Javisst. Jag letar både i minnet och tidningsarkivet och exemplen stampar fram som otåliga hästhovar: Du drog igång en folkmusikfestival på Saltö (för naturens och musikens och havskunskapens skull) och den fortsatte sedan till Grebbestad.
Du var en av de drivande när societetshuset förvandlades till Kulturhuset Skagerack. Du har varit en av faktorerna bakom att Strömstad fått en varm, rolig och uppskattad julkonsert i det magnifika trapphuset till en annan av Strömstadsbornas viktiga byggnader: Vev & Fasa i Stadshuset.
LÄS MER:Marita Adamssons musikpris tilldelas Anders Ådin
Du inspirerar nya folkmusiker i hela regionen som lärare i Västra Låtverkstan. Och så spelar du själv mångsidigt i en massa konstellationer.
Ska vi ta några? Vi har svensk-norsk-brittiska Nordsjömusikens Doggerland. Vi har kombinationen av jazz och folkmusik i Fatdog. Vi har duon med Terje Ökshei.
När pandemin drog in och lamslog den direkta, publiknära kulturen var det deppigt för många, men du säckade inte ihop.
Som så många andra blev du digital, med bland annat sändningar av Vev & Fasa, men du fann också nya kreativa utvägar och fick en kulturambulans att köra ut artister till äldreboendenas trädgårdar och förskolornas lekplatser för att ge musik, dans och glädje och en chans att mötas trots all social distans.
Ambulansen blev snabbt populär. Jag tror inte publiken såg den som en nödlösning och något i-stället-för utan som en kulturscen i egen kraft.
Vevliran är ju ett sällsynt och speciellt inslag i musikfloran och alltid lika rolig att få höra, men vi ska inte glömma att du verkligen vet att hantera gitarren också – och så kommer sång och rytminstrument till det.
Ett bidrag till att få musiklivet att leva och blomstra var kravet. Det är väl klockrent, som man brukar säga:
Grattis Anders Ådin!