Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Strömstads Tidnings krönikör Stefan Edman har en åsikt om den bästa rösten för klimatet.  Bild: Johan Nilsson/TT
Strömstads Tidnings krönikör Stefan Edman har en åsikt om den bästa rösten för klimatet. Bild: Johan Nilsson/TT

Stefan Edman: Solklart vilket block som har bäst klimatpolitik

Om man på allvar förstår innebörden i klimatkrisen, om man lyssnar på forskarnas larm och råd till politikerna – vad ska man då rösta på?

KRÖNIKA • Gängkriminaliteten, vården och skolan rankas för närvarande högst av väljarna inför årets val. Här har blocket till höger, M, KD, L och SD störst förtroende.

Klimatpolitiken då? Ja, den hamnar visserligen på femte plats men har ändå de senaste åren pekats ut som den på sikt viktigaste frågan alla kategorier. Det har sannolikt stärkts av sommarens dagliga rapporter om hettan, skogsbränderna och skördarna som torkar på åkrarna.

Om man på allvar förstår innebörden i klimatkrisen, om man lyssnar på forskarnas larm och råd till politikerna – vad ska man då rösta på? Svaret är solklart: Blocket till vänster, S, MP, C och V. Inte därför att dessa fyra partier har en alltigenom lysande klimatpolitik, för så är det tyvärr inte. Men därför att de ändå åstadkommit en hel del bra och nödvändiga saker under perioden 2014-2021: Klimatlag, ekonomiska stöd till industrins klimatomställning (industriklivet, gröna kreditgarantier, initiativet Fossilfritt Sverige), klimatklivet, bonus malus-systemet för transportsektorns omställning, reduktionsplikten (successivt ökande inblandning av biodrivmedel i fossila fordonsbränslen), reformering av utsläppshandeln i EU, med mera.

Efter att MP lämnade regeringen har S nu tappat farten rejält i klimat- och miljöarbetet

Det är helt uppenbart att det var Miljöpartiets pådrivande kraft i MP-S-regeringen som gjorde det mesta av detta möjligt. Efter att MP lämnade regeringen har S nu tappat farten rejält i klimat- och miljöarbetet. Det syns inte minst i den enkät med sju frågor som nybildade ARK, Alliansen för rättvis klimatomställning (Palmecentret, LO, Naturskyddsföreningen, Handelsanställdas förbund med flera) riktat till partierna. Resultatet presenteras för media nästa vecka, men jag kan avslöja att de två maktpartierna M och S lågpresterar: M har helt struntat i att svara. Och S har lämnat obegripligt svaga besked, vilket är trist med tanke på att partiet har klimatet som en av sina tre prioriterade frågor.

Om blocket till höger vinner valet sänks ribban dock rejält, med urholkad reduktionsplikt och en övertro på nya kärnkraftssatsningar. Det är ju enligt forskarna nu, under 2020-talet, som den stora utsläppsminskningen måste ske, här som i världen i övrigt – om Parisavtalets mål om max 1,5 graders medeltemperaturökning ska kunna nås. Men den nya tekniken med små kärnkraftverk kommer inte att kunna stå klar förrän på 2030-talet; huruvida den då blir ekonomiskt konkurrenskraftig med annan teknik är skrivet i stjärnorna.

MP har aldrig varit ”mitt” parti, men att de behövs i en kommande svensk regering är helt klart, kombinerat med de rättvise- och landsbygdsdimensioner som S, V och C kan bidra med. Jag funderar på att stödrösta på dem om så behövs, och förstår inte alls hur kristdemokraten Magnus Jacobsson har mage att kalla dem ”samhällsfarliga”. Samtidigt som jag har svårt att inför årets val finna att den kristna etiken – KD:s inre kompass – fått styra det partiets klimatpolitik.