Replik till Sören Eriksson.
LÄS MER:Skolan på Koster är avhängig av inflyttning
Bäste Sören Eriksson. Som Du säkert läste i en tidigare insändare om skolan på Koster, 20210113, samt i en särskild artikel av Åsa Morberg i samma tidning, fyller landsbygdsskolorna många funktioner.
LÄS MER:Byskolan kan utvecklas till bycentrum
De är inte bara skolor utan utgör en plats med många, viktiga samhälleliga funktioner, ett slags ”kulturcentra”. De är också starka symboler för tron på platsens framtid som levande bygd. Därför har bevarandet av de lokala skolorna ofta en mycket central betydelse för en liten ortens överlevnad och invånarnas kamp för utveckling. Detta är speciellt viktigt på öar med långa avstånd till fastlandet. Om detta finns en lång erfarenhet inom t.ex. SRF, Skärgårdarnas Riksförbund.
LÄS MER:Avveckling av öskolorna vore en stor förlust för kommunen
I skolfrågan är emellertid Sverige unikt. Vår föreställning om hur stor en skola måste vara, som nu i vår kommun minst 20 elever – tar väl egentligen inte sin utgångspunkt grundad på barnens behov utan mer i en ekonomisk gräns för vad man politiskt vill kosta på glesbygdsbarnens skolgång?
Vill man skaffa sig en erfarenhet om ett annat sätt att se på detta finns det gott om nordiska exempel. På danska Anholt, med ca 140 bofasta och från vilken jag fått många erfarenheter, går samhällets alla barn i en klass: Det sammanlagda elevantalet i 9 årskurser är ofta klart mindre än 20 barn. Men skolan har mycket små sociala problem, åldersintegrationen är föredömlig och slutbetygen ligger bland de högsta i landet. I Norge finns ett stort antal små skolor i skärgården och på landsbygden med en liknande struktur.
LÄS MER:Koster – vår största tillgång!
Kvalitén på undervisningen i dessa skolor bygger ofta på en stark social utveckling mellan barnen, lärarna och det omgivande samhället. På t.ex. Anholt finns en stödförening av vuxna, som på frivillig bas t.ex. tar med barnen på utflykter i naturen, driver en mycket kvalitativ fritidsverksamhet, genomför skolresor till andra platser, etc. För några år sedan hade vi besök av skolan på Anholt. Här togs de emot av kosterbarnen och deras lärare. De fick se hur vår skolan fungerade, kom ut i skärgården. Och kanske framför allt, de bodde hos Kosterfamiljer där det fanns skolbarn. Mycket av detta kvalitativa sätt att utveckla barnens personligheter och sociala kompetens, verkar vara mycket lättare att uppnå på en liten plats med en liten skola än på en större.
Om allt detta pratar vi för lite, skaffar oss för lite kunskap om. Vi är ”lata trögdjur” som litar på att det offentliga samhället, ”kommunen”, skall ta hela ansvaret. Det innebär att samhället fått en brist på perspektiv om hur man tänker och handlar på andra platser. En erfarenhet i skolfrågan är emellertid mycket generell: Man får mycket sällan en ung familj att flytta med små barn till ö som Koster om där inte finns en skola.
Bristen på bostäder är Kosters akilleshäl
Sören Eriksson har självklart rätt i att om det saknas barn på en ö blir det svårt motivera en skola – även om detta förekommer på t.ex. Färöarna, där man behåller skolor med motivet ”att det måste finnas en skola om det skall komma nya familjer med barn till ön”.
Bristen på bostäder är Kosters akilleshäl. Samhällsföreningen har sedan 1970-talet försökt uppmärksamma kommunen på denna grundläggande brist. När samhällsföreningen med hjälp av länsstyrelsen fick kommunen att upprätta och anta en fördjupad översiktsplan 1995, ledde det till att vi fick 12 lägenheter på Sydkoster. Några år innan hade man lyckats genomdriva att det byggdes 8 lägenheter på Nordkoster. När vi i samband med planeringen av nationalparken gavs möjligheter att förnya och revidera den fördjupade översiktsplanen, som kommunen antog 2009, underströks behovet av 100- 120 nya hyresbostäder innan mitten på 20-talet – om inte Koster skulle avfolkas! Av detta har emellertid inte blivit något.
Detta kan bara uppfattas på ett sätt: Kommunen har medvetet önskat minska befolkningen på Koster med syftet att avfolka ön som levande bygd. Någon annan förklaring kan inte ges. Med öppna ögon har kommunen bäddat för den situation vi har idag med ett samhälle, som på kort tid halverat sin bofasta befolkning.
För detta finns bara bortförklaringar eller dåliga kunskaper om hur man behandlat en av kommunens kanske mest intressanta samhällen. Sören Eriksson för emellertid fram en viktig orsak till bostadsbristen: De skyhöga priserna på bostäder som blir till salu. De sätts av öbor eller släktingar till öbor. Förståelsen för vad detta innebär för samhället, det samhälleliga ansvaret, är katastrofalt litet i förhållande till begäret efter de högsta priserna. Detta är emellertid ett inte oväntat resultat av en s.k. ”fri fastighetsmarknad”, där bara mycket ekonomiskt välsituerade köpare kan erbjuda de priser som begärs för att sedan använda husen som fritidshus. Men bäste Sören Eriksson, en kommun som Strömstad borde väl, som en följd av detta, ha kompenserat denna brist genom att bygga hyresbostäder? Om hur detta kan genomföras finns ju många goda förebilder, t.ex. på Visingsö.
Idag kan vi se att det finns unga familjer, som ser Koster som en plats där de vill bo och se sina barn växa upp. För dem är inte tätorten Strömstad ett alternativ då staden saknar förutsättningar för uppnå det liv man brinner för. Ofta är detta starkt samhällsengagerade människor intresserade av en hållbar utveckling. De ser möjligheter till en lokal produktion av föda med inslag av nya näringar inom det marina området, odling och beredning av alger, ostronproduktion, m.m. som ett utvecklingsområde för en lokal arbetsmarknad. De ser också hur satsningar på kultur på många platser i skärgården och på landsbygden, blivit den starkaste utvecklingsfaktorn för en bygd. Koster har därvidlag stora möjligheter för en sådan utveckling. För dessa unga familjer är Koster den plats på jorden där de vill bo. Skall man tvingas pendla är det föräldrar som skall pendla, inte barnen!
I mer än tjugo års tid har vi sett en ovilja och brist på konstruktivt tänkande
Sören Eriksson avslutar sitt inlägg med ett konstruktivt och realistiskt förslag i bostadsfrågan: Att vi tar oss samman på Koster och bygger bostäder i egen regi! Vi har ju många bra förutsättningar för detta; om kommunen upplåter mark till priser som i slutändan ger rimliga hyror! I mer än tjugo års tid har vi sett en ovilja och brist på konstruktivt tänkande när det gäller kommunens förmåga att bygga hyresbostäder på Koster.
Nu får vi inte själva smittas av denna handlingsförlamning utan ta saken i egna händer. I backspegeln kan vi se hur vi lokalt visat stor handlingsförmåga. Vi har uppfört tre större allmänna byggnader, tagit initiativ den fördjupade översiktsplaneringen, till nationalparken, till skapandet av en lokal, demokratisk nyordning, Kosternämnden, tagit initiativ till ett lokalt utvecklingsbolag, en vattenutredning , m.m.
Det naturliga för mig vore att kommunen i samarbete med Kosternämnden nu tar initiativ till att vi under en försöksperiod på ca 8 år, får möjligheter att pröva att fungera som en egen kommundel. Förebilden för hur detta kan genomföras, Svågadalens kommundelscentrum i Hudiksvalls kommun, är mycket väl dokumenterat, bl.a. i den lilla skriften ”Den första samhällsnivån”, utgiven av Hela Sverige ska leva. Svågadalens kommundelscentrum har fungerat sedan slutet på 1900-talet. Erfarenheterna härifrån är i ett kommunalt perspektiv mycket goda. En lokalt vald nämnd av bofasta har här fått det politiska ansvaret att bestämma hur kommunens ansvar för bostadsbyggande, skola, barn-och äldreomsorg, fritids- och kulturverksamheter samt hur kommundelens utvecklingsfrågor skall genomföras. För genomförandet har man ett litet ”kansli”.
Detta vore väl ett mycket värdigt, förtroendeskapande initiativ där vi kunde lämna alla missförstånd mellan kommunen och Koster bakom oss! Och i stället bli en förebild för hur man i en liten kommun på den svenska västkusten, utvecklar en förnyelse av demokrati och centrala utvecklingsfrågor med målet att uppnå en allsidigt hållbar utveckling.
Hans Arén
Sydkoster
LÄS MER:Debatten om Koster och Tjärnö skolor har spårat ur totalt
