Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Victoria Petersson är reporter på Strömstads Tidning. Bild: Privat
Victoria Petersson är reporter på Strömstads Tidning. Bild: Privat

Victoria Petersson: Återvändande norrmän och nya hemvändare – vad händer i Strömstad?

Jag vet inte hur många artiklar jag och mina kollegor har producerat sedan 2020 om gränsen mellan Sverige och Norge. På varje morgonmöte var det alltid någon fråga som dök upp; när öppnar gränsen, när stänger den, vad händer egentligen på Nordby, när ska norrmännen återvända och göra Strömstad levande igen, och vad händer med färjorna?

Nu, i slutet av mars 2022, ganska exakt två år efter att pandemin slog till, restriktioner infördes och gränser stängdes är känslan i Strömstad ”business as usual” – och det är väl underbart? Färjorna lägger åter till i stan, köerna av norskregistrerade bilar ringlar sig stundtals långa, parkeringarna på Nordby shoppingcenter är fulla igen och butiksägare ler stort och utbrister lovord till våra norska shoppinggäster.

Att Strömstad blev utsatt under pandemin har slagits fast av många, och vad Strömstad ska vara efter pandemin (och utan norrmän) har bland annat jag och min kollega Arvid frågat oss i en artikelserie som publicerades förra året och kan sammanfattas med orden: ”Vi har varit naiva och åkt på en räkmacka”.

Vi ska vara glada för att norrmännen är tillbaka, och det är väl alla? Ibland hör jag någon liten fågel i min närhet viska att det verkligen är trist att all Pepsi-max försvinner så snabbt från hyllorna, och kanske att man ser fler kundvagnar på platser där de inte hör hemma och blir lite, lite irriterad. Men, man ska inte klaga nu när det varit så tråkiga tider sjunger samma fågel.

Om läskutbudet och kundvagnar på villovägar är det värsta med våren 2022 i Strömstad så har vi det bra jämfört med hur världen ser ut just nu.

Jag har tidigare i år arbetat med artikelserien ”Hemvändarna – i spåret av pandemin”, där Strömstadsbor som varit bosatta i andra städer under flera år nu återvänt till staden. Anledningar till att man flyttar ”hem” har varierat. Vissa vill bo närmare sin familj när man fått barn, för andra är det drömmen om ett stort hus som faktiskt kan bli till verklighet i Strömstad när den i en större stad bara fick vara en dröm? Kanske lockar närheten till natur och hav? Kanske är det känslan av att här råder en ”alla känner alla” - stämning som ökar tryggheten jämfört med storstädernas anonyma tillvaro.

Jag har genom samtalet med ”hemvändarna” stärkts i min tro att Strömstad är en underbar stad att bo och leva i. Har man bott på andra ställen i Sverige eller i världen kan man se alla fördelar med Strömstad. Eller om man inte gjort bott på något annat ställe än Strömstad, så antar jag att man ser tjusningen eftersom man bor kvar.

Men även om man älskar Strömstad och har valt att bo här så måste man också kunna se vilka problem som finns och sätta strålkastaren mot dessa. Man kan hålla två tankar i huvudet samtidigt. Strömstad som stad är fantastisk och kosterhavet är underbart, men vi måste göra oss mindre beroende av gränshandeln – till exempel.

I mina intervjuer med hemvändarna så uttryckte nästan alla att en flytt till Strömstad från en större stad inte hade varit möjlig utan pandemin som gjorde att de kan behålla sina arbeten på distans. Man kan hoppas att fler arbetstillfällen och företag kommer utveckla sig i Strömstad som gör just det möjligt; locka hit utbildade unga som vill bosätta sig och leva sina liv här.

Vågar vi att försiktigt stänga kapitlet med hemska rubriker om gränsen och osämja mellan ländernas coronaregler, och i stället våga tro på att Strömstad står sig starkt efter denna konstiga, märkliga tid?

Förhoppningsvis går vi in i våren 2022 med en ljus framtidstro och fler unga hemvändare som återvänder och som ställer krav på vad Strömstad kan bli.