Nyligen var det en fantastisk konsert med rubriken ”Evert Taube, Edith Piaf och vi”. Konserten har gått två söndagar och det har varit helt fullsatt. Man kan undra att det en strålande brittsommardag klockan 13 mitt på dan samlas så mycket folk inomhus. Men det var verkligen värt besöket många gånger om.
Rent musikaliskt var det toppen-klass och så proffsigt med Curt-Erik Holmqvist som har en lång musikalisk bana som piano-musiker i ”Gomorron Sverige” när morgon-TV började sändas på -80-talet. Sedan spelade han med ”Lotta på Liseberg”. Han är urgöteborgare och har sommarställe i Fjällbacka. Bosse Markendahl på gitarr, bas, trummor och dragspel. Det verkade som han stortrivdes med att möta alla kända strömstadsbor i foajén och ”tjötade” som den ”peltonge” han är fast han förmodligen är över 50-strecket. Ingemar Olsson på dragspel. Han köpte ett musett-dragspel för ett tag sedan och ”sådde ett frö” med förslag att göra något franskt med Markendahls.
Nina som fantastisk sångerska tolkade skickligt Edith Piaf både med franskt uttal och kroppsspråk. Som extra krydda till konserten berättade Nina om Ediths liv.
I annonsen stod det att det skulle vara kafferep så vi möttes av dukade vita långbord med gamla broderade dukar från ”anno dazumal”. Sådana som alla moderna människor ratar och anser vara ”förspilld kvinnokraft”. Så roligt att dessa kommer till användning igen och inte blir bortauktionerade för småslantar. Vi bjöds på kaffe med hembakade bullar och kaka.
Det var en gästartist och det var ”Nolhôtten” Leffe Gunnarsson. Han kom utklädd till Taube. Han hade gjort en jättefin visa om Ursholmen, som han sjöng och Bosse hade tonsatt den.
Det märktes att ensemblen trivdes ihop då det ”småtjötades” mellan numren och de ”slängde skit” till varandra.
Det berättades om hur de hade fått sitt musikintresse. Bosse är uppväxt i en musikfamilj. Curt- Erik tog spårvagnen till sina musiklektioner. Ingemar rodde flera timmar till sina dragspelslektioner. Och dessa fantastiska resultat fick vi ta del av.
Det blev en del Taube-låtar också, vilka man aldrig tröttnar på och som för de flesta svenskar sitter i ryggmärgen.
Tänk att det finns så fantastiska förmågor i lilla Strömstad! Och det ska vi vara stolta över! Och över vårt fina Skagerack som nu har blivit kulturhus!
