Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Une Bastholm partiledare för MDG vill avveckla oljeindustrin snabbt. Hon vinner inga popularitetspoäng i Stavanger.  Bild: Gorm Kallestad
Une Bastholm partiledare för MDG vill avveckla oljeindustrin snabbt. Hon vinner inga popularitetspoäng i Stavanger. Bild: Gorm Kallestad

Karl af Geijerstam: Därför är klimatfrågan så het i Norge

I den norska valkampanjen är klimatet en het fråga. För norrmännen är klimatpolitiken långtifrån abstrakt. Det handlar om konkreta vägval som har stor påverkan på landet under generationer framöver.

Om en vecka går Norge till Stortingsval. De nordiska länderna har politiska system som är väldigt lika. Debatter om välfärd, utbildning och förhållande till EU finns i alla nordiska länder. Men klimatfrågan är i Norge särskilt viktig. Den tas upp i partiledarutfrågningar och präglar stora delar av partiledardebatterna.

För Norges politiker står inför ett svårt dilemma. Ska landet fortsätta att utnyttja de oljereserver som finns på kontinentalsockeln, eller ska man sätta stopp och i vilken takt ska det göras?

I förra veckan presenterade regeringen Erna Solberg nya skatteregler som i praktiken flyttar över risken med att leta efter nya oljereserver från staten (som har haft en generös politik mot bolagen) till oljebolagen. Det kommer att kosta mer för oljebolagen att misslyckas att hitta oljefyndigheter som ger vinst.

Oppositionen hälsade ändringarna med glädje, men Fremskrittspartiets ledare Sylvi Listhaug menade att förslaget gjorde det omöjligt för FRP att sätta sig i en regering med Høyre igen. FRP och Senterpartiet vill fortsätta att utnyttja Norges oljetillgångar, men Miljøpartiet de Grønne vill sätta ett stopp och det ganska fort.

Problemet är att oljesektorn är så stor i Norge. Den står för 14 procent av BNP, 41 procent av exportvärdet och 14 procent av statens inkomster. Över 180 000 personer arbetar direkt eller indirekt i oljesektorn. I NRK:s partiledardebatt under Arendalsvecken i augusti påpekade statsminister Erna Solberg hur viktigt det är att den arbetskraft och kompetens som finns i oljesektorn inte får slösas bort. Det handlar om ingenjörer, geologer, arbetare på plattformar, sjömän på båtar med mera.

Förr eller senare kommer oljeekonomin att vara över för Norge. Då måste hundratusentals norrmän kunna hitta andra jobb och andra inkomster. Det kommer att bli en gigantisk utmaning för landet. Frågan är hur snabbt detta kan gå. Frågan är politisk, ekonomisk och moralisk. Norge satsar mycket pengar på att elektrifiera personbilarna men samtidigt kommer inkomsterna från petroleumsektorn.

På Facebook har gruppen Oljebrølet på kort tid samlat över 200 000 medlemmar

Norge har oljekrisen 2014 i färskt minne. Då förlorades tiotusentals jobb på bara några år. Sedan dess har oljesektorn återhämtat sig och oljefonden – den gigantiska krockkudden som norsk ekonomi har – har ökat rejält. De flesta norrmän vill naturligtvis inte förlora jobbet från den ena dagen till den andra. Politikerna är mycket medvetna om detta och för att vinna val kan man inte klara sig utan röster från de som jobbar i oljeindustrin.

Därför blir också tonläget i frågan högt i debatterna. Klimatfrågan är inte någon abstrakt fråga om koldioxidutsläpp utan en fråga om orter som Stavanger rent konkret kan behålla jobben. På Facebook har gruppen Oljebrølet på kort tid samlat över 200 000 medlemmar. Gruppen stöttar oljearbetare och motarbetar ”oljeskammen”. Inte oväntat har Sylvi Listhaug och många FRP-politiker engagerat sig i gruppen. När Aftenposten frågar om gruppen är en del av partiets valkampanj svarar partiets marknadschef Helge Fossum att gruppen är skapad av ”ett folkligt engagemang”.

Detta visar hur Norge och den norska politiken är oljeberoende på flera sätt. Men för en stor grupp väljare är oljeberoendet inte ett problem som behöver lösas. Därför är det inte förvånande att debatten blir mycket polariserad.