När charleston lockar blir det svårt att stå stilla

Utanför är iskallt regn men det tar max en minut för Marianne Törnblom och Marcus Edstorp att sätta rytmen i sina elever. Sedan är glädjen där.

ANNONS
|

– Det är musiken, förklarar Marcus Edstorp i vattenpausen.

Han älskar gammal jazz. Hör man swing vill man dansa. Så enkelt är det.

Han verkar ha rätt. Jan Nilsen och Anne Gjemdal bor på hotellet den här kvällen men vet ingenting om någon danskurs när de passerar loungen.

– Kan man bara kliva in och vara med, undrar de.

Det kan man. Och "nu går det riktigt bra", som det står i sångtexten till danssläktingen Lambert Walk. De har aldrig dansat charleston förut men finner sig direkt tillrätta och blir kvar.

Marianne och Marcus var här för ett år sedan som instruktörer också och känner igen en del av deltagarna.

ANNONS

Men Barbro Massleberg Jeber och Olle Jeber från Strömstad testar charleston för första gången också de. Men lindy hop har de, liksom flera andra, dansat och där finns influenser så man kan känna igen sig.

– Det är litet samma takt. Det är härlig musik. Det här är jättekul, säger Barbro.

Mer hinner vi inte prata. Vattenpausen är bara tre minuter och en hel rad olika steg och variationer ska gås igenom.

Intresset för swing finns där, intygar Marianne Törnblom.

Men i dag är charleston kanske vanligare som solodans i uppvisningar och folk i allmänhet dansar mera lindy hop.

Gemensamt har de här danserna sitt ursprung bland slavar på de amerikanska plantagerna. Charleston, jitterbug och andra av swingens danser har sina rötter i västafrikanska rytmer och traditionella danser, som var viktiga för sammanhållningen under slavtiden.

Förmodligen också viktiga för att hålla livsglädjen uppe. Och glädjen har sedan inte haft svårt att föras vidare.

– Ni vet ju var och en hur högt ni klarar att sparka, säger Marcus och lämnar fältet fritt att testa.

Själv säger han att han inte kan tänka sig att dansa annat än till den här sortens musik.

ANNONS