Dagligen läser man om problem inom sjukvården. Då i första hand om sjuksköterskebrist och om platsbrist. Korridorer, och andra utrymmen, måste därför ibland tas i anspråk för sjuksängar. Eftersom det finns gott om vårdrum (Lysekils sjukhus, Strömstads lasarett, Uddevalla sjukhus, m.fl.), så är inte platsbristen något problem egentligen. Stängs en avdelning så innebär det inte att platserna försvinner. Det innebär att man valt att låtsas att platserna inte finns.
Problemet är brist på sjuksköterskor och sjukvårdsbiträden, och det är de flesta överens om. Vad som däremot aldrig nämns är politikernas oförmåga att se den grundläggande orsaken, den som de själva är orsak till, och som de dessutom kallar utveckling. Att lägga ner sjukhus efter sjukhus i förhoppning om att samla all expertis på ett ställe (läs Näl), innebär att man samtidigt tar bort de incitament som finns för ungdomar runt om i bygden att söka sig till sjukvården. Alla vill kanske inte bo i Trollhättan. Ett moment 22!
Detta tillsammans med det ständiga pratet om jäkt och platsbrist och eviga nerskärningar kan knappast vara inspirerande för ungdomar i begrepp att välja yrkesutbildning. Löneförhöjningar i all ära, men snart finns det kanske inga att ge löneförhöjningar till. Samma problem finns även inom läkarkåren. Nästan en tredjedel av de yngre läkarna överväger att lämna sjukvården. Detta visar en rapport som Sylf (Sveriges yngre läkares förening) låtit göra, (Dagens medicin, 2019-07-01).
När ska politikerna inse att det krävs en decentraliserad sjukvård för patienternas bästa?
När ska politikerna inse att det krävs en decentraliserad sjukvård för att få fler att vilja utbilda sig till sjuksköterska eller sjukvårdsbiträde, med utökade möjligheter till utveckling?
När ska politikerna inse att det krävs en decentraliserad sjukvård för att få läkare att stanna kvar, med utökade möjligheter till utveckling?
Återuppliva de lokala sjukhusen medan möjligheten finns!
Stig-Arne Sköldberg
Strömstad
