Marita Adamsson tar i lördagens tidning (STNB 4/1) upp årets nyordslista. Där finns en hel del att fundera över. Flygskam är ju välkänt men nu är det kanske dags att även lyfta fram ordet plastskam. Priset på plastpåsar har redan höjts kraftigt och leder förhoppningsvis till att betydligt färre nyproduceras. I Thailand har de förbjudits helt, och snart är det dags att sätta igång hopsamlingen av vinterns ilandflutna plastskräp i vår skärgård.
Det leder onekligen tankarna till det omdebatterade plastföremålet på Plagen som i anständighetens namn måste bytas ut snarast mot det 1700-talsankare som funnits på platsen sedan 1958. Det togs bort tillfälligt för renovering, och denna är nu slutförd.
Det var inte särskilt välbetänkt att ens för ett år ersätta detta historiska ankare med en slags enkel skulptur av stadens namn i plast, men det var ju lyckligtvis bara en tillfällig installation vilket också framgår av den förklarande textplatta som finns på sockeln. Den skulle ju också vara lätt att flytta, hette det när den sattes dit.
Hur denna installation kom till är för övrigt fortfarande höljt i dunkel. Ankaret placerades där i samband med att Plagen 1958 fick sin nuvarande form med vackra stensättningar och den monumentala gradängen med sittplatser och utsikt över hamnen. Detta var då en stor händelse i stadens liv och det hela invigdes efter beslut av stadens beslutsfattare vid en ceremoni på platsen.
Plastinstallationen däremot och alla dess tillhörande vita och blå flaggor, skyltar och dekaler verkar ha tillkommit utan några som helst kommunala beslut. Trots att det hela måste ha kostat hundratusentals kronor. Det finns ju ett kulturutskott i kommunstyrelsen, men dess ledamöter verkar inte ha varit inblandade. Någon tjänsteman lär ha informerat fullmäktige om projektet, men beslut finns inte och inte heller några uppgifter om kostnader eller varifrån pengarna kom.
För mig låter det inte som om projektet varit förankrat, förlåt ordvalet, på ett korrekt sätt och då frågar man sig om det är så här det får gå till med kommunala angelägenheter som kostar stora pengar. Det är faktiskt lika svårt att få fram uppgifter om beslutsfattare och kostnader för plastprojektet som det är att få reda på hur hela asfalteringen av centrum och borttagande av gatstensbeläggningen beslutades och betalades. Ingen av dem som då hade ansvaret har velat träda fram och ge en godtagbar förklaring.
Slutsatsen blir då att vem som helst kan sätta upp vad som helst var som helst i staden utan att ens informera de som egentligen skall fatta beslut i sådana ärenden. T.ex. kommunstyrelsen eller dess kulturutskott eller tekniska nämnden.
Det är faktiskt dags att strama upp hanteringen av frågor som dessa och dessutom låta dem föregås av ordentliga beslut. Det är ju trots allt vi skattebetalare som står för fiolerna. Även på kulturområdet.
Lars Georgsson
