Under tisdagen kunde Magdalena Andersson leverera sin regeringsförklaring. Den har hon nog funderat på ett bra tag, men förra veckans besked att hon nu kunde formulera en regeringsförklaring utan Miljöpartiet måste ha kommit som en överraskning. Frågan är om historiker någon gång kan få tag på ett första utkast för att jämföra vad som har försvunnit och lagts till, nu när Socialdemokraterna nu för första gången sedan 2006 bildar regering själva. Klimatfrågorna var inte borta ur regeringsförklaringen, men frågorna om brott och straff samt arbetsmarknad och jobb kom först. Det kan ses som en tydlig signalering att de gamla klassiska frågorna för Socialdemokraterna nu kommer överst på dagordningen.
Som vanligt med regeringsförklaringar är det så att man återfinner en mängd bra förslag och åsikter som egentligen ingen är emot. Vem vill inte motarbeta hedersförtryck, skapa fler jobb och sänka klimatutsläppen? Frågan är väl bara hur allt detta ska gå till. Som Joakim Broman påpekar i dagens andra ledartext behövs det konkreta svar i frågan om elnätets utbyggnad och tillgången till betong i Sverige. Det behövs också skapas majoriteter i riksdagen för att få igenom besluten.
Ett tydligt besked kom angående krishanteringsfunktionen, som tidigare har sorterat under Justitiedepartementet. Den flyttas nu till Statsrådsberedningen vilket kan ses som ett erkännande av att placeringen på Justitiedepartementet var ett misstag. Den svenska staten får inte upprepa de misstag som gjordes under Tsunamikatastrofen.
Av lokalt intresse var skrivningarna om det nordiska samarbetet. ”Den fria rörligheten mellan de nordiska länderna behöver återupprättas, så snart det är möjligt. Det nordiska samarbetet fördjupas och breddas, med särskild tyngdpunkt på gemensam hantering av kriser.” Detta är utmärkt. Vi kommer att behöva hantera pandemin under många år framöver. Gränsregionerna måste fungera som arbetsmarknadsregioner även under pandemin och andra kriser.
Magdalena Andersson gjorde det som Göran Persson upphöjde till en konst: att ändra om i regeringen och tillsätta relativt okända personer som statsråd. Jeanette Gustafsdotter är känd inom kultur- och media, men kanske inte för gemene man. Gustafsdotter har varit vd för Tidningsutgivarna vilket är en utmärkt bakgrund för en kulturminister som också har mediefrågorna på sitt bord. Direkt från kommunpolitiken i Nacka rekryterades Khashayar Farmanbar som ny energi- och digitaliseringsminister. Lina Axelsson Kihlblom är känd för mycket, men inte för att vara politiker.
Magdalena Andersson har nu tio månader på sig att både göra praktiskt politik och att få den politiken att vinna valet i nästa höst. Det gör hon med bara 100 mandat i riksdagen. För att Socialdemokraterna ska bygga en majoritet måste man få med sig två, tre eller fyra andra partier – och även en politisk vilde. Ministrarna kommer att behöva vara bra på sin förhandlingsförmåga, det är ett som är säkert.
