Strömstads Anna Cervin är Sveriges stora affischnamn för kampsporten Taido. I lördags tog hon dubbla SM-guld, dels i hokei som är en sorts förutbestämda mönster där man elegant ska röra sig mot en immaginär motståndare, dels i fajtingmomentet jissen där hon mötte motståndare av kött och blod.
– Det känns bra och var roligt, säger Anna.
– Jag var inte med och tävlade under förra året så det var lite nervöst. Hokein kändes som att den skulle gå bra men jissen är ju lite mer öppet så det kunde ha gått hur som helst.
Trots det så var hon nog mest nervös för hur det skulle gå i hokein.
– Jag vet ju vad jag kan och vill ju prestera så bra jag kan.
Björn Sjöberg är Sensu Dojos huvudtränare. Han var med och dömde uppe i Falun.
– Hon levererade som hon skulle. Om man ska vara ärlig så var det kanske det bästa motståndet, men Anna leverarade riktigt bra, säger han.
Nästa mål för Anna är VM som i år avgörs i Finland i augusti. Anna har tidigare vunnit både SM-, VM- och EM-guld. Efter EM i Frankrike kände hon att det var dags att sluta tävla. Men suget höll i sig och i lördags gjorde hon alltså comeback.
– Det är väl att man kände att jag hade mer att ge och att det är bra för taidon om de unga får lite motstånd. Sen så vill man ju hjälpa till och lära ut.
Och kanske märks hennes hjälp redan. Samtidigt som hon tillkämpade sig dubbla guld tävlade klubbkompisarna Oskar Sjöberg och Akkanat Jensen mot varandra i herrarnas hokei. Efter att ha vunnit över Akkanat gick Oskar vidare till final. Där knep han SM-guldet.
– Det känns jävligt bra. Jag är bara glad och vet inte hur jag ska beskriva det. Överlycklig helt enkelt, berättar 16-åringen.
Oskar, som för övrigt är Björns son, har tidigare varit med och tävlat i SM. Men det här är hans första individuella titel.
– Jag tror att jag är den yngsta som tagit SM-guld. Jag vill inte svära på det, men jag tror det är så.
– Det är kul i och med att han är så ung och redan är väldigt lovande, säger Anna
Akkanat försökte sig även på att tävla i jissen, men där ville det sig inte heller.
– Akkanat gjorde bra ifrån sig i fajten, men han skadade sig och var tvungen att bryta, berättar Björn.
När Oskar avslutar intervjun så vänder han sig till sin far.
– Tack farsan. Du är en bra tränare.
