Ingen räds det okända på Clandestino
Clandestino har inga territoriella eller genremässiga gränser, förklarar festivalens grundare Aleksander Motturi. Och han har rätt. I söndags fick publiken beskåda ett unikt tonmöte från mandinka-blues till isländsk stråkmelankoli.
Denna artikel är endast för prenumeranter.
Prova Nyhetssajt
2 månader för 49 kr
Visa allt som ingår
Redan prenumerant? Logga in för att läsa: