Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Thomas Bennelind, Lasse Edwartz

Tomma ord om sjukvården i Strömstad och Västra Götaland

Kent Berg, global affärsutvecklare i Linde Healthcare, svarar Andreas Hansson (C) insändare från 18 juli.

Jag instämmer med Andreas Hansson att sjukvårdens problem i Strömstad inte blir lösta genom att politiker får tillbringa en eller ett par nätter i en sjukhuskorridor, men i övrigt fanns inte mycket av substans i hans inlägg i Strömstads Tidning den 18 juli.

LÄS MER: Lokala sjukhus löser inte platsbrist

Det är mest bara de tomma fraser som man har vant sig vid från politiker, som gör nästan allt för att få vården att fungera. Men bara nästan, för verkligheten ignoreras och stället satsar man hårt på reformer som ”kömiljarder”, som inte fungerade när man provade dem förra gången.

Var finns det bevis för att det är brist på pengar som orsakar långa väntetider i vården? Låt mig ta ett exempel.

"Kötiden började bli besvärande"

På ett svenskt storsjukhus fanns tidigare två så kallade SPECT-maskiner, som används för att mäta blodflödet i själva hjärtmuskeln, viket är en viktig undersökning i samband med olika slags kroniska hjärtsjukdomar. Kötiden började bli besvärande, så landstinget i Stockholms län beslutade att köpa in en tredje utrustning – en nätt liten affär på cirka 15 mkr.

Däremot gjordes inget alls för att anställa mer personal, så man fick samma kötider men med mer modern utrustning, Klockan fem går personalen hem, även om det sitter patienter och väntar. Varpå dessa hamnar i köhanteringen på nytt.

Den enkla åtgärden att anställa mer personal och genomföra undersökningar med existerande apparater fram till klockan 22 hade ingen tänkt på. Under ett långt yrkesliv i kontakt med svensk sjukvård har jag stött på rader av liknande eller värre felprioriteringar.

Rakt emot vad Hansson skriver bedrivs ingen svartmålning av vården. Påståendet är rent strunt. I stället uttrycker helt vanliga människor oro och besvikelse över det totala organisatoriska moras som råder inom de svenska Regionerna. Med ofelbar säkerhet blir det något slags sommar varje år och med samma säkerhet blir det personalkaos inom vården.

Jämför med Tyskland och Holland

Sverige har lika många eller fler sjuksköterskor per 100,000 invånare som jämförbara länder, men ändå råder det ständig personalbrist på ett sätt som är fullständigt okänt i till exempel Tyskland eller Holland. Stora serviceföretag som Posten, SAS och SJ ger, så vitt jag vet, sin personal rätt till sommarsemestrar, och ändå fungerar verksamheterna också när arbetsmängden ökar.

Anledningen är enkel – blir man sjuk finns inget alternativ till den monopoltänkande offentliga sjukvården. Om SJ eller SAS betedde sig som den offentliga vården skulle resenärerna använda bil respektive flyga med andra flygbolag. Medborgarna tvingas alltså acceptera allt sämre tillgång till grundläggande vård.

I en artikel i Svenska Dagbladet skriver några läkare att hälften eller mer av läkares arbetstid upptas av administration och annat arbete som hindrar kontakt med patienter. Svenska primärvårdsläkare träffar hälften så många patienter, eller färre, per år som motsvarande tyska läkare gör. Primärvårdsläkarnas produktivitet är helt enkelt usel, och det är såväl den operativa som den politiska ledningens ansvar att göra något åt den saken. Tillhör det de ”bitar att jobba med”, som Hansson nämner? Jag skulle inte tro det.

"Hur mäter han då?"

Tvärtom lär det bli ännu mer krav på dokumentation och rapportering för att regionens politiker och administratörer ska försöka förstå varför vården stadigt utvecklas i fel riktning. Hansson skriver att vården i Sverige är bland den bästa i värden. Hur mäter han då? Två veckors väntetid för att träffa en läkare på en vårdcentral eller sex månader för en höftledsprotes – är det världsklass?

Att patienter regelmässigt får ligga i korridorer, innebärande ökad infektionsrisk, kraftigt otillräcklig vila och noll personlig integritet – oj vilken världsklass.

Att ösa in ännu mer pengar i en desorganiserad verksamhet där personalen slits mellan ständigt ökande krav på dokumentation samtidigt som de försöker göra sitt yttersta för att minska de negativa konsekvenserna för patienterna av en alltmer riskabel vårdmiljö är rent slöseri, och vi kommer bara att få se än fler uttalanden om ”svartmålning” från politiker.

Kent Berg

Tidigare global affärsutvecklare i Linde Healthcare och VD för flera företag med produkter och tjänster för sjukvård i och utanför Sverige.