Jobbar tillsammans. Ofta jobbar Jenny och Joakim Arthur tillsammans på var sin drejskiva mitt emot varandra. De är stolta över att krukmakeriet funnits så länge. ”Det är viktigt att ha tålamod och vara trogen sin idé”, säger Jenny.
Jobbar tillsammans. Ofta jobbar Jenny och Joakim Arthur tillsammans på var sin drejskiva mitt emot varandra. De är stolta över att krukmakeriet funnits så länge. ”Det är viktigt att ha tålamod och vara trogen sin idé”, säger Jenny.

Kulturpristagare fortsätter inspireras efter 26 år

”Det kommer aldrig gå”, sa folk när makarna Arthur lämnade Öland för att öppna krukmakeri längs E 6:an i Bohuslän.

ANNONS
|

26 år senare kan man enkelt konstatera att de fick fel. När december visar sig från sin allra mörkaste och regnigaste sida piggar det upp att kliva in på Solhem krukmakeri i Rabbalshede. Lampor lyser upp lokalen där färdiga och ofärdiga muggar, ljuslyktor och tallrikar blandas med ugnar och två drejskivor.

Ljuset, tillsammans med vita väggar ger nästan effekten av en liten dos ljusterapi mitt i vintermörkret. Lokalen var från början en lada förklarar Jenny Arthur.

– Här i mitten var kossornas matbord, säger hon och pekar mot ett lägre bord med keramik.

– Ugnarna står i det gamla mjölkbordet och vi drejar i svinstian.

ANNONS

Ska man berätta historien från början skulle man kunna börja år 1888, för sedan dess har gården där krukmakeriet nu håller till funnits i Joakim Arthurs familjs ägo. Han växte själv upp i värmländska Filipstad med sommarhus i Grebbestad och Jenny kommer från Hönö utanför Göteborg.

De båda träffades på en estetisk folkhögskola. Därefter gick färden till Öland för att fortsätta med keramikstudier på Capellagården som i sin tur ledde till lärlingstid på ön.

– Jag har aldrig tyckt att det är tråkigt att göra likadant, snarare meditativt. Blir man duktig på att göra lika så blir ens saker som planerat. Det syns på folk som inte har tålamodet, säger Joakim.

– På Öland är det vanligt med krukmakerier, vi såg att det gick att leva på det man skapar. Då köpte vi gården, säger Jenny.

För nästan exakt 27 år sedan, den 23 december 1989, körde flyttbussen upp mot gården i Rabbalshede som de köpt av Joakims mormor och morfar. Båda saknade västkusten så att lämna Öland hade inte varit några problem.

Men det fanns folk som tyckte det var konstigt att de ville öppna krukmakeriet just här.

– De tyckte vi skulle ha det inne i Grebbestad istället. Men vi satte upp en skylt och folk hittade hit, säger Joakim.

ANNONS

Ett halvår tog det för dem att renovera ena halvan av ladugården för att passa ett krukmakeri. Lagom till sommaren 1990 kunde de öppna.

– Det här är ett annat sätt att försörja sig på vad en gård ger, keramik istället för kött, säger Joakim.

Efter fem-sex år bestämde de sig för att renovera andra halvan av ladugården också. Där blev det en utställningshall för både egen keramik och för konstnärer. På sommaren är det konstutställning och varje påsk hänger där konst från eleverna på Gerlesborgsskolan.

27 mars 2013 är ett datum de inte kommer att glömma.

– Det var kvällen mot skärtorsdagen och vi hade precis hängt upp konsten från Gerlesborg, berättar Joakim.

Han hade eldat utanför och på något sätt hade glöd tagit sin in i väggen där branden tog sig. Brandkåren lyckades släcka elden när branden ätit sig in till halva taket. Men då hade större delen av keramiken paret gjort sedan september gått upp i rök. Konsten från Gerlesborg räddades dock av brandmännen.

De är glada att det inte blev värre och att ingen blev skadad. Efter branden började ett hektiskt jobb med att bygga upp ladan igen så den skulle stå klar till sommaren.

– Förlorar man sommaren är man rökt, säger Jenny och berömmer snickare och försäkringsbolag som hjälpte till med reparationen.

ANNONS

– Man blir lite mer ödmjuk, allt är skört och på lån, säger Joakim.

Lagom till sommaren stod ladan klar.

Någonstans i samband med branden bestämde de sig även för att komplettera med en utställningshall. Efter att bygget av E6:an var klar hade de köpt en lada alldeles i närheten. Den skulle passa bra som utställningshall för den årliga konstvandringen Kvirr, tänkte de.

– Det var ohållbart att resa omkring och ställa ut i lokaler som inte var ämnade för att visa konst.

De tömde ladan helt och byggde om den till utställningshall som stod färdig lagom till Kvirr 2014. Den är byggd för att besökarna ska röra sig motsols i lokalen förklarar Joakim.

– Alla Ikea-hus är ritade så man går motsols, vill Ingvar ha det så måste det finnas en tanke bakom.

Just konsthallen lyftes upp i motiveringen när Jenny och Joakim Arthur i december tilldelades Tanums kulturpris. ”Jenny och Joakim Arthur har satsat tid, kraft och pengar på en viktig pusselbit i Tanums kommuns infrastruktur för det fria konstlivet i och omkring kommunen”, står det och makarna är glada.

– Vi är jätteglada, kul att kommunen sett behovet av en konsthall.

Och tröttnat på keramiken har de långt ifrån gjort.

ANNONS

– Skapandet i sig är en drivkraft, säger Joakim.

Fakta: Tidigare pristagare

2015: Kurt Wiklander

2014: Mia Gunberg Ådin

2013: Lisa Sigfridsson

2012: Berit Carlsson

2011: Catharina Göransson

2010: Michael Halvarsson

2009: Elsa Agélii

2008: Berit Pettersson

2007: Carl-Georg Karlsson

2006: Camilla Läckberg och Mikael Samuelson

2005: Sven Alfredsson och Kurt Wiklander

2004: Ingemar Lantz, Gullan Sörensson, Tommy Lantz och Carl-Georg Karlsson och Saltskärs Kärings Vänner

2003: Henric och Britta Åkerblom och Magnus Lemark

2002: Hornbore Ting och Hornbore By

2001: Gerhard Milstreu och Gunnar Rasmusson

2000: MacLains och Reinert Kvillerud

ANNONS