Hans Arén, arkitekt och samhällsutvecklare på Koster (arkivbild).
Hans Arén, arkitekt och samhällsutvecklare på Koster (arkivbild). Bild: Marita Adamsson

Det finns fler ­arbetsplatser än bofasta på Koster

Hans Arén: Strömstad skall ju inte med öppna ögon se ett socialt fungerande samhälle med en stor utvecklingspotential som Koster utarmas.

ANNONS
LocationKoster|

Replik till Kent Berg.

LÄS MER:Det är inte huspriserna som orsakar Kosters problem

Min erfarenhet är den motsatta till Kent Bergs: Försörjningsmöjligheterna finns på Koster men inte bostäder till rimliga priser. Det är i första hand inte bristen på arbetsplatser, som orsakar Kosters utvecklingsproblem. Några exempel. Varje veckodag, året runt, pendlar i genomsnitt ett tjugotal hantverkare som skall ut och arbeta på Koster. Dessa personer kunde i princip bott och försörjt sig på Koster. Av de ca 6-8 anställda, som arbetar med olika arbetsuppgifter kring ”Kosterhavets nationalpark”, är det bara två som bor på Koster. Hos den idag största arbetsgivaren på Koster, ”Koster Marin”, bor huvuddelen av personalen inte på Koster. När vi flyttade hit 1983, bodde samtliga på dåvarande färjebolaget ”Kostertrafik” på Koster.

ANNONS

Bostadssituationen har alltså förvärrats.

Det finns fler arbetsplatser, befintliga och potentiella på Koster, än det finns bofasta som kan utföra dem

Utöver de ovannämnda försörjningsmöjligheterna finns ytterligare inom marina utvecklingsområden och inom en helårsbaserad turism. Speciellt inom den sistnämnda borde möjligheter till utveckling vara stora.

Jämför t.ex. med den helårsöppna verksamhet som finns på Utö Värdshus i Stockholms skärgård. Förutsättningarna för deras verksamhet är emellertid bra boendemöjligheter och att kommunen driver en fullt utbyggd grundskola. Båda dessa åtgärder har man från företagets sida sett som helt nödvändiga för att få den kontinuitet av kompetent personal, som krävs för att uppnå den höga kvalité verksamheten vill erbjuda. Om dessa ”bastjänster” funnits på Koster, hade vi kunnat bygga upp en liknande, helårsbaserad verksamhet.

Slutsatsen, Kent Berg, måste bli att det finns fler arbetsplatser, befintliga och potentiella på Koster, än det finns bofasta som kan utföra dem. Därför borde en sak vara självklar: En kommun som Strömstad skall ju inte med öppna ögon och mot sina egna utvecklingsplaner för Koster, se ett socialt fungerande samhälle med en stor utvecklingspotential som Koster, utarmas. En helt obegriplig politik.

Och Kent Berg, om pendling behövs till arbetsplatser i land skall detta inte vara förbjudet för Kosterbor, lika lite som det är förbjudet på många andra ställen i kommunen eller på Sveriges andra öar. På t.ex. Öckerö kommun, Sveriges enda ökommun, pendlar 80-90 procent av den arbetsföra befolkningen till arbetsplatser på fastlandet.

ANNONS

Priserna måste se helt annorlunda ut om en etablering skall vara möjlig

När det gäller effekten av de absurt höga huspriserna tror jag Kent Berg är dåligt informerad. Mycket få av de lokala arbetstillfällen, som finns på Koster, kan ge inkomster som gör att man kan etablera sig här genom att köpa en fastighet som kostar omkring 7 miljoner! Priserna måste se helt annorlunda ut om en etablering skall vara möjlig.

Ett exempel på detta är Kosters Trädgårdar, som är det mest nyskapande och mest framgångsrika företag Koster haft de sista 30 åren – Koster Marin undantaget! Förutsättningen för att man kunde etablera sig här med inköp av en bostad, uthus och gott om mark, var att ägarna erbjöd köparna fastigheten för sexsiffriga belopp: - inte sjusiffriga! Säljaren såg deras lovvärda ambition och ville stödja en bofast etablering, trots att möjligheten att kunna ta ut ett kanske tio gånger större belopp förelåg. Den säljaren tänkte och handlade, enligt min uppfattning, på ett samhälleligt, ansvarsfullt sätt.

Ett motsatt exempel. När nationalparken skulle etableras sökte vi bostäder åt dem som skulle förvalta nationalparken, dock utan att lyckas: De som var till salu var till prislägen Naturvårdsverket inte såg som acceptabla. Där miste vi potentiella inflyttare! Och så fortsätter det, år efter år utan att någon ansvarig tar ett initiativ att bygga samhälleligt ägda, attraktiva bostäder. Kommunalt ägd mark, som kommunen fått eller köpt till ett lågt pris, finns det gott om.

ANNONS

Säljarnas krav på ”högsta möjliga marknadspris” skapar en bostadsbrist, som hindrar Kosters utveckling

Möjligheten att få tag i en bostad finns idag bara på marknaden – för dem som har pengar! Säljarnas krav på ”högsta möjliga marknadspris” skapar en bostadsbrist, som hindrar Kosters utveckling. En förändrad inställning hos säljarna verkar avlägsen. Önskemålet att kunna ta ut en så hög kostnad som möjligt, väger tyngre än viljan att bidra till att bygga upp det samhälle man själv är eller har varit en del av. Möjligheten att, som alternativ till försäljning, hyra ut den aktuella bostaden till ett anständigt pris och på helårsbasis, verkar också avlägsen.

Så ser verkligheten ut. Inte så uppmuntrande. Lösningen ligger nog i det förslag Sören Eriksson tog upp i en tidigare insändare: Att vi bygger i egen regi. Det gör den bofasta befolkningen i Bottna redan. Men också detta kräver samarbete med en till projektet positivt inställd kommun. Hoppet för Koster är att goda lokala krafter tillsammans med ansvarsfulla politiker kan finna en lösning på detta eländiga, förnedrande tillstånd som bristen på bostäder plågar Kostersamhället med.

Hans Arén

LÄS MER:Därför är husen ­så dyra på Koster

LÄS MER:På landsbygden fyller en skola många behov

ANNONS