Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Vi lever i en värld där information ständigt drar i vår uppmärksamhet. Måste vi vara tillgängliga 24/7 och dela allt? Bild: Hannah Palmhagen
Vi lever i en värld där information ständigt drar i vår uppmärksamhet. Måste vi vara tillgängliga 24/7 och dela allt? Bild: Hannah Palmhagen

Hannah Palmhagen: Har du en egen genuin åsikt och vilja längre?

Hannah Palmhagen: ”Jag har en känsla av att människan inte längre vet vad hon själv tycker, att kollektivet håller på att tappa det och fastna i ekokammaren, att allt måste delas med alla.”

I isolationens Stockholm där jag studerade fram till i höstas såg jag en dag en dokumentär om techjättarnas cyniskt utstuderade arbetsmetoder och tillvägagångssätt för att få den stora massan att bli kassakor och försökskaniner. Domedagskänslor och frågetecken om vad jag egentligen gör med min tid på jorden dök upp för mitt inre.

Jag är ung men tillräckligt gammal för att ha en referens till tiden före kontrollen togs över av de så kallade sociala medierna. Som tioåring låg jag och mina kusiner på rygg i Kämpersvik och tittade upp på molnen. Tioåringarna på bussarna i Stockholms innerstad fäster blickarna på de nyaste telefonernas skärmar och tittar på trendiga dansvideos på de nyaste beroendeframkallande plattformarna. De tittar inte ens på varandra.

Jag känner mig som en bakåtsträvare, som någon som sakta men säkert börjar bli en person som inte bejakar utveckling. Men vad är utveckling och evolution egentligen?

Problemen kändes mindre omfattande och mer konkreta när vi var barn, i dag kan alla se dina misstag

En av mina kusiner är äldre nu och tittar då och då upp på molnen med sina två barn. Hon funderar mycket på om hon gör rätt, hur hon ska få sina barn att växa upp till så bra och trygga människor som möjligt. Problemen kändes mindre omfattande och mer konkreta när vi var barn, i dag kan alla se dina misstag. Det är i alla fall känslan hon har.

En cocktail du måste dricka, du har inte tid eller kapacitet att göra din egen

Hur ska vi orka med allting? Den här ständiga jämförelsen med varandra. Allt oftare känner jag att jag inte vill delta längre, att jag vill flytta till skogen och bli bonde. Att vara influencer, vad betyder det ens? Jag tror människor, framförallt yngre personer, snart inte vet vad de tycker om sakers tillstånd. Hjärnan fylls med för mycket intryck och information av andras åsikter och tankar. Det blir en cocktail som du måste dricka för att du inte har tid eller kapacitet att göra en egen.

När jag i somras köpte en Nokia för att komma bort från suget att klicka på blå, rosa och gula ikoner på skärmen så stötte jag på patrull. Hur ska vi nå dig? frågades det. Folk har glömt hur man slår siffror, kan bara använda bokstäverna på skärmen.

I dag ligger den telefonen i en låda i köket. Det är svårt att hitta en mellanväg när samhället vi lever i kräver att vi gör oss tillgängliga. Min mellanväg, som jag testar just nu är att installera beroendeapparna under helgerna och plocka upp böcker när suget sätter in.

I boken Skärmhjärnan av författaren och psykiatrikern Anders Hansen beskrivs hur en hjärna i osynk med sin tid kan göra oss stressade, deprimerade och ångestfyllda. För det är det vi riskerar att blir, om vi inte redan är där.

En knapp tredjedel in i boken har jag läst att hjärnan vi har, hjärnan som får mig att skriva bokstäverna här, är anpassad till ett överlevnadsliv på savannen. Att bara en av tiotusen generationer har levt med internet och dess ständigt dopamingivande kickar en armlängds avstånd bort. Vi är vanedjur med flockbeteende och installerade ekokammare.

Med den här texten vill jag inte förringa de verkliga kommunikationsverktygen som sociala medier är. Jag kan när som helst på dra iväg ett meddelande till mina gamla rumskompisar på andra sidan Atlanten, något som på min mammas tid krävde veckors posthantering.

Du behöver inte boka en extraplats för alla andra

Glöm inte att vi kan vinterbada och se en vacker solnedgång, baka en kaka eller överraska med en god middag utan att vi måste visa upp det för andra i våra "händelser". Njut av konserterna och resorna vi är lyckligt lottade att nu kunna boka och uppleva igen. Du behöver inte boka en extraplats för alla andra.

Det är ditt liv.