Från kor och maskiner till teater

Hans första Bullarrevy var 1999. Det betyder att Håkan Andrésen har gjort´et med Bullingen 19 gånger. Men i år var det stopp. De outtröttliga författarna och aktörerna i Bullaren behövde en paus.

Det tänkte sig Håkan Andrésen också.

– Jag hade inte en tanke på något annat än att jag skulle fira jul och se hur det går till, säger han.

Det gick inte riktigt som han tänkt sig. Nu sitter han bakom scenen i en repetitionspaus på Strömstiernaskolan.

Strömstads revypappa Ulf Karle har haft ögonen på talangen från grannkommunen och nu såg han sin chans. Han satte manus till Michael Cooney fars Rakt ner i fickan i händerna på Håkan.

– När jag hade läst sade jag ja.

Gänget i Bullaren har fakttiskt också pratat om att växla om testa fars, avslöjar han.

– Det är roligt, men ganska likt revy. Det är samma arbete med minspel och tajmning.

– Det är viktigt att sätta karaktärerna. Vi får jobba så att publiken ska förstå.

Det roligaste är gensvaret från publiken, säger han. Och det där att prata och söka kontakt lockar honom inte bara vintertid på scenerna.

– Jag tycker om att skoja med folk på jobbet också. Det kan vara litet teater att sälja en gräsklippare också, säger innehavaren av Andrésen Maskin på Knäm.

Det är vardagen för Håkan Andrésen sedan 2001. Dessförinnan var det kor, mjölk och jordbruk som gällde. Han drev föräldragården på Torseröd norr om Knäm, med allt som allt 100 nötkreatur.

Han bor kvar där, men driften av gården har sonen tagit över. Att spela revy under den mörka årstiden har passat honom bra; sommartid är för bråda tider med jobbet.

Om han varit teaterapa från början?

Han funderar litet.

– Jag har nog alltid varit litet sprallig. Jag drog gärna historier som barn. "Det lär du dig" sade mamma.

Men teaterådran utvecklade han inte förrän han kom med i Bullarens revygäng.

– Jag var rädd för att sjunga i början. Jag är ingen sångare. Men med musik och myggor och när man är några stycken, så går det.

Teatern gör att man testar nya saker.

– Det fram grejer man inte vågar göra annars. Det är utvecklande. Och det är ett härligt sätt att umgås. Alla behöver skratta.

– Vi har arbetat med bra regissörer också, som fått oss att prova nytt, det växer fram hum hur man spelar.

Han nämner Michael Halvarsson och Birgitta Bergström, som båda regisserat revyn flera gånger och nu Joacim Hedman, som ansvarar för årets fars.

Som del i Bullarrevyn har han varit på ett antal amatörteaterträffar och bytt erfarenheter med likasinnade. Teatervärlden är sig lik från plats till plats, konstaterar han.

– Man träffar sådana med samma intressen, som också pratar med sig själva, läser monologer eller läser två och två. Man är som i en särskild bubbla.

Och det är inte alls läge att dödförklara Bullarens legendariska revy, säger han, liksom andra i ensemblen också förklarat.

– Vi tar en break för att fira jul. Ett sabbatsår.

Men inte Håkan då. Han gör debut som farsskådespelare på nyårsafton.

Marita Adamsson

marita.adamsson@stnb.se