Äntligen ! Tack Alexander Weinehall för ditt insiktsfulla pläderande för att bevara kommunens ö-skolor (inlägg i lördagens STNB). Deras betydelse kan knappast överskattas. Ett samhälle där man som vuxen inte kan se barn gå till skolan, leka på skolgården eller vara ute i hembygdens natur och kultur, urvattnas, blir ett socialt fattigare samhälle.
Av den grundläggande anledningen har man behållit öskolorna på många platser i världen. T.ex. på Mykines, Färöarna, trots att ön i en period saknade barn i skolålder. ”Hvis der nu kommer börn, må der findes en skole” var kommunens inställning. Några år senare kom en barnfamilj och skolan kunde öppna. På grannön, i det lilla samhället Gasadalur, höll man skola för en elev! Konstigt kan vi tycka, men då helt självklart för dem som ser varje barn och varje ö som delar i en högtstående, marin kultur man älskar, värnar och vill skall fortleva.
Hoppet att bevara och rekonstruera en fullvärdig grundskola har inte dött
På Koster har vi i höst lyckligtvis undgått nedläggning av lågstadiet. Ett hot vi levt med i många år sedan vi sett hur ”enkelt” kommunen avvecklat hög- och mellanstadiet från ön. Men nu finns en lärare till lågstadiet och hoppet att bevara och rekonstruera en fullvärdig grundskola har inte dött.
I samband med nedläggningen av mellanstadiet frågade jag några unga föräldrar hur de såg på detta. ”De ska ju ändå härifrån”, blev svaret, en inställning långt från den optimism jag mött på öar där befolkningen tror på en framtid. Denna bristande tro på framtiden var emellertid begriplig om man som på Koster fått bevittna hur kommunen, för kortsiktig ekonomisk vinst, tidigare lagt ner högstadiet och sålt ut de tre lärarbostäderna.
En fullvärdig grundskola på Koster har stora möjligheter att utvecklas till att bli en unik, högkvalitativ grundskola. Då barnantalet på grund av den nuvarande bostadsbristen på kort sikt inte kan bli särskilt stort, kan nya pedagogiska former prövas. Vi kan lära hur man gör på andra öar. Grundskolan på danska Anholt, med knappt 150 fastboende, kan inspirera. Där har verksamheten i den lokala grundskolan blivit ett motiv för familjer att välja ön som hemort. Där arbetar man t.ex. inte i klasser utan i det man kallar projektundervisning. Det betyder att barnen från det första till det sista året i den obligatoriska grundskolan, inte går i en särskild klass utan arbetar i projekt/ämnen där barn i olika åldrar arbetar tillsammans. För barn som vill studera något speciellt ämne där skolan saknar lärarkompetens, rekryterar man öbor. En pensionatsvärdinna blev i en period lärare för en grupp barn som ville lära sig tyska, en konstnär med olika projekt som rörde bild. På Anholt Skole är också gränsen mellan grund- och förskola inte absolut. Förskolebarnen integreras successivt i den riktiga skolan; man genomför gemensamma projekt, arbetar i samma byggnad, har samma skolgård.
Förutsättningarna för att bygga upp en mycket bra grundskola på Koster är uppenbara
Resultaten från denna skolform, som pågått i nästan trettio år, har visat sig kunna bli mycket framgångsrikt. Om skolan på Anholt skrev t.ex. en gång Berlingske Tidene att ”Superskolen findes på Anholt”. Den gången hade de tre avgångseleverna från nian den genomsnittligt högsta betygsgraden i Danmark.
Förutsättningarna för att bygga upp en mycket bra grundskola på Koster är uppenbara. I samband med planeringen av Naturum diskuterades att ge skolan en marin profil. Kosterbarnen kunde erbjudas en konkret och högkvalitativ inblick/ utbildning i frågor som gällde deras närmiljö. Med denna specialinriktning kunde de fungera som värdar eller ”ambassadörer” för öns särart som en marint präglad kultur. Barn och ungdomar från andra platser kunde komma hit och få dessa lokala ”ambassadörer” som värdar och guider; en unik introduktion till den marina miljön.
En förebild för en skola med en sådan verksamhet finns på irländska ön Arranmore. Där har ett liknande skolprojekt varit den mer eller mindre direkta orsaken till att öns stagnation förbytts till utveckling. På Koster skulle en sådan positiv möjlighet kunna förstärkas ytterligare. Håkan Eriksson, Koster Marin, ser en lokalt baserad gymnasielinje kring havet och den marina miljön, som en fullt möjlig fortsättning på grundskolan. Den skulle kunna stå öppen för utomstående ungdomar att söka till. Dag Wersén menar att det dessutom skulle vara fullt möjligt att ha en internatskola baserad på Koster.
Vi kan lära och inspireras av Visingsö, ön i Vättern, som vid sidan av jordbruk och turismverksamheter, har sin folkhögskola som en av öns största kraftkällor. På Koster skulle närheten till nationalparken kunna lägga en grund för en liknande verksamhet, kanske med en internationell inriktning? Den skulle kunna bli extremt kvalitativ och populär, speciellt i en tid som vår när frågor kring havets framtid är högaktuella. Kommunen borde se möjligheterna, speciellt i en tid då behovet av en förnyelse av kommunens näringsliv och befolkningstillväxt är aktuella frågor.
Nu kommer det en ny generation som vill och kan arbeta på Koster
På det berömda Utö Värdshus i Stockholms skärgård, ca 1,5 timmar sjöresa från Stockholms centrum, bedrivs en mer eller mindre helårsöppen verksamhet. Restaurang och övernattningsmöjligheter är av liknande kvalité, som dem vi har på Ekenäsområdet – fast de är öppna året om! För att få fast, heltidsanställd och kvalitativ personal till verksamheten var kravet att det fanns en komplett grundskola, trots att elevantalet skulle bli lägre än för kommunens övriga skolor. Men Värmdö kommun insåg betydelsen av att värdshuset fanns och öppnade en nioårig grundskola. Detta hade möjliggjort att ”värdshusverksamheten”, när vi besökte den vid sekelskiftet, hade omkring 35 heltidsanställda!
Nu kommer det en ny generation som vill och kan arbeta på Koster. Nya näringar bl.a. knutna till den marina miljön liksom en året-runt baserad besöksnäring, har stora utvecklingsmöjligheter. Kommunen måste förstå att ett grundläggande stöd till denna nya generation att kunna erövra det goda liv Koster ger förutsättningar för, är en bra grundskola. I ett utvecklingsperspektiv där Strömstad som kommun vill kunna attrahera en allt större befolkning, är tillgången till mångfald och kvalité i boende och livsmiljö grundläggande. Att förstöra den stora möjlighet kommunen de facto har för att ta tillvara livsmiljöer som den Kosteröarna erbjuder – är att reducera sin potential för tillväxt och kvalitativ utveckling.
Hans Arén, Sydkoster
