Mellan 2014 och 2015 upptäcktes ungefär 20 procent fler fall av livmoderhalscancer jämfört med tidigare år, vilket innebär ungefär 100 nya fall. Sedan dess har antalet fall, enligt cancerfondsrapporten, legat kvar på den höga nivån.
Sverige har i många år slagit sig för bröstet och pekat på den utbredda screeningen, som hela 82 procent av kvinnorna i landet deltar i, som den bästa säkerheten mot livmoderhalscancer. Deltagandet i screeningprogrammet har ökat över tid, men trots det ökar alltså antalet konstaterade fall med livmoderhalscancer.
LÄS MER: Klass viktigare än etnicitet för cellprovtagning
Störst ökning utanför storstäderna
Siffrorna förbryllar Cancerfonden.
– Det är en påtaglig ökning vi ser och vi vet inte vad det beror på. Det är nästan det mest oroande. Därför vet vi heller inte vad man måste göra. Nu är det viktigt att man tar det här på allvar och går till botten med vad det beror på, säger Ulrica Sundholm, sakkunnig på Cancerfonden.
Störst är ökningen utanför de tre storstadsområdena, och det är framför allt sju landsting som sticker ut. Östergötland, Jönköping, Blekinge, Halland, Värmland, Örebro och Dalarna står alla för stora ökningar i antalet livmoderhalscancerfall.
De tre stora landstingen bidrar dock inte till ökningen. Västra Götaland visar upp en av de minsta förändringarna i landet. En blygsam ökning på i genomsnitt 1,4 procent årligen sedan 2005. Regionen, har också en större andel deltagande, 88 procent, i screeningprogrammet än riksgenomsnittet.
Majoriteten av de som insjuknar i livmoderhalscancer har inte deltagit i screeningprogrammet, men det går inte att koppla ökningen till screeningen. Dalarna, som är bland de bästa i landet på att locka kvinnor till screening, visar till exempel en kraftig ökning av antalet livmoderhalscancerfall.
Ingen vet varför
Det finns många teorier om varför skillnaderna är så stora mellan regionerna. En är att det är en särskilt svårupptäckt form av livmoderhalscancer som har ökat, men det går inte att slå fast att så är fallet. Vissa landsting har framfört att man tidigare gjort punktinsatser, och därför upptäckt fler fall i tid, andra menar att de varit dåliga på att screena tidigare, och att de nu hittar fler fall.
Det enda som är tydligt är att ingen vet med säkerhet.
– Det viktiga är att man tillsammans, ansvarig runtom i landet går samman och studerar vad som ligger bakom det här. Är det ett trendbrott så handlar det om många människoliv, säger Ulrica Sundholm.
De svenska landstingen är självbestämmande i sådana här frågor, går det ut över vårdkvaliteten?
– Här ser vi ett exempel på svårigheten med kunskapsstyrning när man gör precis som man vill. Det blir olika prioriteringar och fokus i olika landsting. Vi har de nationella rekommendationerna, men de är inte bindande tyvärr.
