Nya planer smids på Not Quite

Den lilla bruksorten med papperstillverkning drabbades av industridöden på 70-talet. Men nu lever Fengersfors i Dalsland upp igen och sjuder av kreativitet och småföretagaranda.

ANNONS
|

Först var det spik och bandjärn som gällde, Sedan pappersmassa som gjorde att det kokade av verksamhet på bruket i dalsländska Fengersfors. Numera är det happenings, konsthantverk, workshops och brödbak som gäller.

– Här händer något hela tiden. Men det är ingen Disney-värld utan en kreativ, arbetande värld där folk bor och jobbar, säger Kerstin Aronsson, som driver bokförlag i den gamla vaktstugan.

Man känner sig förflyttad till någon gammal matinéfilm, när man svänger in på parkeringen på brukets område. Framför oss breder ut sig ett par större tegelbyggnader med en jättelik skorsten.

"Det var ett tiotal elever från Stenebyskolan i Dals Långed som sökte sig hit för billiga bostäder och ateljéer att verka i."

Men industriljuden har bytts ut mot andra ljud. Annie Rosenblad, som tog över det förfallna området för 20 år sedan, ville bibehålla brukets karaktär och samtidigt använda det på ett nytt sätt. Ett metalliskt ljud ekar från smedjan och från bageriet stiger ljuvliga dofter av nybakat, vilket leder in oss i verksamheten.

ANNONS

– Det var ett tiotal elever från Stenebyskolan i Dals Långed som sökte sig hit för billiga bostäder och ateljéer att verka i, säger Annalena Ingemansson, som för dagen jobbar i konsthantverksbutiken.

Och ur detta, 2001, föddes konstnärskooperativet Not Quite, som fritt översatt från engelska syftar på att "vi är inte som alla andra".

Sedan har det växt, bit för bit, med allt fler uttrycksformer och medlemmar. Föreningen är nu är uppe i 63 stycken medlemmar. Under högsäsong, sommaren, avlöser utställningarna varandra, man har mat- och musikfestivaler och ibland bjuds det till och med på opera.

– Och vi driver café och bageri med eget bröd som levereras till bland annat Vänersborg.

Annalena har varit medlem sedan 2006 och är textilkonstnär i grunden, men numera håller hon också på med vitt skilda saker som måleri och halmkonst. Man inspireras av varandra.

– Här finns folk med olika färdigheter och bra kontaktnät. Det finns alltid någon, som känner någon, som känner någon, som kan hjälpa en. Man börjar med att hyra in sig och sedan blir man kvar. Nu har vi till och med bostadskö i Fengersfors och det är svårt att få tag på hus, säger Annalena.

Avfolkning har alltså bytts mot inflyttning och turisterna strömmar till. Med 35 000 besökare om året är Not Quite och bruksområdet nu Dalslands andra största turistmål efter akvedukten i Håverud, men före Baldersnäs herrgård.

ANNONS

"Nu är alla fönstren målade också på huvudbyggnaden och i år ska också skorstenen lagas. Till och med kungen och hovet har gått in med pengar."

Och renoveringen fortsätter med oförminskad kraft. Lagom till i år fixades vaktstugan vid infarten till, där nu Kerstin Aronsson sitter.

– Nu är alla fönstren målade också på huvudbyggnaden och i år ska också skorstenen lagas. Till och med kungen och hovet har gått in med pengar, säger Kerstin stolt medan hon visar oss runt på området.

Vi kommer allt närmare det metalliska ljudet och snart slår värmen från ässjan i smedjan mot oss. Där står grovsmeden Jessica Fleetwood och smider på en bit metall. Hon slår med tunga, jämna slag på den glödgade ytan.

– Ett beställningsjobb som jag gör för Bengtsfors kommun. Det ska bli en avdelare för återlämning och utlåning vid en biblioteksdisk, säger Jessica.

De smidda delarna ska fogas ihop. Förlagan är en bild på två gummor från 1920-talet som hon skissat av från en hembygdsbok.

"När jag och flera andra såg att det skulle kunna fungera blev vi kvar. Det känns kul att få vara en del av det hela."

Innan vi lämnar den kreativa miljön stöter vi också på Miklos Fözö, en av de som varit verksam längst på området, sedan 90-talet, och som byggde smedjan.

– När jag och flera andra såg att det skulle kunna fungera blev vi kvar. Det känns kul att få vara en del av det hela, säger Miklos Fözö.

Fakta: Not Quite & bruket

1796 startade Christoffer Sahlin manufakturverksamhet i det som då kallades Lisefors bruk, där man gjorde råämne till spik och bandjärn.

1881 gick man över till pappersmassetillverkning och produktion av kraftpapper, ett tjockare papper, som användes på till exempel byggen. Sedan utvecklades oceanpappret, som man än i dag kan köpa i butiken. Pappret var av olika färg och grovlek och användes till bland annat biobiljetter, biblar, löpsedlar.

1901 tog norskättade Johan Fenger-Krog över verksamheten och döpte om byn till Fengersfors efter sig själv. 1978 lades dock fabriken ned.

På 1990-talet köpte Annie Rosenblad området och ganska snart började olika konstnärer hyra in sig.

Nu är 4 000 av 7 500 kvadratmeter uthyrt, där Not Quite är den största hyresgästen.

2015 fick man utmärkelsen årets industriminne.

ANNONS