Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Stein Rukin, Jour Strömstad, menar att kommunen borde se över sitt system för planläggning för bostäder. Bild: Marita Adamsson

Kommunens planmonopol innebär maktmonopol

Stein Rukin, Jour Strömstad: "Dagens system och praktisering leder till en ineffektiv planprocess och monopolet ger färre och dyrare bostäder".

Kommunerna fick planmonopol i samband med 1947 års byggnadslagstiftning. Lokalt har man alltså makt att besluta över hur marken ska användas, vad som gäller vid varje enskild bygge och vid ombyggnader av fastigheter.

Nu visar erfarenheter över tid att planmonopolet i sin nuvarande form har en rad nackdelar, ofta med direkta konsekvenser för en effektiv bostadsförsörjning.

Politiken och förvaltningen blir känsliga för påtryckningar genom högröstade protester, hot om konsekvenser, rykten om «svågerpolitik», favorisering av enskilda, tvivelaktiga prioriteringar, och förtur för finansierade «egna» planer som förvaltningen utarbetar närmast på uppdrag. Man kan vid givna situationer «köpa» sig en skräddarsydd plan.

Konsekvenserna av planmonopolet blir i många kommuner en långsam process som lätt kapas av särintressen och som inte sällan enkelt blir nedprioriterad med hänvisning till personalbrist.

I detta sammanhang är det viktigaste styrningsinstrumentet för kommunens maktutövning inom planmonopolet Plan- och bygglagen (PBL). Denna ändras med jämna mellanrum och ett antal ärenden prövas kontinuerligt av svenska domstolar.

Detta bidrar till en svåröverskådlig praxis och komplexitet som ställer stora krav på kommunen och inte minst förvaltningen vad gäller kunskap och användningen av PBL. Man kan därför med rimlighet anta att det i en rad kommuner, också Strömstad, att bygglov har avslagits eller beviljats i strid med PBL, enbart som följd av felaktig handläggning från kommunens sida.

Möjligheten att ställa kommunen till svars för felaktig myndighetsutövning är samtidigt ofta starkt beskuren. Alla är beroende av goda relationer till en part som har planmonopol. I stället går rykten!

Komplexiteten bidrar också till problem mellan politiker och förvaltning. Några kan, med rätta, hävda att detta bidrar till en förskjutning av «maktmonopolet» till förvaltningen. Och helt uppenbart i strid med de förutsättningar som i sin tid låg till grund for planmonopolet. Det finns med andra ord behov att se närmare på de strukturer planmonopolet har skapat och inte minst se på andra lämpliga sätt att praktisera monopolet. Det finns kommuner som har genomfört detta med framgång och där man får en mer förutsägbar och transparent process.

Från kompetent håll hävdas att dagens system och praktisering leder till en ineffektiv planprocess och monopolet ger färre och dyrare bostäder (Fil.dr. Ingemar Bengtsson, fastighetsvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet).

Eller uttryckt så här: «Dagens planeringssystem är ineffektivt, byråkratiskt och svårbegripligt. Systemet tar inte hänsyn till individers och företags ekonomiska rörlighet».

Mycket talar för att Strömstads kommun bör se närmare på den praktisering av planmonopolet som förekommer i dag. Och i långt större grad tillåta exploatören att själv anlita en egen plankonsult som utför alla formella planhandlingar efter godkänt planprogram, och att planavdelningen endast sköter den formella handläggningen. Då gärna på så sätt att det från politiskt håll ges klara anvisningar för handläggningen och konsekvenser om behandlingen kan ske inom skälig tid. Kanske får man en dag bygglov över disk!

Planmonopolet är inte till hinder för att få fram en positiv och tillmötesgående kommun. Maktmonopol, bristande kompetens och en tvivelaktig praxis när det gäller ordningen med «förhandsbesked» är däremot uppenbara hinder för en lyckad och effektiv bostadspolitik.

Om man dessutom även röjde upp bland «riksintressena» som ständigt återfinns som argument i de underligaste sammanhang, satsade på en fortsatt samordning av infrastruktur och bostadsbyggande och samtidigt utvecklade nya metoder för dialog med medborgarna, så skulle det kunna gå åt rätt håll.

Stein Rukin