Replik till Hans-Inge Sältenberg.
Hans Inge Sältenberg (C) bemöter mitt tidigare inlägg med att ”I ett demokratiskt system är det inte lekstuga att beslut fattas av en majoritet eller att beslutet inte gillas av alla”.
Om det vore så enkelt. Vissa typer av beslut i kommunala församlingar kan man förhålla sig till på det sättet. Men när det handlar om stora frågor med beslut och följdverkningar som löper över flera mandatperioder blir det nödvändigt att sluta överenskommelser som blir stabila även när makten skiftar.
Att som majoriteten gjort under den senaste mandatperioden, trumfa igenom beslut med 20-19 i fullmäktige och 6-5 eller 5-4 i olika nämnder kan vara OK i vissa fall. Men att göra det i centrala frågor kring Canning som markanvisningsavtal och detaljplan kan inte ge annat än betyget underkänt. En kommunledning måste besitta förmågan att i vissa frågor förhandla sig fram till överenskommelser med oppositionen.
Annars blir den kommunala verksamheten väldigt dyr och ryckig och vi får vad jag kallar politisk lekstuga.
När sedan Hans Inge Sältenberg påstår att det av ekonomiska skäl inte skulle vara möjligt att bygga 250 lägenheter på Canning kan jag inte annat än be honom att ta av sig skygglapparna.
Markanvisningsavtalet med Riksbyggen och planförslaget med de senaste besluten i kommunstyrelsen leder rätt in i en återvändsgränd. Såväl ekonomiskt som ur ett stadsplaneringsperspektiv. Det är just därför jag och flera med mig förespråkar ett omtag av hela projektet för att kunna se på möjligheterna med friska ögon.
Jan Wogel
