Moderaternas ordförande Ulf Kristersson (M) under partiets arbetsmässa i Örebro. Kristersson har tagit över ett parti i förändring. Vilken riktning är det som stakas ut?
Moderaternas ordförande Ulf Kristersson (M) under partiets arbetsmässa i Örebro. Kristersson har tagit över ett parti i förändring. Vilken riktning är det som stakas ut?

Moderaterna då och nu

Efter Anna Kinberg Batras avgång har Moderaterna valt en ny partiledare. Men vad är det för parti som Ulf Kristersson tar över? Här är historien om Moderaterna – då och nu.

ANNONS
|

1904, partiet bildas:

Det som vi i dag har lärt känna som Moderaterna grundades 1904 under namnet Allmänna valmansförbundet (AVF). Partiet grundades av riksdagens olika konservativa grupper i en tid då främst rösträtts- och försvarsfrågor låg i fokus.

AVF:s första ordförande blev Fredrik Östberg (bilden), men partiets två dominerande förgrundsfigurer de första årtiondena var Arvid Lindman (ordförande 1912–1935) och Ernst Trygger, gruppledare i första kammaren.

1938, namnbyte:

Första kammarens nationella parti (förstakammarhögern) och Lantmanna- och borgarepartiet (andrakammarhögern), gick 1935 samman till Högerns riksdagsgrupp. Den rikstäckande valorganisationen bytte 1938 namn från Allmänna valmansförbundet till Högerns riksorganisation.

1952 bytte partiet namn på nytt, till det enklare Högerpartiet.

ANNONS

1960, blå kamp i röd tid:

Efter tillbakagång under 1930- och 1940-talen stod högern för en rad framgångsrika val under 1950-talet. I extravalet 1958 fick man 19,5 procent av rösterna och blev därmed näst största parti.

1960-talet blev desto tyngre och Högerpartiet tappade i samtliga val, samtidigt som det socialdemokratiska greppet om makten blev allt fastare.

1969, Moderata samlingspartiet:

Yngve Holmberg tog över som partiordförande 1964 och under hans tid bytte partiet namn till Moderata samlingspartiet 1969. I det första riksdagsvalet under nytt namn, 1970, fick partiet endast 11,5 procent av rösterna och Holmberg tvingades bort till förmån för Gösta Bohman.

1976, borgarna vinner:

1970-talet präglades av all den framgång som saknades under det föregående decenniet. Under Gösta Bohmans ledning (1970–1981) dubblerade Moderaterna i princip sitt stöd och i valet 1976 erövrade man regeringsmakten tillsammans med Centerpartiet och Folkpartiet.

I valet 1979 fick Moderaterna för första gången över en miljon röster (20,3 procent) och blev största borgerliga parti.

1980, dags för en ny ideologi:

Under 1980-talet lyckades Moderaterna vinna ny mark, bland annat genom att prioritera marknadsliberala idéer som präglade partiets ekonomi-, närings- och skattepolitik.

I 1982 års val, nu med Ulf Adelsohn vid spakarna, nådde Moderaterna 23,6 procent, det högsta resultatet sedan 1928.

1991, Moderater vid makten:

Carl Bildt efterträdde Adelsohn som partiledare 1986. Fem år senare, under parollen "Ny start för Sverige", slöt han en allians med Folkpartiet inför valet 1991.

ANNONS

Det blev Moderaternas näst bästa val under efterkrigstiden, och Bildt utsågs till statsminister i en regering i övrigt bestående av Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokratiska samhällspartiet.

Tre år senare tappade Moderaterna regeringsmakten, trots att partiet gick framåt något.

2004, ett parti i Alliansen:

I valet 2002 gick Moderaterna kraftigt tillbaka, och året därpå ersattes Bo Lundgren på posten som partiordförande av Fredrik Reinfeldt.

Det blev starten på "Nya Moderaterna", som under Reinfeldt närmade sig den politiska mitten, bland annat med kursändringar inom välfärd, skattepolitik och vård.

Inför valet 2006 tog så Allians för Sverige form, ett politiskt samarbete mellan de andra tre borgerliga riksdagspartierna. Alliansen var född.

2006, "vår tids arbetarparti":

Riksdagsvalet 2006 blev mycket framgångsrikt för Moderaterna, som bland annat marknadsförde sig som "vår tids arbetarparti". 26,2 procent av rösterna var det bästa resultatet för partiet i modern tid och Fredrik Reinfeldt utsågs till statsminister.

Fyra år senare ökade Moderaterna ytterligare, till 30,1 procent, och var endast 0,6 procentenheter bakom Socialdemokraterna. Reinfeldt fick på nytt bilda regering.

2015: AKB gör entré:

Motgångarna för Moderaterna började under 2011, och i riksdagsvalet 2014 backade partiet med 7 procentenheter. Redan på valnatten avgick Fredrik Reinfeldt.

Den 10 januari 2015 efterträddes han av Anna Kinberg Batra, partiets första kvinnliga partiledare.

2017, väljarna drar?

Den 19 januari 2017 höll Anna Kinberg Batra en presskonferens där hon berättade att Moderaterna inte längre skulle avhålla sig från att samtala med Sverigedemokraterna. Samtidigt ville hon gå fram med en Alliansbudget och ta stöd av SD för att fälla regeringens budget.

ANNONS

En redan pågående nedgång i opinionen tog ordentlig fart efter Kinberg Batras besked.

I en opinionsmätning från Ipsos den 22 mars gick Sverigedemokraterna för första gången om Moderaterna som Sveriges näst största parti.

Självkritik och avgång

Skakiga opinionssiffror, internt missnöje och krav på avgång. Efter kritiken bytte en självkritisk Anna Kinberg Batra ut nyckelpersoner i partiet. Beatrice Ask petades som rättspolitisk talesperson och Tomas Tobé som partisekreterare.

25 augusti meddelade Anna Kinberg Batra att hon avgår som partiledare.

Kristersson i förarsätet

Efter att ha fått ett stadigt växande stöd bland förbunden runt om i landet valdes Ulf Kristersson formellt till ny ledare för Moderaterna på en extrastämma den 1 oktober. Vilken inriktning kommer den nye ordföranden att ta? Blir det en återgång till traditionella moderata värden eller en nytolkning av de "Nya Moderaterna"?

TT
ANNONS