Jakob Simonson, nyhetschef på Strömstads Tidning.
Jakob Simonson, nyhetschef på Strömstads Tidning. Bild: Thomas Bennelind

Det får aldrig bli något vardagligt att elever blir misshandlade

Jakob Simonson: ”Det är mycket som står på spel. Här har skolan en väldigt viktig uppgift att arbeta målinriktat mot våld och kränkande behandling.”

ANNONS
LocationStrömstad|

Allting hände väldigt snabbt. Den ena sekunden gick jag helt obekymrat sida vid sida med min kompis i skolkorridoren, nästa sekund låg han på golvet med blodet rinnande ur näsan och med en stor kille i nian lutad över sig, som morrade: "nu ser du vad som händer när man är för kaxig!".

Själv stod jag bara och tittade på, helt oförmögen att röra mig eller säga något. Om jag protesterade eller på något sätt grep in skulle nästa slag träffa mig, det var jag övertygad om. Jag var helt enkelt livrädd.

Jag minns inte vad min kompis hade gjort eller sagt för att ådra sig vreden från killen i nian. Förmodligen hade det inte krävts särskilt mycket.

ANNONS

Jag berättade inte om händelsen för någon vuxen, vare sig lärare eller föräldrar. Det gjorde inte min kompis heller. Vi var helt enkelt rädda för att något ännu värre skulle hända om vi skvallrade.

I fortsättningen gick vi inte med lika säkra, lediga steg genom skolans korridorer längre.

Det här hände 1989, för en halv evighet sedan nu. Men jag tänker på den gången när jag hör om barnet på en skola i Strömstads kommun som utsätts för våldsam mobbning i år, 2021. I Marita Adamssons reportage från förra veckan framgick det att barnet sa sig ha vant sig vid mobbningen och tog det som något naturligt och vardagligt. Ibland får man stryk på skolgården, det är inte mer med det.

LÄS MER:Utsatt familj: Mobbning har pågått i flera år

LÄS MER:Elev misshandlad framför kamrater och lärare

I ett reportage i dagens tidning framgår det även att en elev på en skola i norra Bohuslän blivit misshandlad under lektionstid – med en lärare på plats i klassrummet.

Jag tänker på vad det gör med en uppväxande människa att leva i en vardag där man räknar med att i princip när som helst kunna få glåpord kastade efter sig eller till och med misshandlad.

Forskning visar att mobbning kan ge allvarliga psykologiska men som sitter kvar i vuxen ålder.

ANNONS

Det finns studier där man följt tusentals individer under flera årtionden i Finland, USA och Storbritannien. Dessa studier visar på ett starkt samband mellan att ha blivit utsatt för mobbning som barn och en försämrad psykisk hälsa i vuxen ålder.

Mobbningen kan ge upphov till skadliga tankemönster som är svåra att göra sig av med

I en artikel i tidningen Modern Psykologi förklarar Dieter Wolke, professor i psykologi vid Warwick university i Storbritannien, att man har cirka 2–2,5 gånger högre risk för att utveckla depression och självmordsbenägenhet som ung vuxen om man har varit mobbad under uppväxten.

Vid 50 års ålder löper man 20 procent högre risk för att ha psykiska problem, som depression, ångest och självmordstankar om man har varit mobbad när man växte upp. Man tenderar också att vara mindre nöjd med livet.

Mobbningen kan ge upphov till skadliga tankemönster som är svåra att göra sig av med. Man kan börja se sig själv så som mobbarna såg en. Enligt Dieter Wolke kan man utveckla negativa förväntningar på att andra vill en illa i nya sociala situationer, även om det inte är så.

Och att inte våga ta initiativ till nya bekantskaper är ett recept på ensamhet.

Utgångspunkten för varje skola måste vara nolltolerans mot mobbning

Det är alltså mycket som står på spel. Här har skolan en väldigt viktig uppgift att arbeta målinriktat mot våld och kränkande behandling. Utreda, åtgärda, följa upp och inte ge sig förrän skolan är en trygg plats för alla som går där.

ANNONS

Utgångspunkten för varje skola måste vara nolltolerans mot mobbning. Tyvärr går utvecklingen åt fel håll – enligt en undersökning av SCB från år 2019 utsätts allt fler unga för mobbning jämfört med tidigare år. Allt fler elever lider också av psykosomatiska besvär.

Hur ska denna utveckling vändas? Det måste börja på den enskilda skolan och det är något som jag hoppas att lärare, föräldrar och politiker snarast sätter sig ner och diskuterar. För det är faktiskt helt oacceptabelt att det gått så långt att elever kan misshandla varandra på lektionstid, med lärare på plats.

ANNONS