Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt Strömstads Tidning
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Arkivbild.  Bild: Stefan Bennhage
Arkivbild. Bild: Stefan Bennhage

"De flesta båtarna ligger mest förtöjda vid bryggan"

Det var med stor förvåning och glädje jag fick ögonen på en artikel i Strömstads Tidning, där en miljörelaterad motion i Tanums kommunfullmäktige uppmärksammades, en motion om att upphöra med nyetableringar av hamnar och bryggor för fritidsbåtar.

LÄS MER: SD vill stoppa nybyggen av bryggor

Både maritim rekreation, där fritidsbåtar och båtturism ingår, liksom produktion och skörd av marin föda, är viktiga ekonomiska näringar i våra kustområden. Dessa båda näringar är förstås också viktiga när det gäller livskvalité för både åretruntboende, fritidsboende och besökande.

Vår skärgårdsmiljö och våra kustsamhällen har förändrats kraftigt sedan 1960- och 70-talen. Vårt minne är kort men förändringarna blir väldigt tydliga genom att bara titta på gamla vykort från denna tid. Då fanns inte många fritidsbåtar, väldigt få motorer, inga marinor, inga utbyggda grunda vikar med bryggor med mängder av småbåtar. Då fanns det däremot rikligt med torsk, vittling, spätta, musslor och ostron, till de flestas förtjusning.

I en nyligen publicerad rapport från Havsmiljöinstitutet (Nr 2019:3) beskrivs hur en skrämmande stor andel av våra viktiga grunda vikar och barnkammare för våra vanliga matfiskar och musslor, blivit starkt påverkade av fritidsbåtrelaterade anläggningar och aktiviteter. I Bohuslän och norra Halland rör det sig mer än 30m brygga/ha på grunda bottnar och vikar och 2 353 ha (2016), påverkade grunda bottnar i Västra Götaland och dessa påverkade vikar och bottnar ökar i utbredning hela tiden. I dessa, våra kanske känsligaste och mest sårbara och livsviktiga havsmiljöer, drabbas de genom: bryggor, särskilt flytbryggor som skuggar bottnarna, vegetationen försvinner, bryggor och båtar hindrar vattencirkulation och syresättning, även vågbrytare minskar vattencirkulationen, båtmotorer virvlar upp sedimenten, eroderar och sliter sönder ålgräsplantor, båtmotorerna sprider avgaser direkt i vattnet med giftiga ämnen, koloxider och kväveföreningar, särskilt kallstarter och tvåtaktare sprider mycket giftiga och cancerframkallande föroreningar, endast fintrådiga alger gynnas.

Det är tur att makrillen fortfarande går till på somrarna annars skulle nästan ingen kunna äta självfångad fisk.

Giftiga bottenfärger (färgflagor och ständigt pågående läckage från de självpolerande färgerna) förgiftar bottensedimenten och vattnet med koppar och extremt giftigt butyltenn. Fisk, ostron, musslor och snäckor liksom sjögräs och tång trängs bort eller slås ut, vilka är viktiga för hela ekosystemet i skärgården.

Så motionen med de föreslagna åtgärderna är mycket angelägen, vi behöver helt enkelt börja befria vikarna från båtar och bryggor istället för att bygga ut dem. Vår havsmiljö måste få en chans att återhämta sig, liksom att fisk och skaldjur som är knutna till dessa livsviktiga områden kan komma tillbaka. Kanske är denna motion ett första steg i den riktningen? Idag får man vare sig torsk, vittling eller plattfisk i innerskärgårdarna, vilket det fanns det gott om fram till 1980-talet. Det är tur att makrillen fortfarande går till på somrarna annars skulle nästan ingen kunna äta självfångad fisk.

De flesta båtarna ligger faktiskt mest förtöjda vid bryggan.

Att förvara mindre båtar på land när de inte används är normalt internationellt då de sällan har en skyddad innerskärgård. De har inte heller så svagt tidvatten som vi har i vår unika skärgård. Detta är väldigt ovanligt på vår planet och fantastiskt bekvämt för båtfolk men det är också vår skärgårds akilleshäl, vattenomsättningen är svag och föroreningarna blir kvar. Så varför skulle inte vi också kunna lära oss att ha småbåtarna på land istället och kanske få tillbaka en skärgård med fisk, musslor och böljande ålgräsängar.

De flesta båtarna ligger faktiskt mest förtöjda vid bryggan. Fler sjösättningsramper, båtar på land, båtkärror och bil får ställas upp, båten vid husväggen eller på parkering i hamnen, inkomstbortfall för kommuner m.m. Detta blir inte så lätt, det kräver god vilja och en stor portion kreativitet, inte så enkelt men angeläget. Om havet lever upp igen vinner vi alla på det.

Som havsforskare, fritidsfiskare, båtägare och deltidsboende i ett kustsamhälle i Tanum tillstyrker jag och vill gratulera till detta goda initiativ av Tanums kommunpolitiker.

Rapporten från Havsmiljöinstitutet kan laddas ner här.

Kjell Nordberg

professor, Institutionen för Marina vetenskaper, Göteborgs universitet