Konsten som återvänder till Rossö

30 år efter Wacek von Reybekiels död hänger hans tavlor åter på Rossö. Under lördagen öppnar Ann-Christin von Reybekiel portarna till utställningen med närodlade motiv.

ANNONS

"Tillsammans med hustru Maj, tre barn, två katter och bilen Moses, drar sedan 1954 stockholmskonstnären Wacek Reybekiel så fort tillfälle ges till sitt sommarparadis på Rossö. Där har han äntligen funnit en plats som motsvarar den djupt rotade önskan hos honom, att komma till en plats där land möter hav."

1967 var Strömstads Tidning på plats i den lilla ladan och ateljén på Rossö för att berätta historien om Wacek von Reybekiel. 2018, 30 år efter konstnärens död, har hans verk återvänt till lokalen. Innanför dörrarna till 1800-talsbygganden böljar ett hav av konst. Det åldrade plankorna i väggarna ger en levande men ändå tillbakadragen inramning - utmärkt för en konstutställning. Och under lördagen är det dags, då står ladugårdsdörrarna på Klåvornavägen 60 öppna för alla.

ANNONS

Hade man klivit in i ladan och ateljén under sommaren 1967 hade man kanske funnit Wacek von Reybekiel böjd över någon av sina tavlor med Rossömotiv. "Tänkarpanna. Brant som en klippa som stupar ner mot ögonbrynens vita bränningar" - så omskriver Dagens Nyheter honom i en artikel från 80-talet.

Nu har en annan konstnär tagit ateljén i besittning. Ann-Christin von Reybekiel är ett av de tre barn som omnämns i artikeln från 1967 och där hennes far en gång filade på sina målningar skapar hon emaljkonstverk. Utöver sitt konstnärskap var pappan också konstpedagog, därtill en uppmuntrande sådan.

– Han var så väldigt positiv som pedagog. Jag har väldigt lite prestationsångest kopplat till mitt skapande och det kommer nog därifrån.

Några av hennes verk ställer hon ut tillsammans med sin pappas 32 tavlor när hon nu gjort i ordning ladan för visning. Wacek von Reybekiel har själv haft utställning här förut och Ann-Christin tror att det kommer dyka upp lite folk. Särskilt från öns befolkning, där konstnären inte är helt okänd.

– Jag tror att det finns tavlor i varenda stuga. Grannarna här har jättemånga, berättar hon.

De flesta tavlorna har motiv från öns närhet. Utöver kust målade han mycket figurer.

ANNONS

– Det var mycket nakna damer.

Gouache i kombination med krita är annars stommen i de verk som nu pryder väggarna. Målningarna stammar från skissblocket han alltid bar med sig och färgerna fick han anteckna på plats. Konstverken blev uttrycksfulla.

– Man kan titta på dem hur länge som helst. Det händer saker hela tiden. Han var fräck och orädd, säger Ann-Christin.

– Själv tyckte han att han tillhörde den tyska expressionismen, men jag vet inte om jag håller med om det. Han var rätt egen.

Flydde från Tyskland 1933 på politiska grunder och kom till Sverige där han bosatte sig i Stockholm. I Tyskland hade han studerat flera år i konstens tecken och var även utbildad psykolog. Vid sidan av konstnärskapet grundade han en egen målarskola i Stockholm 1949 som han ledde tillsammans med sin hustru.

1954 köpte de hus på Rossö där familjen sedan spenderade sina somrar. Tillsammans med Grekland och Italien blev Bohuskusten den stora inspirationskällan.

ANNONS