Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Marita Adamsson: Ljuset och mötena ger Strömstad själ och livet kvalitet

Barn med djupröda kanderade äpplen och ljusslingor kring halsen tillsammans med föräldrar och vänner. Gamla bekanta som träffar på varandra i vimlet i Stadsparken. Suggestiva ljud, mystisk rök och förtrollande ljus gör Strömsdalen magisk. Strömstad levde upp under ljusmässekvällen.

Nu är det dags igen. När den här texten går i tryck är dagen inne för julmarknad på Friluftsmuseet. Nu kommer det att vara dagsljus, när skymningen lägger sig stänger marknaden. Men då ska förhoppningsvis både tomte, gröt och underhållning ha fångat sinnena.

Läs också:

Folkfest i ett ljussatt Strömstad

Calle Bergström och Helen Mattsson redo för julmarknad

Mellan de båda evenemangen ligger en vecka av olika hållpunkter under Hållbarhetsveckan, som föredrag och utställningar. Veckan siktar in sig inte bara på det ordet kanske först antyder av energibesparing, minskade utsläpp och stopp för nedskräpning utan brukar också mycket handla om psykisk hälsa och livskvalitet.

Jag går in under dem och känner att jag nog borde gå baklänges ett tag. Få se dem längre.

Som en liten estetisk och känslomässig spegling hänger lyktorna kvar i träden längst nere i Strömsdalen, där ån har övergått i sjö. Jag har passerat där flera kvällar. Installationen Into the Valley är en del av det konstnärerna Evelina Dembacke och Erik Olsson arbetat med för ljusmässan och ljusskiftningarna låter magin från den stora ljuskvällen 11 november leva vidare i det annars ganska mörka naturområdet. Jag ser dem på långt håll, till och med uppe från Valemyrsbacken, när jag en sen kväll börjar en vandring hemåt. Då är de gröna. När jag passerat Roddklubben och ser dem igen, efter en stund bland hus och gator, är de lila och röda. Innan jag hunnit nerför backen vid reningsverket skiftar de mot allt ljusare toner. Jag går in under dem och känner att jag nog borde gå baklänges ett tag. Få se dem längre.

Det är helt underbart att alla de här miljöerna får leva upp och att Strömstadsborna passar på och kommer ut.

En stund senare går jag förbi Friluftsmuseet, som inför den stundande marknaden plötsligt skimrar av ljus, längs tak och staket. Jag har aldrig sett Friluftsmuseet sådant förr. Jag har precis vandrat från en av Strömstads små juveler till en annan, bägge i behov av att få ljuset riktat mot sig, också i annan bemärkelse än genom ljuskonst. Bägge har en oförtjänt tendens att hamna litet i skymundan. Det är väl så att Strandpromenaden och havet har med självklarhet placerar sig i fokus, men det havsnära området binds ju samman av en av stans finaste promenadvägar, så det borde bli en naturlig del av ett strövtåg att ta sig från hamnen via Strömsdalen till Friluftsmuseet. Med ingång via Karlsgatan får man under en del av året också en blomsterupplevelse som inte står ljusets efter. Vi har faktiskt en rododendron-, azalea- och magnoliadal som inte står Göteborgs mera kända efter – bara i mindre format.

Det skapar känslan av samhörighet som i sin tur är så viktig för att man ska känna sig hemma på en ort, höra till.

Det är helt underbart att alla de här miljöerna får leva upp och att Strömstadsborna passar på och kommer ut. Det skapar känslan av samhörighet som i sin tur är så viktig för att man ska känna sig hemma på en ort, höra till. Jag minns den från min barndom, när alla möttes i parken för att fira våren på Valborgsmässoafton, på vandring genom gatorna när det var julskyltning eller hoppade små grodor kring majstänger. Det lever vidare och vi behöver mycket sådant; det är det som ger staden själ och får människor att bry sig om den. Och om varandra.

Det blir mörkare och kallare nu i naturen. Men med mötesplatser och hemkänsla blir det ljusare och varmare på andra sätt. Vi fortsätter väl så?

Läs mera:

Barnen på fritids skapar gemensamt ljuskonstverk