21 år är en mycket lång tid i en så viktig fråga.
Fler och fler äldre bor kvar hemma oavsett om de vill det eller ej. Kommunen vill ha det så.
Nu med covid-19, men även under andra tider har det blivit mer och mer av den ofrivilliga ensamheten, som är skadlig för hälsan, bryter ner både fysiskt och psykiskt. Det blir (kanske) dåligt med mat, mera stillasittande osv. Hemmet, tryggheten, blir i stället en plats i väntan på döden för många. Behoven av samtal är stora.
Är det bara de produktiva och lönsamma, som har rätt att existera i ”välfärdslandet” Sverige?
Välfärd betyder för mig social trygghet med bl a sjukhus med jourverksamhet även kvällar, nätter och helger varje dygn året om.
Vad kan komma oss kommuninnevånare till del – oavsett ålder – i ”sjukhuset” ?
I Strömstad har vi en sjukhusbyggnad , nu inköpt av kommunen – jättebra! – som en gång i tiden var ett förträffligt sjukhus.
Vad kan komma oss kommuninnevånare till del – oavsett ålder – i ”sjukhuset” ?
Vi är intresserade av information om användandet och först och främst emotser vi utökad vård hos Aleris med bl a kvälls-, helg- och nattjour dygnet runt året om.
Det nämns i protokollsutdraget att det pågår utredning om att utveckla antalet platser för äldreboende i kommunen och bl a på Pilen 5. I 21 år har utredningar pågått utan resultat.
Nu skall det tas fram en planering för lokaler avseende särskilt boende med uppdrag att i första hand – återigen - utreda möjligheterna, n u på Pilen 5.
Det finns också behov av trygghets- tillgänglighet- och mellanboende i kommunen.
Hur länge skall vi kommuninnevånare vänta på att någonting verkligen faktiskt händer på riktigt efter 21 års väntan?
Vad avser fastigheterna Magistern 4 och 13 önskar och hoppas vi att det hus som kommer att byggas på den marken blir vackert och kommer att passa in bland nuvarande bebyggelse på den sidan och att Strömstadsbor kommer att ha råd att bo i dessa lägenheter.
Det känns som vi är lämnade utanför samhället
Vi vet att sjukvård ligger på VG-regionens bord men där finns mer än ett 50-tal andra verksamheter som inte har med sjukvård att göra och som hela tiden kräver pengar.
Kommunledningen och kommunpolitikerna har eventuellt också intresse och behov av god hälso- och sjukvård och omsorg, därför räknar jag med ”en dåres envishet” där också frågan om Rondens vara eller icke för oss här i norra Bohuslän ingår. Det känns som vi är lämnade utanför samhället. Även om orten är attraktiv för sommarboende, gäster och tillfälliga besökare från när och fjärran, vilka också kan vara i behov av sjukvård.
Vi delar gärna med oss av våra värdefulla tillgångar till alla men vi vill gärna ha lite tillbaka i form av hälso- och sjukvård och omsorg värd namnet.
Hjälp till att skrota regionerna.
Barbro Nilsson
Karin Lindahl
