Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Kosters skola föreslogs nyligen i en kommunal utredning lägga ner – något som Hans Arén och Ulla Herlitz argumenterar emot (arkivbild). Bild: Eric Johansson
Kosters skola föreslogs nyligen i en kommunal utredning lägga ner – något som Hans Arén och Ulla Herlitz argumenterar emot (arkivbild). Bild: Eric Johansson

Debatt: Avveckling av öskolorna vore en stor förlust för kommunen

Hans Arén och Ulla Herlitz: En majoritet i kommunfullmäktige tycks anse att Koster är en del av kommunen som bör avfolkas.

I STNB den 19 december argumenterar representanter från feministiskt parti (Fi) och Vänsterpartiet (V) för att bevara skolorna på Koster och Tjärnö, trots deras ringa elevantal! De vänder sig mot det förslag, som lagts fram i barn- och utbildningsnämnden (Bun), att kommunen inte skall stödja skolor med ett mindre barnantal än 20.

Vi ser ett sådant förslag som ett exempel på hur politik förändrats under det senaste seklet. Ofta förenklas politik till enbart en ekonomisk aspekt, i detta exempel antalet barn. Detta extremt förenklade synsätt kan ses som uttryck för det som ryms i begreppet ”new public management” där man eftersträvar att reducera komplicerade, sociala och kulturella frågor till lätthanterliga, kvantifierbara begrepp. I detta fall, det antal barn som ska finnas i en skola för att kommunen ska driva den.

En genomträngande kritik för hur detta synsätt kan leda till orimliga och kortsiktiga beslut – och i förlängningen en ohållbar samhällsutveckling – har beskrivits av Jonna Bornemark i ”Det omätbaras renässans”. Hon visar hur man i stället måste närma sig olika samhälleliga problem på ett mer helhetsmässigt präglat sätt genom att bland annat ta in olika, ofta icke kvantifierbara uppgifter för att förstå ett samhälleligt problems hela omfattning innan man presenterar förslag till lösning.

Att utifrån en samhällelig helhetssyn se skolan som en potential för platsens hållbara utveckling

Ett mer helhetspräglat synsätt på bygdeskolor beskrivs också i samma STNB av docenten Åsa Morberg, Strömstads Akademi. Hon beskriver deras betydelse för platsens sociala, kulturella och ekonomiska utveckling. Det innebär till exempel att själva skolbyggnaden inte bara är en utgiftspost för ägaren, som kan omvandlas till en mätbar inkomstpost om den säljs, utan är så mycket mer: Att utifrån en samhällelig helhetssyn se skolan som en potential för platsens hållbara utveckling.

Kunskapen om dessa sammansatta sociala, ekonomiska och kulturella problem och skolans roll i detta, finns i lokalsamhället, bland dess invånare och organisationer. När till exempel samhällsföreningen på Koster en gång på 80-talet diskuterade öarnas framtid, var den lokala skolans betydelse ett centralt ämne. Man pläderade för en inriktning på undervisningen, som utöver den allmänna kunskap alla barn behöver, också skulle hjälpa dem förstå det egna samhällets kultur. ”Idag är det så”, menade man, ”att om man är duktig i skolan lär man sig saker som gör att man flyttar härifrån”. Inget i skolan hjälpte barnen förstå det egna samhällets kultur.

Utifrån en sådan synpunkt infördes i högstadiet, efter modell från Brattebergsskolan på Öckerö, ”Kosterdagen”. Barnen fick välja att under varje fredag hela läsåret, arbeta med ämnen som odling, djurskötsel, fiske, navigation. Det blev en framgång, men lades ned när den politiska majoriteten i kommunen ändrade färg och det skulle sparas pengar. För att få ytterligare intäkter till kommunkassan såldes också den sista lärarbostaden. Att det skulle försvåra möjligheten att få en lärare till ön, var inget argument för att behålla lärarbostaden, trots att ingen politiker kunde vara omedveten om den akuta bostadsbristen på Koster. Försäljningen blev ett uttryck för kortsiktighet och att pengar blev den enda aspekten för ett ödesdigert politiskt beslut.

En sådan politik är ett resultat av ett demokratiskt systemfel. Kunskapen om den ofta invecklade komplexitet som rör lokalsamhällets utvecklingsmöjligheter, dess olika typer av resurser och problem, når inte fram till de makthavande politikerna. De får en mycket förenklad bild av den verklighet för vars framtid de ska fatta beslut, i allmänhet endast kostnadsposter ryckta ur sitt sociala och kulturella sammanhang.

Att inte ta tillvara denna lokala kunskap och initiativförmåga är ett stort slöseri

I ett historiskt perspektiv har den lokala kunskapen om Kosters problem och utvecklingsmöjligheter varit grunden för dess utveckling. Man har inte bara visat en stor förmåga att utveckla och förnya sitt näringsliv utan också byggt ett samhälle för drygt 700 bofasta, ett 50-tal jordbruk, en intensiv fiske- och pensionatsverksamhet, byggt öarnas alla vägar, ordnat belysning, anlagt fem hamnar, etcetera. Under senare tid har man restaurerat ett magasin som fått status som byggnadsminnes­märke, byggt en sporthall, ett fullt utrustat äldre­boende, en föreningslokal för dans, renoverat en av fyrarna på Nordkoster, tagit initiativ till att genomföra Kosterhavets nationalpark och så vidare. Utöver det har man på kommunens begäran, ordnat all formalia för att gentemot kommunen och annan omvärld, bildat Kosternämnden, som på ett demokratiskt korrekt sätt kan hävda majoritetsuppfattningar hos den helårsboende befolkningens i olika frågor.

Att inte ta tillvara denna lokala kunskap och initiativförmåga är ett stort slöseri. Den lokalekonomiska analys som genomförts på Koster visar klart vad som behövs; bostäder som ger inflyttning och skapar underlag för bättre lokal välfärd som affär, skola och vård & omsorg. Trots att lokala synpunkter finns tillgängliga i olika dokument, har kommunen valt att inte agera på de akuta åtgärder som krävs för en utveckling mot hållbarhet. Frånvaron av de olika beslut som behövs för att säkra Kosters framtid som levande bygd innebär indirekt att en majoritet i fullmäktige anser att Koster är en del av kommunen som skall avfolkas. Och handlar därefter.

Varför är det så galet med en levande skärgård, året runt?

Men, Strömstadspolitiker – varför är det så galet med en levande skärgård, året runt? En avveckling kommer att innebära en stor förlust för kommunen. Att ha en livskraftig kultur baserat på ett helårsboende måste väl vara att föredra i stället för en kommundel av välbeställda fritidsboende på deltid?

Vi tror att kommunen vill Koster väl, men saknar den lokala organisation som behövs för att kunna tillgodo­göra sig den sammansatta kunskap som behövs för att ta fram mål, strategier och genomförandeprogram för detta. De två fördjupade översiktsplanerna för Kosteröarna räcker inte. Så varför inte under en försöksperiod ge Kosteröarna ett direkt inflytande över sin kommundel. Det skulle innebära att man låter den demokratiskt valda Kosternämnden fatta beslut om hur kommunens avsatta medel för skola, barn- och äldreomsorg, fysisk planering, kultur och fritidsverksamhet, transporter och näringslivsutveckling ska genomföras. Besluten ska sedan bli verklighet genom en lokalt arbetande tjänsteman, ”kommundelschef”.

En utopi? Nej, en svensk förebild för hur detta kan genomföras praktiseras sedan drygt 25 år i kommundelen Svågadalen, Hudiksvalls kommun. Vi har i skriften ”Den första samhällsnivån” beskrivet hur detta går till. I den nyligen avslutade kommunutredningen finns också förslag om att ge stöd till kommuner, som vill testa olika vägar att stärka och förbättra den kommunala välfärden. Det betyder att Strömstads kommun skulle kunna söka stöd till en försöksverksamhet där man delegerar kommunala uppdrag till den lokalt valda Kosternämnden. I ett sådant kommunexperiment skulle nya former kunna utvecklas för hur lokala kunskaper kan bli en del av kommunens demokratiska sätt att arbeta.

Missa inte den möjligheten!

Hans Arén

arkitekt

Ulla Herlitz

kulturgeograf