att bekämpa mål både till sjöss, i luften och på land. Deltar regelbundet i internationella insatser och används också av en rad andra länder.

Helikopter 16 är den svenska benämningen på amerikanska Blackhawk, vilka köptes in i samband med den svenska insatsen i Afghanistan. Utrustad med två 7,62 mm kulsprutor samt olika typer av skyddssystem för att kunna avvärja angrepp. Används främst till transport av trupp, materiel och skadade.

Transportplanet TP 84 är betydligt mer känt som "Hercules" och har använts inom den svenska Försvarsmakten sedan 60-talet. Kan lasta omkring 20 ton eller drygt 90 passagerare och används regelbundet vid transporter utomlands.

Stridsbåt 90 utgör, vid sidan av soldater, ryggraden i de svenska amfibiekompanierna. Vanligtvis bestyckad med tre tunga 12,7 mm kulsprutor (Ksp 88), men kan även utrustas med minor och sjunkbomber. Har plats för 18 soldater och når en maxhastighet på 30 knop. Nyttjas för spaning, transport och sjöstrid.

Bevakningsbåt typ 80, även kallad Tapperklass, används bland annat av bevakningsbåtkompaniet i Göteborg. Förutom radar och sonar är båtarna bestyckade med sjunkbomber för ubåtsjakt. Därutöver finns också två tunga 12,7 mm kulsprutor (Ksp 88). Varje båt har också en undervattensfarkost med videokamera.

Robotsystem 98 ska ersätta det gamla luftvärnssystemet robotsystem 70, som varit i bruk sedan 70-talet. Robot 98 är den svenska beteckningen på den tyska jaktroboten IRIS-T – samma robot som JAS Gripen är bestyckad med. Har en räckvidd på drygt en mil.

Robotsystem 97 är ett luftvärnssystem med en räckvidd på cirka 40 km. Förutom robotar finns radarstation som kan upptäcka mål på 18 km höjd. Sverige har sammanlagt åtta system och robotarna når en maxhastighet på över 800 meter per sekund.

Robot 17 är en modifierad variant av den amerikanska Hellfire AGM-114C och används av amfibiekompanierna, främst för att förhindra fientliga fartyg från att ta sig inomskärs. Robotarna styrs med laser och kan också användas mot mål på land.

Automatkarbin 4, AK4, har använts sedan 60-talet och är den primära beväpningen inom hemvärnet. Kan utrustas med kikarsikte samt en 40 mm granattillsats. Magasinet rymmer 20 patroner med en kaliber på 7,62 mm.

Automatkarbin 5, AK5, är en vidareutveckling av belgiska FNC och har använts sedan mitten av 80-talet. Är betydligt lättare än föregångaren AK4 och magasinet rymmer fler patroner, 30 stycken, med en kaliber på 5.56 mm. Kan utrustas med en 40 mm granattillsats och är standardvapen inom Försvarsmakten.

Prickskyttegevär 90 är en vidareutveckling av brittiska L96A1 och anses, enligt Försvarsmakten, som ett av världens bästa prickskyttegevär. Fungerar effektivt i temperaturer ned till minus 40 grader och har en effektiv räckvidd på cirka 800 meter. Magasinet rymmer tio patroner med en kaliber på 7,62 mm.

Kulspruta 58, Ksp 58, är en medeltung kulspruta (7,62 mm) som varit i bruk världen över sedan 50-talet. Används inom hela försvaret både i fält och som fast bestyckning på fordon, båtar eller helikoptrar. Har en effektiv räckvidd på cirka 600 meter. Utöver Ksp 58 finns också den lättare Ksp 90 (5,56 mm) samt den tyngre Ksp 88 (12,7 mm).

Granatgevär 48 samt 86 är i stor sett likvärdiga vapen vars ursprungsversion togs fram i Sverige på 40-talet. Kan laddas med olika typer av ammunition beroende på om trupp, pansar eller byggnader är målet. Kan också användas för att skjuta rök- och lysgranater.

Stridsbåt 90, JAS 39 Gripen och stridsvagn 122. Bläddra för att se fler fordon, flyg, båtar och vapen som används av den svenska Försvarsmakten. Bild: Mats Carlsson/Försvarsmakten

1/19

Sjö- luft- och markstridskrafter – så försvaras Västsverige

Västsverige Försvaret ska växa relativt kraftigt framöver – men det kommer att ta tid. GP har kartlagt några av de militära resurser som idag finns stationerade i Västsverige både till sjöss, i luften och på land.
– Vi är för få, men de förband och system vi har är jäkligt bra, säger Peter Hederstedt, chef för västra militärregionen.

ANNONS

Hampus Dorian

Uppdaterad 2021-04-13|Publicerad 2020-01-12

När försvaret växer räknar Peter Hederstedt kallt med att få tillgång till en ny amfibiebataljon i Göteborg – som tillsammans med resten av västkusten pekas ut som strategiskt viktigt från både politiskt och militärt håll.

– På ett enda ställe i Försvarsberedningens rapport "Motståndskraft" använder man kraftuttrycket ”av existentiellt intresse" för Sverige, vilket är kopplat till landets försörjning. Där är Göteborgs hamn navelsträngen för oss, men också för Finland och Norge, säger han.

LÄS MER:Marinchefen: Västkusten behöver förstärkningar

Göteborgs hamn har avgörande betydelse för Sveriges försörjning. Bild: Olof Ohlsson

Peter Hederstedt är chef för västra militärregionen, som innefattar Halland, Västra Götaland, Värmland och Örebro län, och har en lång militär karriär bakom sig. Han har varit på Balkan, i Afrika, i Asien, i Afghanistan och var även med och upprättade de svenska specialförbanden.

ANNONS

Lyfter hemvärnet: "Väldigt välutbildade"

Nu är det hans ansvar att, som högste regionala chef, hålla i försvaret av Västsverige.

– Luftvärnet i Halmstad, stridsflyget vid Såtenäs och pansarbataljonerna i Skövde är väl våra främsta styrkor – men de kommer att användas där vi behöver kraftsamla oavsett var i Sverige det är. Det som alltid finns här är hemvärnet – som jag vill verkligen understryka är något helt annat än vad det var på 80- eller 90-talet, säger Peter Hederstedt.

I Västsverige finns åtta hemvärnsbataljoner, räknar man in Örebro och Värmland är antalet tio. Översten menar att dessa bataljoner, ur försvarssynpunkt, är en svår nöt att knäcka även för en kvalificerad motståndare.

– Jag har tidigare varit chef för specialförbandet Särskilda operationsgruppen och det man inte vill ha emot sig är förband med hundar som kan sin terräng: de delarna har hemvärnet. De kan varenda liten plats, de är väldigt välutbildade, de ser vad som inte "passar in" och de är snabbt på plats. Många soldater har utlandsinsatser bakom sig och Göteborg har flera bataljoner som är jätteduktiga – de behöver vi fler av. Det får du gärna skriva i Times New Roman storlek 20.

Peter Hederstedt har en lång militär bakgrund, bland annat som chef för de svenska specialförbanden. Bild: Jessica Dahlberg/Försvarsmakten

Hotet kommer från öst

Enligt Peter Hederstedt finns det redan idag en hotbild, både mot landet i stort och Västsverige, där det ständigt pågår olika typer av påverkansoperationer. Det kan handla om falsk information, falska nyheter och överdrifter av inhemska problem – exempelvis våldsbrottslighet – med syfte att påverka medborgarnas förtroende för svenska myndigheter.

ANNONS

Bakom operationerna står i regel Ryssland, enligt Peter Hederstedt. Målet är destabilisering.

– Ofta kan det vara ett steg på vägen mot något annat. Det var så man gjorde i Ukraina, konstaterar han.

LÄS MER:Västsverige i riskzonen vid Östersjökonflikt – här är de ryska hoten

Förutom hamnarna, även de mindre längs kustbandet, så pekar Hederstedt ut flygplatser och transportnät som viktiga punkter i Västsverige – inte minst ur totalförsvarssynpunkt.

– Jag vill verkligen trycka på vikten av totalförsvaret, till stor del de civila delarna, som just nu är under återuppbyggnad. Det är oerhört viktigt att samhället och infrastrukturen fungerar även i händelse av höjd beredskap eller krig, säger han.

Översten: Behövs förstärkningar

Men även om de förband som finns anses vara mycket vältränade så är de alldeles för få, menar översten. Han skulle, i den bästa av världar, vilja se en rad förstärkningar i Västsverige.

– Vi behöver mer marina förmågor för att kunna hålla försörjningsflöden igång. För att öka motståndskraften behöver vi också se till att hemvärnet och andra delar av Försvarsmakten fortsätter växa – det är jätteviktigt, säger han.

Sverige kan idag sätta upp två brigader med cirka 5 000 soldater vardera, på sikt är ambitionen att antalet ska bli tre. I slutet av 80-talet var motsvarande siffra 29 brigader.

Ur ett nationellt perspektiv behöver också de stående heltidsförbanden, inte bara hemvärnet, bli fler enligt Peter Hederstedt.

ANNONS

– Vi har exempelvis bara ett artilleriförband i Boden, ett luftvärnsförband i Halmstad och ett ingenjörsförband i Eksjö. Backar vi 25 år så hade vi tillräckligt många förband för att kunna genomföra kvalificerade operationer i både södra och norra Sverige samtidigt. Det kan vi inte idag – vi måste välja, säger han.

Överste Peter Hederstedt. Bild: Robin Krüger/Försvarsmakten

Totalförsvaret viktigast

Förutom att han förväntar sig en ny amfibiebataljon, samt att luftvärnet inom kort får in amerikanska Patriotsystem, så säger översten att Västsverige på sikt också kommer att få tillskott i form av en regional skyttebataljon.

– De kommer ha bättre rörlighet och mer eldkraft än hemvärnet, vilket blir ett väldigt viktigt tillskott, säger Peter Hederstedt.

Samtidigt återkommer han flera gånger till det han anser viktigast av allt.

– Totalförsvaret. Kan vi försörja oss, hålla ut och stödja varandra i händelse av politisk kris så är det den viktigaste styrka vi kan ha.

Lista: Styrkorna i Västsverige

Förutom det som listas nedan, som till stor del fokuserar på insats- och krigsförband, har Försvarsmakten ett flertal utbildnings- lednings- och andra typer av resurser i regionen.

GÖTEBORG

17:e bevakningsbåtkompaniet (Amfibieregementet Amf 1)

Kärnan utgörs av bevakningsbåtar och kompaniets huvuduppgifter är övervakning, bekämpning av mindre båtar och farkoster ovan och under ytan, samt skydd av hamnar och marinbaser. Kompaniet kan användas för inomskärs ubåtsjakt, bordning och strid med exempelvis minor. Samarbetar med sjöstridsflottiljer och amfibieförband. Bild: Joakim Nilsson/Försvarsmakten

132:a säkerhetskompaniet sjö (Amfibieregementet Amf 1)

Förbandets amfibiesoldater har till uppgift att lokalisera och undanröja säkerhetshot i form av exempelvis främmande underrättelseverksamhet och sabotage. Verkar på både land och vatten och soldaterna är specialiserade på att verka i skärgårds- och kustmiljö. Bild: Mikael Jakobsson/Försvarsmakten

1:a och 2:a sjukhuskompaniet (Försvarsmedicincentrum FömedC)

Består av en rad specialister och kan, med relativt kort varsel, sätta upp fältsjukhus omfattande ytan av en fotbollsplan. Med faciliteter för boende, matförsörjning, hygien, helikopterplatta och annat tillkommer ytterligare fyra fotbollsplaner. Kan hantera allt från tandvård till kirurgiska ingrepp och intensivvård. Bild: Thomas Johansson

Göteborgs södra- Göteborgs norra- Göteborgs skärgårds- och Älvsborgsbataljonen (Hemvärnet)

Består huvudsakligen av insats- och bevakningskompanier med uppgift att skydda viktig infrastruktur och svenskt territorium. Södra bataljonen har även ett underrättelsekompani och den norra har en så kallad CBRN-pluton, som har förmåga att hantera kemiska, biologiska, radiologiska samt nukleära vapen (kärnvapen). Skärgårdsbataljonen är specialiserad på att verka i kustmiljö och kring Göteborgs hamn, bland annat med stridsbåt 90. I Älvsborgsbataljonen ingår också en granatkastarpluton. Bild: Ulrika Roos/Försvarsmakten

HALMSTAD

61:a och 62:a luftvärnsbataljonen (Luftvärnsregementet LV6)

Sveriges enda luftvärnsbataljoner som, med hjälp av radarsystem och robotar, ska skydda Sverige mot luftangrepp i form av flyg, helikoptrar och raketer. Håller på att uppgraderas med det toppmoderna robotsystem 98 som använder den tyska jaktroboten IRIS-T, vilken även JAS 39 Gripen är bestyckad med. Under 2021 får luftvärnet också tillgång till amerikanska Patriotsystem, inom Försvarsmakten kallat robot 103. Samverkar i hög grad med flygvapnet. Bild: Mogens Berger/Försvarsmakten

Hallandsbataljonen (Hemvärnet)

Består huvudsakligen av tre insats- och ett bevakningskompani vars huvuduppgifter är att skydda viktig infrastruktur och knutpunkter men också luftvärnet. Har tillgång till mindre flyg som kan utföra exempelvis spaningsuppdrag. Bild: Carl M Sjöstrand/Försvarsmakten

UDDEVALLA

44:e röjdykardivisionen (Fjärde sjöstridsflottiljen)

Har som huvuduppgift att lokalisera och undanröja minor och explosiva föremål under vatten, men kan också oskadliggöra minor, hemmagjorda bomber och andra explosiva föremål på land. Deltar regelbundet i insatser utomlands. Bild: Jimmy Croona/Försvarsmakten

VÄNERSBORG

Bohusbataljonen (Hemvärnet)

Innefattar två insatskompanier, två bevakningskompanier, en båtpluton och en flyggrupp med mindre flyg för exempelvis spaning och övervakning. Bataljonen har förmåga att verka i skärgårdsmiljö och har som huvuduppgift att skydda viktiga objekt och infrastruktur. Bild: Carolina L Nilsson/Försvarsmakten

SÅTENÄS

71:a och 72:a stridsflygdivisionen (Skaraborgs flygflottilj F7)

Två flygdivisioner bestående av ett tiotal JAS 39 Gripen C/D vardera. Planen kan bestyckas med olika typer av robotar och bomber för både luft- sjö- och markmål. Skaraborgs flygflottilj F7, som utgör en av försvarets viktigaste flygbaser, är också knutpunkt för militära transportflyg och alla svenska Herculesplan finns stationerade här. Även radar- och signalspaningsflyg ingår i flottiljen. Bild: Johan Lundahl/Försvarsmakten

SKÖVDE

41:a och 42:a pansarbataljonen (Skaraborgs regemente P4)

Ryggraden i de två pansarbataljonerna, som är utformade för anfallsstrid i syfte att bekämpa eventuella angripare, utgörs av stridsvagn 122 samt stridsfordon 90. Dessa understöds av spaningsförband samt granatkastare och luftvärnskanonvagnar. Bild: Felix Sundbäck/Försvarsmakten

1:a och 2:a logistikbataljonen (Trängregementet TrängR)

Förser stridande förband med ammunition, drivmedel, livsmedel och annan materiel. Bataljonerna har varsitt sjukförstärkningskompani och Trängregementet har även bepansrade terrängambulanser som kan transportera skadade i stridszoner.

Kinne- och Kåkindbataljonen (Hemvärnet)

Kärnan i hemvärnsbataljonerna består av insats- och bevakningskompanier som i händelse av konflikt har som huvudsyfte att bevaka och skydda viktig infrastruktur och svenskt territorium. Har tillgång till mindre flygplan för exempelvis spaning- och bevakningsuppdrag. Bild: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten

KARLSBORG

31:a bataljonen (Livregementets husarer K3)

Lätt skyttebataljon bestående av jägarsoldater som kan sättas in med mycket kort varsel, både via luft- och marktransporter. Förflyttar sig ofta med helikopter och har förmåga att strida i alla terränger, väderlekar och tider på dygnet. Används vid insatser i utlandet och kan självständigt bära all sin utrustning och materiel. Bild: Robin Krüger/Försvarsmakten

32:a underrättelsebataljonen (Livregementets husarer K3)

Unikt förband inom Försvarsmakten med förmåga att strida och verka långt bakom fiendens linjer. Består av prickskyttar, fallskärmsjägare, sjukvårdare och en rad andra specialistfunktioner och kan förflytta sig med olika transportslag. Använder avancerad spaningsutrustning och drönare för att peka ut mål för flyg- och artilleribeskjutning. Används ofta vid insatser i utlandet. Bild: Ronnie Hammar/Försvarsmakten

Särskilda operationsgruppen SOG

Specialförband som används för uppdrag som de reguljära förbanden, av olika orsaker, inte kan utföra. Förbandet har hög rörlighet och anpassningsförmåga och insatsstyrkans sammansättning avgörs utifrån vilken uppgift som ska lösas. Omgärdas av omfattande sekretess och används regelbundet vid insatser i utlandet. Bild: Jimmy Croona/Försvarsmakten

Fakta: Brigader, bataljoner och kompanier

Notera att följande begrepp och antal gäller för armén – inte marinen eller flygvapnet.

Idag är Försvarsmaktens två brigader, varav en anses vara fullt fungerande sett till samövning och materiel, de största förband Sverige har. Ambitionen är att det, i och med att försvaret växer, ska bli tre brigader. Som jämförelse kunde den svenska Försvarsmakten i slutet av 80-talet sätta upp 29 brigader.

En brigad inom den svenska Försvarsmakten består av cirka 5 000 soldater. Brigaden består i sin tur av bataljoner, som omfattar 500-1 500 soldater. Nästa steg är kompanier, där 70-200 soldater ingår. Ett kompani består i sin tur av plutoner med 20-40 soldater i varje.

Källa: Försvarsmakten

TEXT

Hampus Dorian

hampus.dorian@gp.se

ANNONS