Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Blotta tanken att vi unga med släktled långt bak i tiden skulle kunna ha egna hus och förvalta det unika historiska kulturarvet lämnar mig inte ifred, skriver Miriam Öhrn. Bild: Karl af Geijerstam
Blotta tanken att vi unga med släktled långt bak i tiden skulle kunna ha egna hus och förvalta det unika historiska kulturarvet lämnar mig inte ifred, skriver Miriam Öhrn. Bild: Karl af Geijerstam

Insändare: Vi unga måste få tillbaka vår ö!

Om inget görs kommer de allra flesta hus på Syd- och Nordkoster att bli fritidshus inom tjugo år. Om utvecklingen inte är önskvärd måste regleringar införas, skriver Miriam Öhrn.

Vi unga öbor kan inte köpa egna hus eller mark för att bygga på grund av skyhöga bostadspriser. Fina, fullt fungerande bostadshus där det bott folk i generationer köps av någon som inte ska bo där. Resurserna tas ur våra händer av personer som inte alls behöver ha ett till hus. Vill de till kusten och turista, hyr i stället! Ta inte ett helt hus i anspråk för två veckor på sommaren. Sluta! vill jag skrika, förstår ni inte vad ni gör?

För vad händer med oss och det lilla ösamhället? Vi trängs burdust undan. Mantalsskrivningarna dalar, skolan är ständigt nedläggningshotad och mataffären (den bästa i hela världen, måste tilläggas) kämpar på med det lilla underlag som finns kvar. Konsekvenserna av trettio år av lokalpolitik som med pengastinn slöhet enbart gynnar turism och handel börjar bli akut märkbara.

Men vad är mitt personliga varför? Varför bemöda mig att försöka göra nåt åt situationen? Längtan efter jämnåriga att bo och umgås med är alltför stark. Blotta tanken att vi unga med släktled långt bak i tiden skulle kunna ha egna hus och förvalta det unika historiska kulturarvet lämnar mig inte ifred.

Resurserna tas ur våra händer av personer som inte alls behöver ha ett till hus

Jag kan inte vara tyst längre. Vi måste få vår ö tillbaka. Fler och fler unga från städerna hittar hit och vill bo här, försöker med stor uthållighet på alla möjliga vis men till slut flyttar de för att de inte får ett värdigt boende. Tänk att vända denna ”kniven-mot-strupen-situationen” till ett litet men starkt samhälle?

Vi har ett stort generationsskifte framför oss. Om inget görs kommer de allra flesta hus på Syd- och Nordkoster och andra platser med liknande problematik bli fritidshus inom tjugo år. Om utvecklingen inte är önskvärd måste regleringar införas, som Norge och Danmark, har med boplikt eller nån form av det.

Jag vill att det riktiga Koster ska finnas kvar till kommande generationer. På Facebook finns gruppen ”Ung kust och landsbygd” för dig som känner igen dig och vill förändra.

Miriam Öhrn, Sydkoster

LÄS MER: Så kan utarmningen av Koster upphöra

LÄS MER: 10-årsexperiment på Koster – boplikt på nybyggen

LÄS MER: Hönan eller ägget på Koster