Kandelabrar och fotogenlampa ger en minimal ljuscirkel över bordet där han bok om Kiddön ligger. Resten är mörker för kurande. Nordiska Biblioteksveckan är inne och Föreningen Norden ordnar Kura Skymning på biblioteket. I Strömstad har man valt att fylla årets tema Nordiska öar med en egen lokal variant.
Kiddön ligger långt ut i havet som förenar Norge, Sverige och Danmark och sträcker sig vidare mot England. På fraktskutornas tid en central trafikplats, till skillnad från landområdet innanför, där dagens E6 är trafikpulsådern.
– I Rabbalshede fanns bara två hjulspår. Det var inte mycket att frakta i. Och där härjade Kalle i Rabbalshede, ökänd men inte dömd i domstol, Det var skutorna som var viktiga, säger Allan Olsson, född och uppväxt på Kiddön och ägare till ett av släktens hus där än i dag.
Ingel Axelsson från Tegelstrand flyttade till Tegelstrand 1823 och en livaktigt och välmående fraktsamhälle uppstod. Färskt vatten, bra hamn och bete nog för att hålla ko var faktorer som gjorde Kiddön lämplig att bo på.
– Skepparna tjänade mycket pengar och byggde fina hus. Baksidan var att de nästan aldrig var hemma, säger Allan och visar sin farfars hus, i dag Allans.
Att skepparna och deras besättning tillbringade större delen av året till havs innebar att stort ansvar för hus, barn, hem och jordbruk låg på kvinnorna. Inte minst deras historia vill Allan lyfta fram.
– Det man skrivit om har varit männen och skutorna. Byggnaderna har k-märkts. Men kvinnorna finns i den muntliga traditionen, säger han och berättar om Gustava som seglade till Lysekil och ställde Systembolagets föreståndare till svars, när hennes sändebud inte fått köpa ut vin.
– Han erbjöd henne att handla men hon krävde att motboken skulle överföras till Strömstad. Så seglade hon hem igen. Nästa dag seglade hon till Strömstad och handlade.
Och så var det Johanna, som vägrade acceptera att Domkapitlet inte lät familjen behålla den gravplats som utsetts åt hennes man, därför att kyrkans mäktigare skulle ligga på den delen av kyrkogården. Johanna såg till att han flyttades och prästen skrev till Domkapitlet för att mannen skulle få vara kvar på den utsedda platsen.
– Vi har hittat lappen hemma i vårt hus, säger Allan.
Han påminner om den blomstrande krogrörelsen på Florö utanför Fjällbacka, som drevs av en änka och var en välkänd mötesplats för sjöfarare.
– Där serverades 22 000 liter brännvin om året.
Kiddö-skepparnas skutor visas på duken i vårt skymningsmörker. Många av dem har en fantastisk historia, som Dana, en gång Alans farfars brors. Men Kiddö-skepparen sålde hellre Dana än han satte in motor. Hon hamnade i dansk ägo.
En dag under andra världskriget vragade en släkting till Allan på Kiddön och hittade delar från ett fartyg. När han visade det för en annan Kiddöbo begrundade denne fyndet och sade: "Nu är Dana minsprängd." Det var hon, men hon bärgades, reparerades och seglade vidare.
– 1970 kom en skeppare från Tegelstrand till Kiddön. Han hade fått ett vykort från Australien. Det föreställde Dana och hennes historia kom fram. Hon var i drift fram till 1992.
Allan Olsson är fylld av historien från kusten. Om skepp, människor och människors spår i bergen, på stränderna och i bebyggelsen.
– Min mor hade ett fantastiskt minne. Vi hade inte elström förrän 1957. Det berättades mycket muntligt.
Själv har han tagit vara på såväl husen som historierna, både muntligen och skriftligen. Muntligt kan han också bevara språket.
– Vi ska vara stolta över bohuslänskan.
Några lästips från Allan Olsson för den som vill fördjupa sig i Norra Bohusläns historia:
Edit Gahm, "Från briggarnas och gallioternas tidevarv". Handlar om Strömstad och släkten Smith.
Pehr Kalms Västgöta och Bohuslänskas resa (1742)
Johan Petterssons böcker. Etnolog från Tjörn
Olof Hasslöf. Svenska västkustfiskarna
Axel Emanuel Holmberg, Bohusläns historia
Ingalill Andreasson och Allan Olsson: Kiddön. Skutor och öliv under två sekel.
