Kommentar till artikeln ”Beskedet: Då ska båtvraken i Hamburgsund bärgas”.
LÄS MER:Beskedet: Då ska båtvraken i Hamburgsund bärgas
”Jag tror att alla är nöjda med att de snart är borta” säger chefen på Tanums kommuns tekniska förvaltning om beslutet att ta bort båtvraken i Hamburgsunds södra inlopp.
Inte jag.
Istället för att vandalisera denna utsökta installation som skapats mellan människa och natur, förfluten tid och nutid, borde båtkyrkogården kulturminnesmärkas.
”Ingen är nöjd med det! Bara de som skriker högst” säger en av de jag pratat med om beslutet att båtvraken ska tas bort.
De sjunkna båtarna ligger där som en spännande påminnelse om Hamburgsunds historia som fiske och sjöfartsort. Vraken är tömda på bränsle och olja. De utgör ingen miljöfara så vi kan med gott samvete låta dem vila i frid där i skuggan vid Hamburgös östra rygg.
Vad får vi för samhälle som inte har plats för några vrak, där allt ska vara helt, rent och nytt?
Hamburgsund är sitt båtliv och förtjänar att ha en båtkyrkogård. Den tilltagande gentrifieringen (gentry=herrskapsfolk) är dess skam. Sjöfarten, i alla dess stadier dess stolthet. Att ta bort vraken är att skända Hamburgsunds kulturarv och historia. Palmer i stora krukor. Amerikanska flaggor och New Englandinteriör. Lyxlivsidealet förfular Hamburgsund. Kustsamhällenas charm finns i det väderbitna, i det patinerade. Vad får vi för samhälle som inte har plats för några vrak, där allt ska vara helt, rent och nytt?
Vi får ett samhälle där man fraktar bort och skrotar fattiga människors hem – som Tanums kommun gjorde med paret Dumitrus bil i Hamburgsund påsken 2019, för att vissa inte tål att se en annan sida av livet än solsidan. Rädslan för livets skuggsida är Hamburgsunds sanna skamfläck. Inte en rumänsk minibuss eller några båtvrak.
Vi kan inspireras av Karlskrona som tar till vara på sin historia som sjöfartsstad och lyfter fram sina vrak istället för att städa bort
Vraken skadar ingen, tvärtom, de förhöjer upplevelsen att färdas genom sundet och bidrar till en fantasieggande äventyrsupplevelse för småbåtsgästerna: Åh, titta! Båten stannar och det tas kort. Vraken torde vara det mest instagrammade motivet i sundet. Att maniskt vilja utradera allt som inte är nytt och fräscht handlar om rädsla för döden och bearbetas bäst genom att kontemplera över alltings förgänglighet, förslagsvis vid den fridfulla båtkyrkogården. Inte kräva att skattebetalarnas pengar ska läggas på något som inte är ett problem.
Mitt förslag till Tanums kommun är att investera i något, exempelvis cykelbanor, som konkret räddar liv än att slösa pengar på att tillfredsställa vän av ordnings visuella fobier. Vi kan inspireras av Karlskrona som tar till vara på sin historia som sjöfartsstad och lyfter fram sina vrak istället för att städa bort. Tjurkö båtkyrkogård har det talats om att kulturminnesmärka och är en turistattraktion i Karlskrona, inte ett problem.
Sätt upp ett plakat över Hamburgsunds sjöfartshistoria. Lägg till att platsen kallas ”graven” efter sägnen om han som på 1500-talet försökte fly ett slag vid fästningen på Hoge Slott genom att rulla in sig i en madrass och hoppa från klippan och vars kropp enligt sägnen flöt iland ungefär vid denna plats. Ägna det förflutna en tanke och segla vidare i livet. Och låt fisken som bosatt sig i vraken ha sitt hem ifred. Bevara båtkyrkogården.
Lisa Åstrand
uppvuxen vid Slottefjorden, sundets södra inlopp
